Nu har vi precis kommit hem och blandade känslor drabbade oss efter att flygplanshjulen nått Kastrups landningsbana. Först en lättnad över att slippa trånga mini-bussar, slippa äta mindre god mat, slippa svettas bara man sticker ut näsan utanför dörren och slippa tänka på om Al-Shabab ska slå till igen. När tåget sedan styrde över sundet mot Malmö började svetten lacka och som packade sillar trängdes vi ihop bland barnvagnar, reseväskor, tanter och farbröder, hipster med dyra hörlurar, keps-ungdomar och kavajsnubbar. Minibussarna kanske inte var så illa i alla falll? Eller?
Vi började istället tänka på de lärdomar vi har införlivat och alla fina upplevelser som vi varit med om. Uganda kallas Afrikas pärla och omges av länderna Tanzania, Kenya, Södra Sudan, Kongo och Rwanda. Närheten av dessa länder är spännande, men också aningen skrämmande. Vi har läst mycket om pågående konflikter, forna strider och stundande terroristhot. Många intressanta människor som arbetar i Afrika har villigt delat med sig av historier och kunskaper. Vi har haft turen att träffa en brittisk professor i Arkeologi, en australiensisk musiklärare, en ekonom som jobbar för en NGO i Södra Sudan, en kille som kört motorcykel från U.K och flera volontärarbetare av olika slag. Inte minst har vi lärt oss mycket av att bo i en familj och lära känna Uganda från deras synvinkel. Stundtals har det varit kämpigt med smärre kulturkrockar, men oftast bara roligt. Nu väntar vi bara på inbjudningskortet till bröllopet som ska ske mellan familjens mamma och pappa inom en snar framtid. På återseende Uganda!
Josefine & Louise