“Va, slår ni aldrig eleverna i Sverige?”

Igår hade jag min sista intervju. Äntligen! Nu är det bara att satsa helhjärtat på skrivandet (och klia på mina myggbett). Eleverna överraskade mig ganska rejält igår när jag öppnade skolporten. Först sprang en av 6 åringarna fram till mig med utsträckta armar. Jag han knappt lyfta upp honom innan jag hörde ”Deniiiiiise!!!”. Plötsligt var jag omgiven och hårt kramad av ca 20 barn i olika åldrar och alla ville såklart stå närmast. För att inte göra eleverna alltför missnöjda tog jag en omväg med dem på väg till min Supervisor Mr Managas kontor. Medan vi gick anslöt sig fler skrattande och babblande barn och väl framme vid ingången till lärar-byggnaden var vi åtminstånde dubbelt så många.

 

Valentine Elite Nursery and Primary school är trots sitt namn en enkel liten skola med en i allmänhet väldigt god stämning bland elevskaran och lärarkåren. I förrgår fick jag se en lite annan sida av saken som nästan fick mig att trilla av stolen, trots att jag någonstans redan innan visste att det troligen var så: Mr Manga var inte inne på sitt kontor så jag väntade i rummet bredvid där tre lärare satt och rättade prov. Vi pratade lite om skillnader mellan skolor i Sverige och Tanzania. ”How is it with your sticks?”. Jag fattade inte frågan. Efter lite gestikulationer började det gå upp för mig vad läraren menade. ”We don’t have them”, förklarade jag. ”What?! You never hit kids in Sweden? But then how do you punnish them?”. Vi diskuterade saken en stund men blev avbrutna av tre elever som kom in. De hade en bambuliknande pinne med sig. En av lärarna tog pinnen och ställde sig framför dem. Han frågade dem allvaligt varför de hela tiden störde i klassrummet och sa att de måste sluta med det. De två andra lärarna log vänligt men höll med. Sedan fick var och en av barnen två halvhårda slag på rumpan. När den sista var klar gick de skrattande därifrån. ”You see, it’s not so bad, and most of them are laughing when it’s over.” Men ändå. Det var väldigt främmande för mig.

 

Idag har det regnat. Jätteskönt! Jag passade på att plugga i svalkan. Sen drog jag iväg till en bokaffär. Trots att massa saker händer hela tiden så har jag ändå lyckats läsa ut alla mina böcker…Väl hemma i Mwenge igen sitter jag nu och har avnjutit ännu en perfekt mogen mango, som jag ska smälta lite innan jag återgår till pluggandet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *