Chilla din gorilla!

(Varkala 13.10)

I måndags var det dags för oss att ge oss ut på husbåten i Allapeys kanaler. Vi hade varit och tittat på en båt dagen innan som vi gillade och prick kl.11 satt vi och väntade utanför hotellet för att bli upphämtade. Kl 11.10 hade de fortfarande inte hämtat upp oss och Carro, som alltid är så bra på att själv komma i tid ;), blev nervös och ringde dem. Båtägaren skrattade och sa att vi inte skulle stressa och att de snart var där.

Innan vi var på båten var vi tvungna att införskaffa oss lite förnödenheter. Det vill säga telefonkort och en flaska vin. Medan Malin skaffade telefonkort visades Carro till ”Indiens systembolag” vilken bestod av en rad stängsel, trängsel och köer. Väl framme bad Carro glatt om en flaska vin och gubben i kassan sa 680 rupies (70 kr!!!) vilket är lika mycket som middag och efterrätt för två personer. Paff som hon blev av det dyra vinet ångrade hon sig genast och bad istället om två öl för det mer rimliga priset 150 rupies (15) kr.

Tillslut kom vi till vår båt bestående av ett sovrum, ett ”matrum” och på andra våningen ett flott soldäck på  vilken vi spenderade nästan all vår tid. Vi hade en kock, en som körde och en som servereda, ännu en gång kände vi oss som drottningar. Vi hann åka en halvtimme och sen var det dags för lunch vilken bestod av en traditionell Kerala lunch på bananblad. Carro ville hålla på den Indiska traditionen och äta med fingrarna medan Malin åt med bestick för att hon inte ”ville bli gul om fingrarna”

Sedan tuffade både dagen och båten på. Dagen gick BETYDLIGT snabbare än vad båten gjorde. Så i väldigt lugnt tempo flöt vi förbi små öar fulla med palmträd och stenhus, längst kanalen såg vi lokalbefolkningen både transportera sig, tvätta kläder och bada i kanalen.

På kvällen la vi till och vi tog oss av båten för att utforska området och knäppa några fina kort. Men solen sjönk snabbt så vi fick springa tillbaka för att hinna innan det blev mörkt. Sedan var det dags för middag, kortspel och tittande på stjärnorna. Dessutom lärde sig Carro äntligen att räkna till 10 på Malayalam. Efter det var det dags för sängen.

Morgonen efter satte vi klockan för att hinna njuta av vårt soldäck så mycket som möjligt och efter frukosten puttrade båten tillbaka till hamnen och en Rickshaw tog sedan oss till busstationen En förväntad 3-4 timmars bussresa mot Varkala resulterade dock i en 3-4 timmars fridfull bussresa, Tack busschauffören (nog den första som ägde ett körkort)

Och här är vi nu. Efter ett evigt mailande och ett otal missunderstandings med vår handledare börjar vi nu få grepp om vad det innebär att skriva ett examensarbete på avancerad nivå.. Inte riktigt den uppfattningen vi hade bildat oss när vi åkte… dettsa resulterar till ändringar deluxe, vilket innebär att vi slutligen kommer ha två arbeten…

Så efter några dagars semester med djungeltrekking och båtluffande har vi kommit till insikt om att vi har ganska mycket kvar att plugga… Så här består våra dagar av morgonplugg, pluggpaus vid poolen, eftermiddagsplugg, middagspaus och kvällsplugg (men det kunde vart värre) Efter att ha varit de enda icke indierna i över 6 veckor känner vi oss här nästan som två i mängden bland alla icke Indiska bohemer som är här för att hitta sig själva…vi försöker mest hitta motivationen till vårt arbete.

Imån beger vi oss dock mot Kovalam och Keralas “huvudstad” Trivandrum. För att på söndag åter bege oss till skolan I Nilamburs djupa skogar! Ska bli festligt att komma tillbaka och få ett avslut! Dock utan en färdig uppsats men det är itne hela världen, tacka vet vi mail! 😉

Hej hopp, nu tar vi oss ett dopp!

 

/M&C

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *