Minor Field Studies – MFS

Godkväll!

Nu är klockan lite efter halv tio på kvällen här och vi sitter och försöker hålla ögonen öppna för att kunna chatta med vår handledare klockan elva.

Det går trögt just nu med vår studie. Det har visat sig vara svårt att hitta sjuksköterskor med erfarenhet av just Hep A. Men vi krigar vidare! Alla är väldigt hjälpsamma här så det ska nog gå vägen förr eller senare.

Vårt internet är verkligen inte så bra som man önskar. Dels försvårar det vårt bloggande men värst av allt är att allt man ska kolla upp med uppsatsen tar hundra år. Men det är bara att bita ihop.

Hörs snart igen! Kramar från Filippinerna

Efter min lilla minsemester i Uganda och Rwanda är jag nu tillbaka i Kenya för att fortsätta jobba med uppsatsen. Bilder från resan och vad jag gjorde där kan man snart läsa lite mer om på min privata blogg http://majorfields.wordpress.com. Sammanfattningsvis var resan dock helt fantastisk på många sätt. Framförallt var det en väldigt viktigt för mig att få uppleva kulturskillnader och olikheter i dessa länder. Det är lätt att klumpa ihop länder i Afrika framförallt om de ligger på samma del av kontinenten. Jag insåg också hur lätt det är att resa i östa Afrika. Folk är trevliga och hjälpsamma och trots att vägarna kan vara lite sisådär emellanåt går det relativt snabbt och smidigt att ta sig fram. Eftersom jag bara spenderade så kort tid på varje ställe är jag jättesugen på att åka tillbaka för att få chansen att stanna längre på ställen och kunna ge sig ut till små byar.

Jag bodde på hostel under hela resan och att träffade massor av intressanta människor. Väldigt många som jag träffade på jobbade på något sätt med olika NGOs, som volontärer eller gjorde någon form av praktik i kringliggande länder. Att jag skulle träffa dessa människor och lyckas knyta den här typen av kontakter under resan var något jag absolut inte hade väntat mig. Dessutom är det tillräckligt vanligt men samtidigt tillräckligt ovanligt med turister i städerna och det gjorde att det var väldigt lätt att få kontakt med de som bodde där.

Nu är jag alltså tillbaka i Nairobi och har hyrt ett rum genom Airbnb där jag ska bo i en månad. Huset ligger i en gated community i en av förorterna till Nairobi och har en liten trädgård där jag omväxlande kan sitta och jobba när jag blir trött på att sitta inomhus hela tiden. Äntligen, äntligen kan jag laga mat själv och har mer än ett pluttigt hotellrum att vistas i som jag hade i Eldoret. Än så länge har jag bara bott här en natt, men jag tror att det kommer bli mycket bra.

Den här månaden kommer bli väldigt mycket sitta framför datorn och skriva och läsa. Jag är ju som sagt klar med intervjuerna och ska börja analysera mitt material och sedan fortsätta att skriva. Det känns som att jag kommer behöva jobba en hel del under de kommande veckorna om jag ska hinna skriva klart ett första utkast innan jul som jag har planerat. Trots att den mesta tiden framöver kommer spenderas framför datorn hoppas jag att jag kan komma med lite roliga uppdateringar.

Då var det dags för vårt första inlägg från Filippinerna. Vi har inte haft möjlighet att blogga förrän nu, en vecka efter ankomst, eftersom vi haft dålig tillgång till internet tidigare.

Men lite bakgrund kring vad vi gör här: Vi är då här för att intervjua filippinska sjuksköterskor om handhygien och hepatit. Än så länge har vi haft fem intervjuer och förhoppningsvis kan vi hålla några till i nästa vecka.

Vi bor på skola som heter Team mission christian school. Vi har blivit varmt välkomnande av alla och än så länge har allt flytit på bra. Dock har vi fortfarande lite svårt med jetlagen fortfarande, men det ska väl släppa snart.

Nu ska vi ut i värmen en sväng, bara 39 grader haha! =)

Kram från Emma och Sofie

Idag är det fredag och jag har nu varit här i snart en vecka. Kom natten mellan lördag och söndag. Saker och ting har verkligen varit upp och ner, fram och tillbaka osv, men allt har gått bra.

Jag har varit på sjukhuset som ska hjälpa mig hitta informanter till mina intervjuer angående upplevelsen av att drabbas av malaria. Jag har fått låna böcker om malaria som jag nu ska sätta mig in i så jag förstår själva sjukdomsprocessen att intervjuerna kan bli så bra som möjligt.

”Staden” där jag kommer att göra mina intervjuer har jag bott i nu 1 vecka, men tyvärr trivdes jag inte där så bra, mycket ljud, mycket runt omkring som störde mig, inte helt säkert område så nu är jag på fri fot kan man säga. Allt ska inte gå som man planerar, eller hur?? Inatt sov hos en jag känt sen min förra resa här i Mombasa, och har precis tittat på en ny lägenhet. Den är jätte fin och precis vad jag letat efter. Nära internet cafe, nära stranden, nära till köpcenter osv. perfecto. Dock kostar den en aning mer, men sånt får man ta! Är verkligen glad att man har skaffat sig vänner och kontakter här nere för allt har gått så smidigt och lätt. Imorgon flyttar jag till mitt eget ställe så jag äntligen kan fokusera på det jag ska. Det har varit mycket annat i tankarna som har förstört koncentrationen men nu snart kan jag äntligen slappna av och slå mig ner. 10 veckor ska man ju vara här nere, så det gäller ju att man hittar en plats där man trivs på.

Nu ska jag sätta mig in i Malaria och börja skriva lite på bakgrunden.

Hoppas ni hemma och alla andra har det bra. Så hörs vi!

KRAMAR från Mombasa

Imorgon är det megatenta i medicinsk vetenskap 3 och på söndag sätter jag och Sofie oss på ett flygplan och lämnar Sverige. Håller på att smälla av!
Mer info om oss och vad vi egentligen ska hitta på på andra sidan jorden kommer senare. Nu begraver vi oss i tentaplugg. Vi hörs!

Under förra veckan genomförde jag totalt 12 intervjuer varav en med rektorn på skolan. Innan jag satte igång kände jag mig lite osäker på huruvida lärarna kände inför intervjuerna. För det första bad jag dem avsätta en timme var till intervjuerna vilket är ganska mycket och sedan var jag osäker på hur det kände att prata med mig om e-boksläsarna, skulle de våga säga något dåligt, och hur uppfattade de min roll i det hela. Under veckorna med observationer försökte jag prata som mycket som möjligt med lärarna. Jag hängde in personalrummet och käkade lunch och drack te tillsammans med dem med baktanken att det skulle göra att de kände sig mer bekväma med att prata med mig när de visste vem jag var.

Under alla intervjuer var lärarna väldigt öppna och berättade både om fördelar och nackdelar kring hur det fungerade med e-boksläsarna. Intervjuerna blev mellan 20-50 minuter så de senaste dagarna har jag ägnat åt transkribering, transkribering och transkribering, det har känts som att det aldrig ska ta slut men nu ser jag att jag närmar mig slutet.

För det mesta sitter jag och jobbar på mitt hotellrum men några dagar har jag begett mig bort till ett lyxigare hotell som ligger 10 minuters promenad bort där jag har byggt upp ett litet kontor kring ett av borden vid poolen och varvat jobb med solande i deras trädgård. Man kan komma in gratis och för 200Ksh får man lov att använda deras pool vilket många Kenyanska tonåringar gör.

Nu är jag på min sista vecka här i Eldoret och ska sedan bege mig till Nairobi där jag ska fortsätta arbeta med uppsatsen samt ha möten med Worldreaders kontor som ligger där. Eftersom jag har jobbat ganska mycket de senaste veckorna har jag bestämt mig för att ta en liten minisemester och besöka Uganda och Rwanda innan jag åker till Nairobi. Jag tyckte det skulle vara så synd att missa de två länderna när jag ändå är så nära. Jag kommer främst besöka Kampala och Kigali men kommer kanske också få till några utflykter utanför staden.