de där intervjuerna

tiden går så fort. tredje veckan.

hittills har jag gjort fyra intervjuer och besökt lika många sjukhus. väldigt spännande. arbetet går framåt. sjuksköterskorna jag intervjuar har alla varit fantastiska och hjälpsamma. pratat öppet och hjärtligt om sina erfarenheter, både professionella och privata sådana. Chile är enligt FN högst rankat när det kommer till förekomst av partnerrelaterat våld gentemot kvinnor. Alla jag pratar med om ämnet känner någon som har varit eller är utsatt.

I tisdags var det internationella dagen för elimination av mäns våld mot kvinnor. Jag gick i en demonstration här i Santiago. Det var oerhört många människor där. Många med bilder av sina döttrar, systrar och vänner som blivit mördade av någon man de haft en relation med. Hittills i år har 27 anmälda och klarlagda femicides begåtts i Chile. Längst fram i tåget gick ca 200 svartklädda kvinnor i två led med lappar på brösten med bilder på kvinnor som blivit mördade av sina partners. Helt tysta gick de ner för Santiagos största gata.

chile
chile

IMG_3960

ni una mujer menos
ni una muerta mas

el machismo mata

med anklar stora som lår

precis så äntrade jag Chile. memo to self – köp stödstrumpor inför nästa långflyg.

men hej vad det går. efter en lååååång flygresa är jag här. Abdul, min kontaktperson på plats, mötte mig något försenat på flygplatsen. Han var inne i ett flow i sitt skrivande och glömde bort tiden. Lätt hänt tänker jag. Jag hängde på flygplatsen under tiden och språkade med folk. Måste. Öva. Spanska. Känns skönt att ha en kropp att kunna gestikulera med. Abdul kom, hittade mig och tog med mig till sitt hus på landet utanför Santiago. En fantastiskt fin gård med fruktträd och kaktusar samt pool(!) i trädgården. Där mötte jag hans fru, son och mamma och även Erika som också ska vara behjälplig under min vistelse här. Fick mig en efterlängtad dusch och till lunch kom också Erikas man, deras dotter samt hennes pojkvän. Det vart kalas med en gång med andra ord.

Efter att vi ätit körde Abdul och Erika mig in till Santiago där jag nu befinner mig. Det är minsann en fenomenal stad! Mina nyfunna vänner är fenomenala de också. De styr och fixar och ordnar och ligger i. I morgon kommer de och hämtar mig för att ta mig till den skola där de arbetar. Vi ska gå igenom mitt projekt och hjälpas åt (japp, för hjälp behöver jag) att översätta min projektplan till spanska som sedan ska visas och diskuteras med en person som är chef för en sjuksköterskeskola i Santiago. Liknande möten med personer från andra skolor kommer att ske under nästkommande dagar den här veckan. Så oerhört spännande!

(nästan) Allt i detta land är privat vilket, så klart, medför ett segregerat utbildningssystem där personer från olika samhällsklasser går på olika skolor, även på universitetsnivå. En utbildning kostar väldigt mycket pengar och utbildningsnivåerna är således därefter. De som har råd skaffar sig en utbildning och de som inte har, well, har helt enkelt inte råd. Ska bli mycket spännande att komma till olika universitet och få en inblick i hur det fungerar på olika ställen och träffa studenterna där.

idag har jag varit och strosat runt på stan. tryckte fyra turistattraktioner på två timmar plus köpte en livsnödvändig korkskruv då detta inte fanns i mitt lilla hem här. besökte en jättestor kyrka också och lyssnade på ett par psalmer. fint var det. och stämningsfullt. det är trots allt söndag i ett katolskt land.

utsikt santiago

utsikten från min lilla lägenhet

8 marzo

konst i mitt kvarter

och obs! Abdul och Erika har också styrt så jag ska få gå en spanskakurs så jag lär mig detta språk ordentligt. Guldmänniskor med andra ord!

nu ska jag förbereda morgondagens möten samt ta ett dopp i poolen på takterrassen.

puss så länge