Det senaste dagarna här på Manta Resort har varit händelserika. I går börjades dagen med besök på en kryddfarm vilket jag tyckte var jätte spännande. Det är väldigt intressant att lära sig om alla växter och hur de kan användas som naturliga läkemedel för att bota olika åkommer men också för att smaksätta mat förstås. Jag hade ingen aning om att kardimumma är en så vacker blomma och att citrongräs olja används för att bota hudcancer. Besöket var väldigt inspirerande så nu ska jag skaffa en egen liten organisk kryddfarm när jag kommer hem. Där efter tog vi oss till Ngezi forrest reserv. Skogen består av träd som är över 20 m höga och vissa 200 år gamla. I skogen lever bland annat the flying fox som inte finns någon annan stans i världen utom just här på Pemba. Förutom flygande rävar så bor där också en hel drös giftiga ormar och spindlar, de stötte vi inte på som tur var. Däremot fick jag besök klockan fyra i morse, jag vaknade av att någonting kittlade mig på armen. Först trodde jag att det var en mal eller någon insekt så jag orkade inte bry mig allt för mycket först. Sedan kände jag att det var något större och rusade upp för att tända lampan, då klättrade en fet råtta i myggnätet. Nog för att jag älskar att ha husdjur men råttor är jag inget fan av måste jag säga. Efter 20 minuters rat race kunde jag inte riktigt somna om utan slumrade med ena ögat öppet tills det var dags att stiga upp.
På eftermiddagen igår kom min service fundi och numera vän Hadji med mig ut i byn för att göra ytterligare intervjuer, vi har nu utfört 13 intervjuer och jag känner mig nöjd med materialet vi har fått in. Ett problem tycker jag är att det känns som att många säger det de tror jag vill höra istället för att vara helt uppriktiga. Eftersom att man inte har någon djupare relation med de som intervjuas saknas det tillit tror jag och därför blir det lättare att bara säga det som förväntas. Trots detta har intervjuerna varit väldigt givande och vi har fått ihop ett bra material. Den första intervjun jag gjorde igår var med en kvinna som är bagare. Hon var väldigt trevlig och glad och hon pratade på mer än många andra locals som intervjuats. Det är lättare att få kontakt med lokalbefolkningen nu när man börjat lära sig lite svahili så klart, även om jag bara talar kidogo swahili. Trots att det bara är några fraser man kan så märker man att det uppskattas att man försöker. Bagardamen tyckte i alla fall att det var väldigt trevligt att jag kom och intervjuade henne, hon frågade hur länge jag skulle stans och sa flera gånger att jag var väldigt välkommen tillbaka. Efter det besöket gick vi vidare genom byn för att intervjua jina la sheha, by hövdingen. Med honom hade jag också ett väldigt givande samtal, han uppskattade också väldigt mycket att jag kom dit och pratade med honom och ville ta en bild för att kunna minnas den gången han blev intervjuad av studenten från Sverige. Generellt är människorna här väldigt tillmötesgående och framför allt barnen tycker att det är jätte spännande när vi musungos besöker byn. Bye bye, jambo och musungo (vit person eller europé) ropar de och många vill komma fram och hälsa. Så länge man respekterar att man ska klä sig så att man täcker knän och axlar har de inga problem med att vi rör oss i byn.
Efter fighten med ninjaråttan i morse började jag med att gå en promenad i till fyren på udden. Omgivningarna är väldigt vackra, speciellt nu efter som det är regn period och allt är grönt och växer bra. Människorna i byn verkar välmående och det verkar inte vara mat eller vattenbrist. Det som är ett problem på ön är arbetslöshet.
Efter min morgon promenad gick jag och Hadji till huset som ligger närmast resorten. Mannen som bor där flyttade dit för två år sen och han håller nu på att bygga till en liten shop i huset. Han och hans familj är egentligen de enda som bor i direkt anknytning till Manta så därför var det intressant att intervjua honom.
Nu ska jag transkribera lite intervjuer, det tar ju en liten stund.
Kram