Jobb, jobb, jobb

Den senaste veckan har jag arbetat hårt. Jag genomförde de intervjuer som var inbokade på kommunen och till och med ännu fler! Fått chansen att träffa internrevisionen och också de externa revisorerna och det blev några mycket värdefulla och intressanta samtal. Nedan en bild på mig på “brottsplatsen”, utanför kommunhuset i Port Louis.

Efterarbetet med intervjuerna är tidskrävande och definitivt den mindre spektakulära delen av uppsatsarbetet, men det måste göras. Jag tröstar mig med att se värdet i att det ger tillfälle till att strukturera tankarna, men det känns lite som jag trampar vatten just nu utan att komma någonvart. Har också spenderat många timmar med att läsa på om olika tänkbara teorier och även om jag har fått mycket bra inspel från min handledare (tack Anders Edvik, dina kommentarer hjälper mig så mycket!) så har en lätt panik börjat infinna sig i mitt sinne… Kommer jag fixa att samla allt material till något vettigt? För att behålla lugnet tar jag långa promenader som paus. Det svåra är att återvända till skrivandet.

Idag är det Valborgsmässoafton och det känns så avlägset. I stunder som denna känner jag verkligen hur långt borta hemifrån jag är, inte främst i avstånd utan mest i tankarna. Det sker odramatiskt och nästan utan att man märker det, men helt plötsligt blir den främmande verkligheten bekant och man känner sig bekväm och trygg i sin nya tillvaro. Såklart har jag mycket att tacka den helt underbara familjen som jag bor hos för detta, och den vackra omgivningen hjälper också till, men nog är vi bra på att anpassa oss. I alla fall, trevlig Valborg till er som tänder brasorna där hemma idag 🙂

Innan jag återgår till mitt arbete vill jag berätta en rolig historia. Ända sedan jag kom hit har folk talat om att vintern kommer snart. (Haha, ja, det är nästan som i GoT, “winther is coming”.) Och igår, när jag kom till kontoret, frågade en av tjejerna mig om jag nu förstod vad de hade menat (jag var verkligen frågande när de berättade det de första gångerna). Jag var tvungen att erkänna att jag inte fattade alls vad hon menade. Då visade hon mig att hon hade sin tröja med sig igår morse för hon frös. För att ni ska förstå komiken i detta så hade vi cirka 29 grader igår. Så jag visade bilder till henne på vårt hus i snö som jag tog bara någon vecka innan jag reste. Vi skrattade båda åt vad olika det är vad vi upplever som exotiskt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *