Ett äventyr tar slut!

Nu efter 2 månaders uppehållstillstånd i Nepal börjar detta äventyr lida mot sitt slut och snart är det dags för grabbarna grus att sparkas ut. Kaffet slinker ner och väskorna vägs gång på gång. Enligt flygbolaget får vi bara ha 30 kg per person och detta har vi självklart räknat, vridit och vänt in och ut på utefter bästa förmåga. De senaste dagarna tu har resulterat i att vi just nu landat på en viktfördelning som ser ut som följer:

Jakobs väskor vägde 29.8 kg
Jonas väskor vägde 29.7 kg

Vi kan säga såhär: hoppas de inte väger handbagaget….och att MFS “to-whom-it-may-concern” faktiskt berör någon då de 250 enkäterna tar upp en hel del av handbagagevikten…

Vad har vi lärt oss från 2 månader i Nepal då? Listorna kan göras långa men då tröttnar nog våra läsare här och vi måste återgå till vårt förra jobb som krönikörer på “Min häst” och inhoppare för vår folkkäre Ernst Kirchsteiger när hans soffmyscharm inte räcker till bland Sveriges familjer.

Men summa summarum; Nepal slutar aldrig att förvåna. När du väl tror dig hitta i staden visar det sig att du är helt ute och cyklar. När du väl vet hur du ska beställa mat, får du in något helt annat och missförstånden beundras ideligen då man på bästa sätt försöker ha roligt istället för att tyngas ner av de små missödena. Glömmer du paraplyet börjar det alltid regna, har du det med dig blir det solsken, eller regn.

Vädret i Nepal är inget att rekommendera under den svenska sommaren. Monsunperioden här försvårar för den redan mycket ansträngda infrastrukturen. Vårat tips som förstahandsutövare och överlevare från en, enligt nepaleserna, kraftig monsunperiod är att inte besöka Nepal om du är intresserad av vacker natur då möjligheten att göra mer än endags-utflykter begränsas beroende på de senaste dagarnas väder. Vi har inte gjort några systematiska studier på detta ämne men vår hypotes är att det är många spindlar som lever och dör i en tiomiljoners-stad, vilket i sin tur resulterar i stor risk för regn för den vidskeplige… Fortsättning följer.

Människorna är extremt nyfikna på västerlänningar, Engelska är ett enkelt verktyg för att ta sig runt, speciellt i turistområdet Thamel, folket är generellt väldigt tillmötesgående och gentila av sig så det är sällan att det blir några problem. Skulle oturen vara framme så hjälps man däremot utefter bästa förmåga.

Studien är avklarad med bravur och allt har gått enligt planerna. Medans vi sitter här och räknar timmarna fram mot avgång hemåt så har vi reflekterat över saker som gått bra, kunnat göras bättre och saker som inte alls gått bra. Och det är först nu det slår oss att vi inte har någonting att nämna på den tredje punkten. Om detta beror på ren och skär tur, rätt vänner i värdlandet, bra kontakter eller vår “exeptionella” planering är inget vi tänkt utforska vidare med er kära läsare, istället riktar vi blickarna mot himlen medans solen sakta rör sig ner mot horisonten, fyrverkerier avfyras och en trubadur sjunger serenader om våra många bragder. Mission accomplished, nu åker vi hem!

Over and out!

*Författarna har inget ekonomiskt intresse av bloggandet, vissa delar kan vara smått överdrivna. / J & J

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *