Daughters of Cambodia

I Kambodja är det mest förekommande gällande sexuellt utnyttjande av barn incest och våldtäkt där gärningsmannen är khmer, alltså från Kambodja. Man får inte tro att det bara är män från västvärlden som kommer hit och våldtar eller köper barns kroppar. Men det förekommer.

Det finns västerländska män som under en lång tid bygger upp en stark relation med barnet och dess familj. Han försörjer familjen, det finns till och med de som köper en lägenhet till familjen. Umgås med dem. Tar med dem på utflykter. Bjuder dem på restaurang. Det kan gå månader, till och med år, innan mannen sedan förgriper sig på barnet. Det blir en normaliseringsprocess för barnet där det mannen gör inte ses som något allvarligt eller brottsligt. Detta är vad som kallas för grooming. I Sverige översätter vi det till gromning, det är ett relativt nytt begrepp som oftast sker genom chatsidor på nätet. Det kriminaliserades så sent som 2009 i Sverige.

Då ett barn blivit utsatt för grooming, och familjen ofta tagit del av gärningsmannens gåvor, är det vanligt att familjemedlemmarna inte litar till barnets ord. Den här mannen har “varit så hjälpsam och snäll under så lång tid”. Familjen har svårt att förstå att den snälla, vita mannen kan ha gjort något ont. Detta kan bidra till att barnet inte vill anmäla eller som sagt kanske inte ens förstår att mannen faktiskt förgripit sig på honom eller henne.

För att en man ska bli dömd för att ha sexuellt utnyttjat barnet krävs det att barnet själv anmäler, ofta baseras rättegångar på ord mot ord. Polisen här är extremt underbetald vilket tyvärr medför att poliskåren även är väldigt korrupt. Polisen startar aldrig förundersökningar gällande sexuellt utnyttjande barn på egen hand eller för att en NGO anser det, barnet själv måste anmäla det. Bevis i form av DNA och annat saknas ofta i förundersökningarna vilket gör barnet ännu mer utsatt som brottsoffer. Dessutom tvingas barnet sitta i en rättegångssal bredvid sin förövare, om ärendet ens går upp i rättegång.

Varför vi skriver förövaren som man är för att det är det mest förekommande. Här är det män som köper sex. Av såväl pojkar, flickor, kvinnor och män. Kvinnor är sällan de som direkt förgriper sig på barn, istället agerar de hallick. De bygger upp kontakt med fattiga barn genom att vara den “trygga modern” som efter en tids förtroendeskapande sänder in barnen i traffickingverksamheter. Det är väldigt ovanligt att det är kvinnorna som sexuellt utnyttjar här. Men vem vet hur stora mörkertalen är egentligen?

När vi skrev vår uppsats om barnprostitution i Sverige förra året kom vi fram till att det var fler pojkar än flickor som prostituerade sig. Något som chockerar väldigt många människor. Vad vi har fått höra ser det lika dant ut i Kambodja, att det är fler pojkar än flickor som utnyttjas i kommersiell sexuell exploatering. I Kambodja är de typiska offren, enligt lokalbefolkningen, små flickor och unga kvinnor. Pojkarna glöms bort som eventuella offer. Rebecca på APLE berättade om då hon “intervjuade” medborgare i en medelstor stad utanför Phnom Penh om västerländska män som gick runt med pojkar på gatorna. Detta är något khmerer själva alltför sällan reagerar över. Rebecca samtalade med ett affärsbiträde som berättade att hon sett en vit man med en liten pojke länge nu. De var inte släkt. De gick hand i hand och mannen brukade pussa på pojken. Men enligt butiksbiträdet var detta ingenting anmärkande då pojkar enligt henne, liksom så många andra i Kambodja, inte kan bli sexuellt utnyttjande. Hade det varit en liten flicka som gick med mannen hade de såklart reagerat, men bara för att det var en pojke så nej.

Det är ett tungt ämne vi skriver om. Varje dag får vi veta nya saker som tynger oss. Idag till exempel var vi på ett cafe där endast kvinnor som blivit utsatta för trafficking arbetade. De glada flickorna och kvinnorna som serverade oss har blivit transporterade världen över, utan att veta var de var, varit rädda, skrikit, gråtit, blivit drogade, blivit våldtagna. Sånt som du och jag inte kan föreställa oss. Sånt har varit deras vardag. Det gör ont. Och ibland behöver vi en paus. Så ikväll kommer vi att försöka att släppa allt med vår uppsats och bara njuta av Phnom Penh.

Xoxo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.