Störningsmoment

Att hålla intervjuer i Indien är inte alltid lätt. Kärnan i min studie är gruppintervjuer med tonårstjejer om menstruation. Alltså ett rätt så känslig ämne. Det är en stor utmaning emellanåt att se till att man är ensam med tjejerna. I vissa byar är enda alternativet att sitta mitt inne i byn. Men även om man försöker sätta sig lite avsides, kommer folk fram och ställer sig runt omkring. Det finns liksom ingen som tänker ”aha, de kanske vill vara ifred”. Det verkar också som att det kan verka oartigt att be folk dra därifrån, för både min tolk och tjejerna själva verkar tveka inför att göra detta ibland när jag börjar tjata om att vi måste vara ensamma. Sen kan det också vara så att just när man påbörjat en intervju sätts det på musik på öronbedövande volym från stora högtalare som är obligatoriska så fort man ska fira något. Och det kan ju alltid hända att det är någon av alla familjer i byn som firar bröllop eller som vid en av mina intervjuer att byn har en allmän dansuppvisning precis den dagen. Ibland kommer inte folk som man bestämt en tid förrän några timmar senare, ibland kommer de inte alls. Det är bara så det är.

Men på många sätt går det faktiskt mycket effektivare att göra en undersökning här. För min enkätstudie besökte vi en skola för att be om att tjejerna i några klasser skulle få svara på frågorna. Ja visst, kl två dagen efter kunde vi komma. Det skulle aldrig hända i Sverige. Visst saker blir inte alltid som man planerat här, men det går i alla fall att planera in intervjuer och annat med mycket kortare varsel än vad jag är van vid. Och det roliga är att det kan alltid hända oförutsedda saker. Som när rektorn som vi pratade med på skolan bad om att få titta på enkäten precis innan vi skulle in och dela ut den till tjejerna, och jag tänkte att ”oj, hoppas han inte tycker det här är för känsliga frågor”. Han pratade lite på tamil med kvinnan som var med för att tolka. Jag väntade nervöst tills hon förklarade att han bad om att vi även skulle ha en genomgång för tjejerna om mens när vi ändå var där. Så efter att de svarat på enkäten blev det ett spontant mens-snack med 50 tjejer i en stor ring i ett av klassrummen. Vi förklarade varför man har mens, om mensvärk, hygien och annat som de hade frågor om. Kul bonus!

Ett annan kul grej var att det just nu är folk från Rädda Barnen, Lund på en liknande organisation i närheten och håller i samtalsledar-utbildning för studenter som ska ha kill-och tjejgrupper. Det är en fem-dagars träning och jag åkte dit och var med på passet ”Me and my body” som handlade om puberteten. Jag fick också möjlighet att intervjua de kvinnliga studenterna om deras roll som gruppledare.

Men även om det låter som att det händer mycket här, blir det faktiskt mycket dötid. Jag borde använda den till att börja skriva på uppsatsen, men det är svårt att koncentrera sig med störningsmoment som hög musik, myggor, svett, ovan kost och konstiga mattider.

Fast nu får jag försöka ta mig i hampan och jobba lite! Vi hörs!

Kerstin

På väg till en intervju

2 svar på ”Störningsmoment”

  1. Hej Kerstin
    Fint inlägg o härligt att läsa att du har det “som jag”. Känner mig mindre ensam… Du verkar få vara med om en del spontant som du kan koppla till din studie – grattis. Njut av lite dötid. Du får ju ändå skrivet din uppsats så småningom. Lite tid för att smälta omgivningen och arbetet behövs. Fast det vet du ju….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *