Efter att jag under torsdagen och fredagen deltagit i en obligatorisk förberedelsekurs i Uppsala för alla MFS-stipendiater, befinner jag mig nu hemma med familjen i ett kallt och snötäckt Dalarna. Mina förväntningar inför förberedelsekursen var, i ärlighetens namn, inte skyhöga. Jag förväntade mig visserligen att kursen säkert skulle ge en del nyttiga tips, men att den i övrigt skulle innehålla mest självklara saker. Jag hade fel, för även om kursen visst innehöll en del saker som kan anses självklara, så som att tänka sig för innan man går ut ensam under natten i ett främmande område, är det saker som tåls att upprepas. I synnerhet slår detta mig när jag stirrar ut genom det frostiga vardagsrumsfönstret och tänker tillbaka på tidigare resor; det här med att vara försiktig står inte alltid högst upp på prioriteringslistan när man reser. Visserligen är väl det en del av utmaningen och spänningen, att våga göra nya saker, men ibland skulle vissa saker vara sig förtjänta av en mer noggrann konsekvensanalys, så att säga.
I övrigt var kursen ett ypperligt tillfälle att nätverka lite och utbyta tankar och idéer med andra MFS:are. Samtliga föreläsare verkade ha erfarenheter från resor och det var erfarenheter de lyckades förmedla på ett inspirerande sätt. Vi fick även möjligheten att ha fältdiskussioner med sakkunniga kring våra fältländer och jag fick många värdefulla tips av en man vid namn Ebrima. Ebrima berättade om sina erfarenheter i Gambia och att matbistånd bland annat riktas till skolor för att få barn att gå i skolan. Problemet, emellertid, var att givarländerna inte alltid verkade ha tagit i beaktande kulturella skillnader när det kommer till matkonsumtion. Ett exempel på detta var att skolbarnen i Gambia hade serverats kängurukött från Australien, något som inte alla kockar hade kunskapen kring hur det ska tillagas och något som alla barn kanske inte förtärde med överdriven entusiasm. Okej, är man i behov av mat kanske man kan äta mat som man normalt inte skulle äta, men frågan är om matbistånd inte får mindre effekt om mottagarna har svårt att tillaga och äta maten. Tydligt är att även matbistånd är en form av bistånd som ställer krav på kulturell förståelse.
Spanair, lågprisbolaget med säte i Barcelona, gick i konkurs för lite drygt en vecka sedan. Konkursen drabbade väldigt många människor, mig inkluderad. Jag hade köpt min biljett till Gambia med Spanair och även om situationen hade kunnat vara mycket värre (jag skulle exempelvis redan kunna befinna mig i Gambia) kändes det mycket frustrerande. Jag väntar på besked från min bank om jag kan få tillbaka mina pengar från dem eftersom jag köpte biljetterna med mitt VISA-kort. Jag hoppas att jag kan få tillbaka pengarna, annars är det ett problem jag får hantera senare. Under tiden har jag köpt en ny biljett med ett annat bolag och jag reser till Gambia om en månad – 5 mars!
/ Daniel
Grattis till att kursen blev bra för dig. Min kurs var också bra och det är jag glad för. Riskanalys är bra och något att tänka på. Riskerna är av helt annan art än hemma och konsekvenserna kan man inte alltid föreställa sig. Bra att ha i åtanke.
Verkligen trist med din biljett. Hoppas det löser sig. Lycka till hemma nu, de få veckor som är kvar. De kommer att gå fort.
Tack så mycket Åsa! Det löste sig med biljetterna också, till min stora lättnad fick jag tillbaka pengarna från min bank.