Första intryck från Mauritius

Anlände för fyra dagar sedan till Mauritius. Det absolut första som slår en är värmen och hur vänliga människorna är. Alla är så hjälpsamma, öppna och nyfikna.

Jag hade på förhand hyrt ett rum i Pointe aux Sables, en mindre stad precis utanför huvudstaden Port Louis (förort kan man kanske kalla det?). Min plan var att ägna de första dagarna åt att acklimatisera mig, men jag passade ändå på att träffa mina kontaktpersoner på plats redan på fredagen. Det blev två mycket trevliga och givande möten! Dessutom har jag fått lov att låna ett rum på Transparency International:s kontor i Port Louis, med tillgång till wi-fi och en telefon. Kontoret är inte bara en plats där jag kan arbeta, jag har också några trevliga “kollegor” här, vilket är mycket välkommet.

För att ladda upp inför arbetsveckan tillbringade jag en fantastisk helg med bad och skugga (nej, här ligger man inte i solen :D) i Flic en Flac, en av de vackra stränderna på ön. Det gav mig också möjlighet att få lära mig hur kollektivtrafiken fungerar. Ön är ganska liten så man kan lätt ta sig överallt med buss. Passade också på att smaka på lokala specialiteter såklart. Maten i sig förtjänar ett helt eget inlägg!

Så idag, måndag, den 1 april, startar jag äntligen mitt projekt på allvar! Självklart fick jag direkt hjälp av mina kollegor med att få information om hur jag kan komma i kontakt med den lokala myndigheten för att få komma dit och genomföra mina intervjuer. Så nu sätter jag igång 🙂

Bilderna visar mitt nya kontor men jag lägger också upp några bilder om hur min helg var. Jag lovar, det är ännu vackrare i verkligheten!

Tillbaka i Havanna!

Hej hej! Varadero var fantastiskt och vi fick oss en riktig semester! Stranden ar superfin och maten var god, lite val turistigt kanske men det kan vara nice det ocksa!

Imorgon ar det dags for forsta intervjun, vi har jobbat ihop en intervjuguide de senaste dagarna och det kanns lite pirrigt men ocksa roligt att satta igang. Vi kommer anvanda oss av en kubansk kompis som tolk och han ar valdigt duktig pa engelska sa det kanns bra.

Har kommer aven lite bilder fran underbara Kuba!

IMG_0114 IMG_0176 IMG_0235 IMG_0242

Forsta veckan i Havanna!

Hej! Nu har vi antligen fatt internet for forsta gangen, det ar inte det enklaste har i Havanna! Det ar dock det enda problemet vi har stott pa, annars flyter allting pa som det ska. Havanna ar fantastiskt och pa bara ne vecka har vi redan hunnit halsa pa organisationen som vi ska intervjua, sightseeat och varit pa stranden! Plus druckit massa mojitos och atit hummer och diverse andra skaldjur 😀 Snart narmar sig helgen och ikvall ska vi ga salsakurs hos en kompis och sedan ge oss ut och visa vara nyforvarva skills. Nasta vecka ska vi satta igang med intervjuerna och det ska bli valdrigt spannande. Vi bor hos en helt fantastisk familj som tar hand om oss som deras egna barn och hjalper oss med allt.

Nu maste vi ga! Ha det bra sa hors vi snart igen!

Sofia och Emelie

 

 

Bad, plugg och kalasande!

Rurrenabaque är stället att skriva uppsats på. Eller möjligen inte. Vid 10-tiden börjar det bli så varmt att vi svettas i skuggan och koncentrationen sipprar långsamt ur oss. Efter lunchtid är det tryckande hett. Vilket betyder att det smartaste draget är att gå en promenad genom djungeln för att efter någon halvtimme komma ut på en öde sandstrand som ligger omsluten av regnskogens träd och berg. Att sen slänga sig i den svalkande floden får hjärnan att vakna till liv igen. Men framförallt är det en lisa för själen.

DSC_0199-2

Här har verkligen morgonstund guld i mun. Vilket jag vanligtvis sällan upplever då få saker kan få mig upp ur sängen tidigt på morgonen. Vet inte hur många soluppgångar jag planerat att se, de flesta har jag i alla fall missat. Men här är det annorlunda. Jag vet inte om det beror på att Alex är en riktigt morgonmänniska, eller att jag inte längre känner det som jag missar allt det roliga om jag går och lägger mig klockan 10 på kvällen, kanske är det ljuset i det här landet som lockar upp mig. Vilket som är det något jag nu börjat uppleva, la madrugada, gryningen. Här i Rurrenabaque är det något alldeles speciellt då dimman vandrar ner från regnskogen över staden, människor börjar vakna till liv och hettan har ännu inte lyckats tränga sig fram. Just nu läser jag Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about running. Väldigt inspirerande och jag inser nu att detta är tiden på dagen då jag skulle kunna börja umgås med mina benmuskler igen efter en alldeles för lång paus. Både jag och Alex saknar yogan men ingen av oss orkar riktigt ta tag i det här. Hettan är för påtaglig och bikramyoga är ingenting vi ser vitsen med.

DSC_0242-2

Människorna i den här staden upptar också mycket av vår tid. Vår couchsurfer-host Miguel har tagit oss under sina vingar och öppnat upp sitt hem för oss. Hans familj är underbar. Lillasyster fyllde 11 idag och självklart var vi inbjudna på kalas. Bolivianskt barnkalas bestod av tårta, empanadas och hysterisk inspelad födelsedagsmusik. Miguel har även introducerat oss för andra gringos som bor här, vi hänger i deras kollektiv ibland och tänker att det var ett bra beslut att inte flytta in där. Det är alldeles för trevligt och vår prioritering hade lättare landat i umgänge än studier. En snusande bolivian som bott många år i Norge har fångat vårt hjärta, hans mor äger den bästa restaurangen i staden och hon har definitivt fångat våra magar. Hemmagjort yoghurt och cassava-inbakad ost slinker lätt ned.

DSC_0269-2

Men med uppsatsen då, jo, det går framåt. Analysen börjar sakta träda fram och vi inser att vi kan vårt material ganska bra vid det här laget, vi har ju trots allt levt med detta ämne i x antal veckor och månader nu. På ett sätt känns det konstigt att sitta i en liten by i regnskogen där vattnet rinner ur kranarna samtidigt som vi mentalt befinner oss i en annan del av landet där kylan har börjat ta över staden och människor lever ett hårt stadsliv utan adekvat tillgång till vatten och sanitet. Men vi håller huvudena kallt och fokuserar så gott vi kan. En morot är vår planerade djungeltur med stadens galnaste guide. Varje gång vi träffar honom blir jag nervös för han hoppar runt å å spottar ut ord och ljud, som en sprattlande fisk på land. Vilket han också är, djungeln är hans liv och staden gör honom stressad. Vi tänkte därför lägga våra liv i hans händer om ett par dagar. Vi får se hur det går. Fram tills dess fortsätter vi skriva, bada, analysera å njuta av detta paradis som börjat bli vårt hem.