Paraguay – Minor Field Studies

3 november, 2015 av Josef Wikström - Inga kommentarer

Encarnación

Encarnación ligger i södra Paraguay och dit kan man åka med en buss från Asunción som enligt säljaren av biljetten tar 5 och en halv timme. I verkligheten tar det ungefär 7 timmar att ta sig mellan Asunción och Encarnación men det kommer in chipa-försäljare i nästan varje större ort på vägen, så det går ganska fint i alla fall.

Encarnación ligger, precis som en stor del av Paraguay, granne med Argentina, endast åtskilda av badbara Río Paraná. Det går bussar över bron som tar en till gränsen mot Posadas varje halvtimme fram till klockan 22 på kvällen, och på båda sidor finns en costanera man kan promenera på. Utanför staden finns dessutom ett av UNESCO:s världsarv – Jesuitruinerna.

I Encarnación befann jag mig för att göra en intervju med en lärare på en skola ca 1 och en halv timme utanför staden, i en liten ort med ca 3000 invånare. I ortens skola märks ännu ett av Paraguays historiska arv av – Tyskland. Paraguay har många tyskättlingar, och det gör att på just den här skolan är det inte lika många guaranítalare som i de omgivande orterna. Än en gång fick jag prata med en rektor som stödjer tvåspråkighetsreformen, men jag fick också chansen att intervjua en lärare som gav fler och nya perspektiv på frågan.

En bit in i det här projektet känns det samtidigt som om jag fått grepp om situationen i skolorna här. Nästan alla säger ungefär samma saker, och det finns liknande problem i de flesta av skolorna – samtidigt som varje intervju ger en ny pusselbit.

Utblick mot Posadas, Argentina.Jesuitruinerna.

30 oktober, 2015 av Josef Wikström - 1 kommentar

Att erhålla audiens

Igår intervjuade jag rektorn på en gymnasieskola här i Asunción. Efter att ha genomfört de två intervjuerna jag bokade innan avresan försöker jag nu hitta fler skolor på plats i Paraguay. Det är ett litet projekt får man säga. För att få till intervjun gick jag först till skola och anmälde mig hos vakten som sitter i ett bås utanför. Han är tjenis med alla elever (men det går 1800 elever så skolan, så kanske inte tjenis med riktigt alla). Där får jag identifiera mig och berätta vad mitt ärende är. Då visas jag in till expeditionen som ber mig skriva ner vad det är jag vill intervjua rektorn om. Jag får en mailadress och går hem och skriver ner 1 A4 om projektet och vilken typ av frågor jag är intresserad av. Märker att mailadressen inte finns (det gör de väldigt sällan här i Paraguay) och skriver ner allting för hand istället. Går återigen ner till skolan för att lämna pappret. Samma procedur. Anmälan hos vakten – in till expeditionen som säger “Och du har två kopior av detta?”. “Nä”. Får låna mynt av en snällis på expeditionen och hennes vänlighet smittar av sig. Expeditionskillen fixar själv kopierandet. Därefter ska det stämplas och föras in i liggare att jag ansökt om att träffa rektorn. När allt detta skett dras jag med till rektorsexpeditionen. Där får jag sitta utanför och vänta medan han går igenom mitt ärende med rektorsstaben. Sedan kallas jag in för att göra samma sak. Får slutligen träffa rektorn och igen förklara mitt ärende. Hon ger mig en tid nästa vecka då vi kan träffas.

Hur intervjun gick? Jotack, bra.

23 oktober, 2015 av Josef Wikström - Inga kommentarer

Första veckan i Asunción, Paraguay

Nu har jag varit i Asunción i lite drygt en vecka och än så länge har allt fungerat fint. Jag har lyckats få till två intervjuer – båda bestämda sedan innan jag kom hit. Det första besöket var hos la Secretaría de las Políticas Lingüísticas. Där skulle jag träffa den ansvarige för hela institutionen, men när jag kom dit fick jag höra att han var på konferens hela veckan. Däremot kunde jag få träffa en annan man som arbetade tillsammans med SPL, men för la Academia de la lengua guaraní. Eftersom intervjun inte skulle bli en del av uppsatsen tänkte jag att det går ju lika bra. Miguel Angel Verón kunde i princip allt. Ur huvudet plockade han fram lagtexter han ville att jag skulle titta på, och berättade glatt att han skrivit böcker helt på guaraní, ett språk som annars saknar ord för många områden. Det blev mycket prat om vilken social ställning språket har i Paraguay – och hur det påverkar språkets framtid.

Den andra intervjun var den första som ska bli en del av examensarbetet. Skolan låg i utkanten av Asunción och jag blev upphämtad av rektorn som pratade ungefär hela tiden. Väl på skolan visade han mig runt och jag som tänkte att alla intervjuer skulle ske enskilt i lugn och ro fann mig plötsligt sittande i skolans bibliotek med tre lärare och rektorn som alla ville prata om landet, språken och dra roliga historier – helst i munnen på varandra. Till min förvåning upptäckte jag en bit in att de flesta av mina frågor trots allt blivit besvarade, men fick avbryta alla lite bryskt för att få svaren på de sista frågorna de inte själva tagit upp. Jag fick skjuts tillbaka till centrala Asunción där jag bor, fortfarande med en ivrigt talande rektor. Här någonstans kände jag att dagen efter nog skulle bli en vilodag. Hem för att skriva ner allting innan huvudet kokade över och sedan var det väldigt enkelt att somna.

Idag har jag dessutom lyckats ordna två intervjuer till. En i en by utanför Encarnación, Paraguays tredje största stad, där merparten faktiskt talar guaraní som modersmål, och en på en stor skola ett par kvarter från min bostad. Att ens lyckas få ställa frågan om rektorn ville ställa upp på en intervju är ett kapitel för sig, så det tar vi i nästa inlägg.

Eftersom minneskortet i min kamera bestämt sig för att sitta där ett tag oavsett hur mycket jag lirkar kan jag inte ge någon bild av skolan, men en bild från Asunción kanske duger.