Surprises and endings in Gulu (for now)

For the past weeks, I have been finishing up my field study, recovered from malaria, visited Kampala, and enjoyed my last time in Gulu (my home away from home). Last Friday, I even went further North to Kitgum and visited the Memory and Peace Documentation Centre. It is the only one of its kind and founded by the Refugee Law Project. It is very interesting to visit as it contains important information on the previous armed conflicts in Uganda as well as a library. I want to thank, Jerry Oyet, for showing us around, explaining everything, and answering all our questions. Most impressive exhibition to me was the one showing a copy of the letter written by Joseph Kony himself. On our way back to Gulu, we stopped at Aruu Falls. A gigantic and beautiful waterfall with a rainbow. It is definitely worth the visit although you must be very careful about when and how you hike down to the bottom of the falls.

Kitgum Memory and Peace Documentation Centre

Letter written by Joseph Kony, the LRA commander in chief

View from the top of Aruu Falls from where we hiked to the bottom.

Aruu Falls, wild and beautiful.

  

I am very satisfied with the results of my 9 weeks in Gulu. I have successfully conducted 30 interviews of 30-90 minutes each with both former abductees and community leaders, professionals from different NGOs, and a district official. I am looking forward to writing the thesis and sharing it with all my friends here, at home, and abroad.

I have a lot of mixed feelings leaving Gulu and all the warm-hearted people, I have been so fortunate to meet here. I cannot give enough thanks to those who welcomed me to their homes, shared their personal stories, hopes, and challenges with me, and to my friends who have made it so hard for me to leave this beautiful country. Lastly, none of this would have been possible without the support and encouragement of my local partners, in particular, Hope and Peace for Humanity as well as People’s Voices for Peace and War Affected Networking and Betty Children Foundation. You inspire me and gives me hope that, together, we can work for a better tomorrow. If anyone wishes to support Hope and Peace for Humanity’s upcoming project which will empower 150 female victims of violence, the Global Giving Platform will boost any contributions made on Wednesday the 20th of June.

Yesterday, my friends from Hope and Peace for Humanity also surprised me with lunch, kind words, a gift and a maize roasting at night. It left me speechless. You are truly the BEST, and I will miss each and every one of you. Now, I am heading off to bounty beaches, drinks, and 2.5 weeks of holidays in Tanzania before going home to Denmark/Sweden.

Roasting of maize on my last night in Gulu

Hope and Peace for Humanity (HPH) family

Sista dagen i Sydafrika!

Som Nicole skrev i förra blogginlägget så har vi inte kunnat blogga ordentligt de senaste veckorna på grund av att vi inte haft internet där vi bott. Därför kommer det nu ett till. Imorgon flyger vi hem till Sverige. Det ska bli superskönt att äntligen få träffa nära och kära igen! Samtidigt tycker jag att det känns konstigt att vår resa redan är över. Det känns som att det inte alls var länge sen vi började skriva på ansökan ju. Men vi har ju fortfarande en del av arbetet framför oss även om vi kommer fortsätta hemma. Jag tycker att det är en härlig känsla att examensarbetet är så roligt och utvecklande att skriva. Det är liksom helt och hållet vårt eget projekt! Det har gjort det enklare att arbeta på med både läsning, insamling och bearbetning av material samt själva skrivandet. Något som också har underlättat är att vi hela tiden har behövt prata om vår studie. Vi har liksom både diskuterat vårt material och de teorier vi använder oss av med varandra samt förklarat/berättat om vår studie för folk vi har mött. Detta är något som vi gjort väldigt regelbundet under hela resan och att behöva sätta ord på vad vi har gjort har varit mycket nyttigt.

De senaste fem dagarna har vi bott i en lägenhet i centrala Kapstaden. Dagarna har varit en salig blandning av teoriläsning, diskussioner om arbetet, sol och bad i poolen på vår innegård och museibesök. Igår besökte vi District Six Museum. District Six är ett område varifrån apartheidregimen tvångsförflyttade över 60 000 invånare under 1970-talet eftersom att området då hade gjorts om till ett för endast vita. Invånarna tvingades flytta ut till townships ca 25 km bort. Byggnaderna i området revs men på grund av internationellt, men även ett visst lokalt, tryck blev ombyggnationerna svårare och området lämnades istället obebyggt. Muséet är ett minne av både apartheidtiden och av området och dess invånare innan tvångsförflyttningarna. Det som gör starkast intryck på mig är definitivt de röster som lyfts fram i muséet! När människors livsöden och berättelser synliggörs och deras röster får höras blir landets historia väldigt påtaglig. Jag kan inget annat än att bli berörd.

Igår träffade vi även Elin och Jakob som också gör sin MFS här. Vi käkade middag och jämförde erfarenheter och upplevelser. I morse gick vi tillsammans till Bo-Kaap och tittade på de färgglada husen. En mycket trevlig förmiddagspromenad tyckte jag! 🙂 Eftersom att det är vår sista dag bestämde vi oss för att utnyttja soltimmarna vid poolen där vi träffade på fyra svenska socionomstudenter från Umeå som vi hängde med resten av eftermiddagen. Haha, så helt plötsligt blev det väldigt många svenska stämmor runt poolen.

Nu ska vi packa det sista och ladda ner lite artiklar som vi ska läsa på flyget hem. På tisdag får jag äntligen träffa min fina sambo igen och jag ser fram emot att få träffa alla andra jag har saknat medan vi har varit här borta! Vi återkommer snart med vår reseberättelse…

Bild från District Sic Museum.

Bild från District Six Museum. 

Utsikt över Table Mountain från vår lägenhet.

Utsikt över Lions Head från lägenheten. Att faktiskt ge oss upp på bergen tar vi nästa gång vi åker till Sydafrika 😉 (får jobba lite på höjdrädslan först!)

Jakob, Nicole och Elin i Bo-Kaap 🙂

Street art <3

Vegansk lunch från den veganska restaurangen som vi åt på fyra dagar i sträck. Så sjukt god mat!

”To be free is not merely to cast off one’s chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others.” Nelson Mandela