Samlade erfarenheter från Sri Lanka

Nu börjar resan snart dra sig mot sitt slut. De nio veckor vi varit borta har flytit på oerhört fort. Vilka upplevelser vi har haft, både arbetsrelaterade och personliga.

 

Vi har utvecklat många kontakter med allt från bananförsäljare på gatan nära vårt boende till vårdgivare som ihärdigt arbetande ägnar hela sin själ till sitt yrke och de barn de behandlar. Vi har lärt oss att alltid ha perspektiv på vår tillvaro och att det i varje situation, om än svårt och sorgligt på ytan, finns  mängder av positiva aspekter bara man tillåter sig att se dem.  Ta till exempel en ettåring vi träffade på en voluntär klinik för barn födda med gomspalt. Hon var född med en ovanlig gentiskt syndrom som gjorde att halva ansiktet var deformerat med medföljande gomspalt. Hon hade även ihopväxta tår och fingrar. Den här lilla flickan kom till kliniken för en uppföljning efter tidigare operation, i sällskap med sina föräldrar som kärleksfullt tog hand om henne. Hon var ett riktigt energiknippe och kröp runt på golvet och charmade oss alla i omgivningen. Kliniken som anordnas två ganger i månaden var imponerande av sitt slag. Lokaler görs tillgängliga av den Sri Lankesiska staten men allt annat är i form av donerade medel med vårdgivare som arbetar ideellt. I genomsnitt opererar man ca 300 barn om året som sedan följs i kliniken. Vårdlaget består av plastikkirurg, barnläkare, tandläkare, genetiker, talpedagog och ett antal sköterskor och medicinstuderande.

 

Vi har varit med på förskolor där man utfört karies “screening” av runt 300 barn på en förmiddag och blivit imponerade av hur snabbt och effektivt det hanterats. När barnen sedan kommit till kliniken för behandling har vi reflekterat över hur väl omhändertagna de verkat vara och att båda föräldrar varit med vid besöket. Trots låg socioekonomisk bakgrund är barnen över lag väldigt rena och välklädda.

 

Vi hade även möjlighet att vara med på en “screening” som hålls för gravida kvinnor med syfte att remittera till tandläkare för behandling av karies med medföljande kostinformation och munhygieninstruktioner. Vi blev imponerade av att en del av mödravården fokuserar just på tandvård och att det av rutin ingår att en kontroll måste göras och signeras på det formulär som följer en gravid kvinna.

 

I övrigt fick vi lära oss att i Sri Lanka är tandvården en del av sjukvården och att tandläkarkliniker gärna finns som en del av ett sjukhus. Med insikt om att munnen är en del av kroppen och flera kopplingar har gjorts mellan orala tillstånd och övriga sjukdomar känns det som om Sri Lanka ligger lite steget före i detta avseende. I motsats till Sverige där tandvård och sjukvård behandlas som två separata entiteter. Då det är uppmärksammat inom tandvården att de två bör gå ihop, känns det som vi kan ta lärdom av Sri Lanka hur det kan genomföras.

 

Vi har medvetet fokuserat mycket på det postiva med vår resa men givetvis har vi även stött på ett fåtal problem under resans gång. Vi har varit tacksamma för varandras sällskap och att vi har kunnat diskutera och reflektera med varandra över situationer som uppkommit. Vi kan definitivt rekommendera att åka två på en MFS. Som vi nämnt i tidigare blogginlägg, så har vi dels haft problem med vår handledare och dels med att genomföra vår studie och med att samla material till vår kandidatuppsats. Även om vi hade en noga genomtänkt projektplan så hade vi ingen fast frågeställning innan vi åkte utan var relativt flexibla så att vi kunde anpassa oss efter vad som faktiskt fanns för material och möjligheter på kliniken. Det har i efterhand visat sig klokt. Så även om det känts som om vi borde överge projektet vid några tillfällen, så måste vi säga: ta det lugnt, det ordnar sig! För på något sätt ordnar sig allt bara man har rätt inställning.

 

Våra erfarenheter av vår Minor Field Study har lärt oss hur viktigt det är att ha ett öppet sinne och att varje situation kan leda till nya möten och tillfälligheter att vidga sina kunskaper. Vi har fått minnen för livet som vi kommer vårda med omsorg.

 

Små lätta moln

Hej bloggen!
Det har varit ett tag sen förra blogginläggen men vi haft fullt upp med skrivning och andra roligheter. Nu är vi här igen.
20150423_135517
Efter en tid av regn och lite kallare väder har Sao Paulo åter visat sig från sin bästa sida, och solen lyser starkt.
Vi har avslutat vårt fältarbete, men ska göra ett återbesök imorgon. Skolan och lärarna ville gärna höra mer om den svenska förskolan. Vi har också känt att vi ville ge något tillbaka. Vi ska därför hålla i en 3 presentationer med skolans 50?! lärare. Som vi fått höra är Sao Paulos största förskola. I övrigt är vi inne i slutfasen av vårt skrivande, två veckor kvar, och börjar känna av pressen. Men vi kämpar på.

20150419_183347 20150419_114814 20150419_171424

Vi har varit i Santos “2 timmars bilfärd, utanför Sao Paulo”, besökt det lokala kaffemuseet och gick förbi Pelemuseet på vägen. Brasilien är bestämt ett fotbollstokigt land, och i nästan varje gathörn visar de någon aktuell fotbollsmatch. och vi ser ofta fotbollsspelande ungdomar på gatorna. Vi såg Santos FC ta emot delstatsrivalerna Sao Paulo som slutade 2-1. Bra tryck på arenan och härligt häng utanför.

//Jakob & Max

 

 

Ögonblicksbild från en förskola i Brasilien

 

Fredag kl 15.04. Äntligen är det poolbesök. Förskoleklassen vi följt under eftermiddagen bubblar av förväntan. Deras lärare leder barngruppen ned från trapporna och ut genom ett flertal grindar innan vi når skolans utegård. 21 barn i femårsålder följer med till poolen. Till sina stora besvikelse får fem barn som glömt sina baddräkter inte följa med. DSC_0286På utegården, bakom en hög grind, sträcker sig tre barnanpassade utebassänger. Jag och Jakob sitter på det kaklade golvet och njuter av solen. Vi ser hur barnen ringlar sig fram och skapar en kö för att komma in. Här sitter vi. Klädda annorlunda och pratar båda om att det vore skönt att hoppa in. Barnen tvättar sina fötter i klorvatten och får sedan hjälp av en badvakt att duscha av sig. När de är klara får de gå – inte springa – till utepoolen. Snart trängs över 50 barn från två klasser i den ena polen. Barnen skrattar, skvätter vatten och hoppar runt medan 7 vuxna (4 badvakter och 3 lärare) står runt poolkanten och övervakar dem. En pedagog fotograferar barnen medan en annan tillrättavisar några av barnen som är lite vilda.

DSC_0282

Runt skolkomplexet sträcker sig en hög metallgrind.  På andra sidan grinden – bortom skolans gränser – ser vi ett gäng barn mellan 3-6 år leka fritt utan någon vuxens tillsyn. De står på händer, hoppar hopprep och jagar varandra. Runt skolan stora skolan ser vi ett kaotiskt och trångbott landskap av små enkla tegelhus och från några av de högsta husen sitter folk på ruffsiga takfasader och tittar ned på oss.

Vi sitter bland barnens utspridda sandaler och handdukar. Barbiemotiv och Spiderman pryder många av dem. Ett barn som leker i poolen blir ledset men blir snabbt tröstat av några av sina kamrater. Snart är alla tillbaka i leken och skvätter vatten och jublar.  Några av barnen vinkar till oss och skriker ”hej farbrorn, farbrorn”. Vi vinkar tillbaka. Ett barn kommer nyfiket fram och sätter sig för att titta i vårt block. Och så plötsligt är det slut. 30 minuterna har gått och lärarna instruerar barnen att samla ihop sina grejer och ställa sig på led igen. Vågorna och sorlet tynar bort. Men jag och Jakob dröjer kvar ett tag. Vi ser på den tomma poolen och samlar våra tankar. Kvar sitter några badvakter och en städerska medan förskoleklasserna leds tillbaka sina klassrum.

 

Brasilandia

Vi sätter oss i en kokande bil. Värmen är olidlig när vi närmar oss Brasilandia, en favela i Sao Paulos nordvästra hörn. Izabell som är vår kontaktperson berättar om den knarkkartell som härjar här. Lösspringande hundar och en otrolig stank från sopor som ligger på trottoarkanterna i området följer upp längs den söndriga och branta vägen. Izabell berättar om hur många hushåll som både saknar rinnande vatten och el. Plötsligt uppenbarar sig skolan bland de nergångna husfasaderna. Vid skolans entré möts vi av  brölande oväsen. Hundratals barn i rörelse. Bakom grindarna står vakter uppradade med batongonger och walkie talkie. Utanför spelar ett par killar fotboll i hawaiians. Vi får höra att det står personer som kontrolerar år gängen. Alla som kommer in och ut har de koll på. Izabell berättar att de redan har full koll på oss också, men att det inte är några problem. Skolan och de som jobbar på den är välkomna och får fri lejd. Det är poliser man vill hålla borta, då folk blir mördade av dem. Här i området vill man helst sköta sig själva.

Det är helt klart en annan känsla kring vad en skola betyder där hemma. Här ska skolan kontrolleras och beskyddas. Men från vem? Barnen väntar vid grindöppningen på given och på signal springer barnen med sina stora ryggsäckar och väskor till sina respektive klassrum. En del har en vuxen i handen andra ett syskon. Vissa av barnen har åkt långt med skolbuss. Vissa kliver upp redan vid femtiden för att ta sig hit.
Skolan har rika miljöer till skillnad från hur området runt omkring ser ut. Här finns tre pooler, en idrottshall, dramasalar och möjlighet för att använda skolans bibliotek. När vi träffar bibliotekarierna som berättar om sin vesamhet får vi höra att det är svårt att nå ut. Att det sällan kommer några till bibliotekets aktviteter. Dom är vänliga och vill gärna visa upp sin verksamhet. Denna vecka har de ett tema kring urbefolkningen och har placerat ett gängse böcker på ett bord som man kan läsa på plats eller låna hem.20150408_120529 Bibliotekarierna berättar att de också har aktiviteter med barnen på skolan och bjuder ner de i biblotekets lokaler, idag ska de hålla i en sagostund. De berättar hur de är medvetna om klassernas olika teman och försöker sammansvetsa bokläsningen med något som rör det specifika ämnet. I övrigt möts vi av ett gängse vuxna som har olika roller på skolan. Ett 20 tal lokalvårdare, 40-tal förskollärare, administrativ personal, sekreterare, chefer, kordinatoorer etc. Vi får en rundvisning och alla lärare hälsar glatt.

 


 

Första dagen på Ceu Paz

CEu
Ceu Paz i Brasilandia
20150408_093353
Ingången
20150408_110428
Bibliotek
20150408_100405
Toaletter

Hej Bloggen!
Idag gjorde vi vårt första besök på skolan Ceu Paz i favelan Brasilandia. Vi fick en rundvisning i skolan lokaler och åt middag med föreståndaren från skolan samt Izabel som arbeterar som kordinator, tillika vår kontaktperson. Vi åt en traditionell Brasiliansk maträtt som heter feijoada. Böner, ris blandat i en brunsås med kött och korv. Riktigt gott och mättande.
Vi fick berättat för oss om stadsdelen och hur familjerna har laglig rätt skolgång. Trots stor arbetslöshet och avsaknaden av el och rinnande vatten. Barnen såg tillsynes väldigt glada ut och hälsade glatt på oss när vi gjorde vår entré. Lärarna berättade om långa arbetsdagar och politiker som sitter i luftslott och saknar verklighetsförankring och förståelse för den tuffa arbetsbelastning som lärarna utsätts för. Skolan verkade också som en mötesplats för invånarna i området. Det finns en idrottshall, pool, bibliotek och allmänna lokaler kunde utnyttjas men sällan gjordes, pga av dåligt medvetande om detta. Vid nästa tillfälle ska vi få möjligheten att följa med en klass under dagen. För att se hur rutinerna ser ut på skolan.

 

Nu är bloggen igång

Hej bloggen!

Nu är det snart dags för vår utresa till Brasilien och Sao Paulo. Vi har alla praktiska detaljer på plats och framtiden kommer utvisa hur projektet kommer att arta sig. Vi kommer besöka en förskola i Sao Paulos ytterområden och undersöka hur den fysiska förskolemiljön betyder för barnen där. Förskolan har runt 700 elever och ett 50 tal lärare. Det blir med andra ord en skolvärld vi inte är vana vid.

Sida
Sida

Vi har varit på en förbredelsekurs i Härnösand där SIDA stod för logi samt trevliga samtal med andra studenter från landets lärosäten om biståndsfrågor och vår roll som mfs studenter.

Härnösand
Härnösand

 

Vi uppdaterar er med mer information så fort vi har landat och kommit på plats i Brasilien. Ciao

 

//Jakob och Max

Max och Jakob
Max och Jakob