MFS i Zimbabwe – en sammanfattning

DSC00075

Hej!

Vi är Hannah och Johanna och i vintras var vi på MFS i Zimbabwe. Efter att från flera håll blivit avrådda från att blogga under vår vistelse i Zimbabwe, fick vi dispens från den sysslan. Nu är vi tillbaka i Sverige, uppsatsen är färdig och godkänd och vårt blogginlägg blir istället en sammanfattning av vår resa.

I december var vi på den väldigt givande (och obligatoriska) Sida-kursen i Härnösand. Bara veckor senare, i början av januari, gav vi oss av. Ingen av oss hade varit på den Afrikanska kontinenten tidigare.

Vi blev uppmötta av våra kontakter som vi dittills bara kommunicerat med per mail. Allt kändes nytt och vi var dödströtta hela första veckan. Inte bara på grund av att vi åkt nattflyg och inte kunnat sova, utan eftersom allt kändes så nytt. Vi kände oss väldigt varmt välkomnade, och fick till och med kontorsplatser på facket!

DSC02637

 

DSC02614

 

DSC00699

Under våra förberedelser fick vi flera gånger höra att oavsett hur förberedda vi skulle vara, så skulle mycket sannolikt ändå komma att ändras på plats. Detta stämde förstås, och under vår första tid i landet bearbetade vi vår projektplan och reviderade vår frågeställning. Istället för läraryrkets status, skulle uppsatsen nu handla om lärares motivation till att utföra sitt jobb. Att endast undersöka yrkets status hade blivit ”stating the obvious” (nämligen läraryrkets sjunkande status), och vi ville därför istället kunna ta avstamp i denna vetskap för att kunna föra ett bättre samtal med lärarna vi intervjuade. Ett av våra syften med hela MFS-projektet var att få till möten med kolleger och kunna diskutera villkoren för oss lärare.

DSC00760

 

DSC02180

Under de första intervjuerna upptäckte vi svårigheter med såväl den zimbabwiska dialekten som med själva intervjuandet, men efter två pilotintervjuer var vi varmare i kläderna. Den första riktiga intervjun blev lång och gav väldigt mycket värdefull information. De flesta intervjuerna genomförde vi på skolor, och vi fick skjuts dit av våra vänner på facket. Flera gånger fick vi också tillfälle att besöka olika sevärdheter i anslutning till intervjuerna. Zimbabwe är ett fantastiskt vackert land! Zimbabwe jakanaka! (shona) – Zimbabwe kulungile! (sindebele) Till vissa turistattraktioner följde även våra respondenter med vilket till en början förbryllade oss. När vi förstod att de jobbade, och kanske bodde, i närheten av dessa turistattraktioner men aldrig besökt dem var vi glada att få upptäcka grottmålningar och annat tillsammans.

DSC01010

Under en vecka i mitten av vistelsen begav vi oss till Viktoriafallen. Vi åkte buss till Bulawayo och sedan ett oerhört långsamt nattåg vidare till vår slutdestination. Vi åkte på en dagssafari till Chobe i Botswana, och siktade bland annat flodhästar (som är rätt läskiga!) och elefanter på nära håll. Att uppleva Viktoriafallen på nära håll var häftigt! ”Röken” som går upp från dessa världens största vattenfall syns flera kilometer, det är inte för inte som fallen kallas ”The smoke that thunders”. Vi kan även konstatera att en promenad vid fallen är att likställa med en dusch, men tack vare solen och hettan torkade vi snabbt.

DSC01807 DSC01790

Något som kändes märkligt var hur segregerat det zimbabwiska samhället är. Det var svårt att ta in att folk inom den vita minoritetsbefolkningen tycktes bo i samma områden och huvudsakligen umgås med vita. Det har flera olika förklaringar, och vi vande oss aldrig riktigt vid detta faktum. Att lära sig lite shona kändes därför extra viktigt (vissa vita som är födda i landet kan bara prata engelska!). Vi märkte också snabbt hur bemötandet ändrades och mjuknade när vi pratade shona med folk. Vi kände oss också väldigt trygga i Mbare när Hannah just köpt sin första mbira. Att ha en mbira (ett traditionellt instrument i shonakulturen) verkar vara ett synligt kvitto på ett intresse för kulturen och landet. Mbare är annars ett område i Harare som de flesta guideböcker varnar turister för att besöka, och att besök endast skall ske i större grupp. Allt är således relativt, och vi kände oss aldrig hotade där.

DSC00522

I södra Zimbabwe är majoriteten av befolkningen Ndebele och huvudspråket är (vid sidan av engelskan..) Sindebele. Vi lärde oss några ord och fröjdades åt att äntligen lära oss lite klick-ljud. Det har länge funnits (och finns fortfarande) motsättningar mellan Zimbabwes största folkgrupp Shona och Ndebele. Det var därför viktigt för oss att intervjua lärare i södra Zimbabwe också, trots att vi bara skulle göra totalt åtta intervjuer. Vi spenderade en dryg vecka i Bulawayo. Förutom att intervjua lärare, fick vi även till ett möte med ordföranden och informationsansvarige i lärarstudenternas ganska nystartade organisation. Vi fick även kontakt med den före dette utbildningsministern som sitter i oppositionspartiet, och träffade honom en mycket varm eftermiddag. Det var ovant att så lätt kunna få kontakt med politiker och andra inflytelserika personer. Helt plötsligt satt vi med en massa kontaktuppgifter till spännande personer, av vilka vi dessvärre inte hade möjlighet att träffa alla.

Vi är otroligt glada att vi fick den här möjligheten. Visste du att Sverige är ensamt om att dela ut MFS-stipendium, förresten? Det visste inte vi. Det har nu gått ett tag sedan vi kom hem, uppsatsen är färdig och godkänd (finns att läsa här: http://muep.mah.se/handle/2043/17111) och vår tid Zimbabwe känns redan fjärran. Det går snabbt att falla in i vardagen hemma igen, men vi har lärt oss en massa. Bara sådant som att skriva på engelska, att förstå den zimbabwiska dialekten eller att Zimbabwes historia och politiska läge nu är självklar kunskap för oss.

DSC02081

Hejdå Zimbabwe. Sarai zwakanaka!

– Hannah och Johanna