En overklig känsla

IMG_3062

Här på min soliga balkong, sitter jag och försöker föreställa mig att om exakt en vecka så sitter jag på flyget, på väg till Bolivia. Det går inte riktigt. Länge nu har denna resa bara varit något jag har snackat om, något väldigt fint men också väldigt långt borta. Jag har tänkt mycket över hur känslan före avresan förändras med tiden, i takt med att man blir äldre. Det är som att ju mer ovetande man är, desto gladare resenär är man.  När jag var liten brukade jag önska mig att flygplanet skulle få komplikationer. Jag såg framför mig hur de röda exit lamporna började blinka, hur flygplanet lugnt flög ner till vattenytan, hur alla ställde sig i ett fint led och hur jag äntligen, skulle få åka på den fantastiska röda rutschbanan och ner i en liten fin gul upplåsbar båt.  Idag, då jag tänker på flygkomplikationer tänker jag mest på turbulens, rädslan över att dö och slutligen, döden. Just döden känns faktiskt inte så farlig. Det är mest vägen dit som verkar läskig. Man vill ju inte att det skall göra ont!

Hur som helst, jag är lite nervös inför flygresan men mest av allt kommer det att vara skönt att få sitta och titta ut på molnen och känna att inga problem i världen existerar eftersom man på något sätt inte riktigt befinner sig någonstans.

Jag har haft mycket kontakt med min bolivianska handledare den senaste tiden. Hon verkar helt fantastisk! Jag har varit väldigt noggrann med att berätta för henne redan från början att jag är självständig och att jag definitivt inte kommer att vara eller vilja vara en börda för henne i Cochabamba. Hon verkar dock inte se min ankomst alls som en börda utan har redan nu, en vecka förre avresa ordnat så att jag får åka och träffa rektorn på en skola i La Paz. Jag kommer att få en rundtur på skolan och dessutom så skall han hjälpa mig med fler kontakter som kan vara till hjälp i huvudstaden. Så kanske lyckas jag att få några intervjuer redan under de första dagarna i Bolivia!

Jag är otroligt dålig på att packa, så jag sitter redan nu och försöker sortera bort grejer och kläder som jag inte får ha med mig. Min kompis har varit här och valt anständiga och propra kläder som hon påstår att jag definitivt måste ha med mig om jag skall göra intervjuer och befinna mig i olika skolor. Än så länge har jag bara packat kläder som jag inte använder. Hon har till och med hittat en presidentkjol! Det skadar ju inte att drömma stort 🙂

Jag har aldrig ägt så mycket fina prylar som jag gör just nu. Inför denna resa har jag blivit tvungen att köpa en diktafon, en filmkamera, ett stativ och en ny dator eftersom den gamla inte gick att skriva på. Jag har ägnat mycket tankar åt hur jag skall skydda alla dessa prylar på bästa sätt för att de inte skall bli stulna. I mitt huvud har allt redan blivit stulet tusen gånger. Jag växte upp i Brasilien och där fick jag lära mig att så länge man inte går runt med något värdefullt så är det ingen fara. Man skall bara ge bort allt till förövarna. Jag kan definitivt inte ge bort mina grejer eftersom jag inte tror att jag kommer att klara av att göra min studie annars. Detta har varit något som upptagit mina tankar. Så kom jag på en grej! Om jag har på mig en vinterjacka så kan jag ha ryggsäcken med alla dyrbara saker under den! Jag kommer att se ut som Ringaren i Notre Dam 🙂 Det är det bästa jag har kommit på i alla fall, kanske inte så bra trots allt. Då så! Nästa inlägg, i Bolivia!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *