Första vecka i Guatemala

Hej från Guatemala City! Jag har nu varit här i hela tre dagar och börjar bli människa igen efter en alldeles för lång resa och på tok för lite sömn.
Eftersom jag studerar Communication for Development, är jag här i Guatemala för att skriva om huruvida resultaten för svensk-finansierade utvecklingsprojekt har någon koppling till hur kommunikationen inom projekten, och mellan organisationer och deltagare, ser ut.

Anledningen till varför jag hamnade i Guatemala är för att jag gjorde min praktik på svenska ambassaden här förra terminen. Då jobbade jag mest med kommunikationen i sociala medier, vilket egentligen inte är det jag är mest intresserad av, och jag såg samtidigt att det finns många aspekter av kommunikation som aldrig eller sällan diskuterades bland ambassadpersonalen däribland kommunikationen inom projekten och nivån av delaktighet som tilldelas deltagarna och jag kände att det fanns flera viktiga och spännande projekt som jag skulle vilja studera närmare.

Jag kom som sagt hit i måndags och hade klara, rangordnade prioriteringar: 1. Pizza, 2.Dusch, 3. Sova. Det hände inte så mycket mer än så.

Utsikten från min lägenhet dagtid. Guatemala city är långt mycket grönare och större än jag föreställde mig innan jag kom hit. Det är dock ett ständigt dån av bilar och trafikkaos.

Igår besökte jag ambassaden för att hälsa på (med en stor påse svenskt godis för att vara garanterad att få komma in – jag hade fått tydliga besked om att det var ett krav) och det var trevligt att träffa alla igen. Det var ungefär tre månader sedan jag var här sist men det kändes som om jag kom in till jobbet som vilken måndag som helst.

Detta är min fantastiska handledare Míchel. Bilden är tagen då vi firade hans födelsedag då jag var i Guatemala för att genomföra min praktik förra terminen

Under min praktik på ambassaden var en av mina handledare Míchel och vi trivdes helt galet bra med att jobba med varandra. Det kändes därför naturligt att be honom vara min lokala kontakt och han tackade ja utan alltför mycket övertalning från min sida. Jag passade därför på att sätta mig med honom för att förklara vad jag har tänkt och vad jag skulle behöva från honom och som ett första steg kom vi fram till att vi skulle skicka ett mail till de övriga programhandläggarna på ambassaden för att få idéer om vilka projekt som skulle kunna vara intressanta för min studie.

Första delen av mitt arbete är beroende av andra människor, och de flesta av dessa människor har på tok för mycket att göra så jag är lite nervös för att det kommer ta mer tid än jag önskar att komma igång. Min förhoppning är dock att jag redan under nästa vecka kan sätta mig och kolla igenom de olika programbeskrivningarna och utvärderingarna för att sedan bestämma vilka två jag ska fördjupa mig i.

Utsikten från min lägenhet nattetid. I bakgrunden finns en vulkan som har små, konstanta utbrott. Känns väldigt märkligt att titta ut och se glödande lava rinna ner…

Första veckan i Kapstaden

Hej från Kapstaden och en vecka in i vår fältstudie! Vi började vår studie redan dagen efter att vi landade med att träffa vår handledare som är professor på University of Cape town, vi fick vårt kontor tilldelat samt skaffade ett studentkort så vi får tillgång till UCT’s lokaler och får åka deras transferbuss mellan olika universitet. Därefter semestrade vi på fredagen och under helgen innan vi satte igång med observationerna, första delen av vår studie, i måndags. Här kommer först några bilder från när vi besteg Table top mountain, en hajk på 3,5 h i gassande sol och 28 graders värme. Pjuh!

I måndags satte vi gång med vår observationsdel i studien. Observationen går ut på att vi åker runt med MyCiTi-bussarna (det transportsystem som vi ska undersöka) för att få en överblick över hur systemet fungerar. Vi gör anteckningar rörande upplevelsen med turen och försöker skapa variation i vilka bussar vi tar samt under vilka tider.  
Elin på plats på en lugn och tom MyCiTi-buss med anteckningsblocket i knät.Jakob i kön till en MyCiTi-buss ut till Mitchells plain.

Under våra bussresor har vi fått se en stor del av Kapstaden, dess vackra miljöer men också stadens baksidor med segregation och kåkstäder.

Vi kommer försöka uppdatera på fredagar, med fler bilder och tankar om vår pågående studie. Vi hörs nästa vecka!

Ha det bra! /Elin & Jakob

Första veckan – spindlar, människor och andra intryck!

Hej! Vi har varit dåliga på att komma igång med att blogga, men från och med nu ska vi uppdatera mer regelbundet. Vi har nu varit 9 dagar i Sydafrika och det är 8 dagar sedan vi anlände till Grahamstown där vi kommer att göra huvuddelen av våra fältstudier för examensarbetet. När vi kom fram med buss från Port Elizabeth förra lördagen blev vi upphämtade av vår handledare Kjetil Torp. Han arbetar för en NGO, Village Scribe Association, som arbetar med att förbättra computer literacy för både lärare och elever på mindre priviligierade skolor via en speciellt anpassad plattform som heter Awarenet. Kjetil bjöd direkt in oss på en liten grillfest (braai) hos honom, där vi mötte flera personer som jobbade på samma, men även andra NGO’s i staden. Det var väldigt trevligt! Det talades engelska, xhosa, tyska, serbiska, svenska och norska i en härlig och ibland förvirrande mix 😊. Som en skön avslutning på kvällen satt världens största spindel på Nikkis säng när vi kom hem till rummet (ok, inte världens största men stor nog…) så det tog en dryg timme innan vi hade ”löst” det problemet (genom att helt enkelt till slut fösa ut sängen genom dörren och sprätta iväg spindeln i en buske!!!). Behöver jag säga att vi går igenom rummet noga var kväll sedan dess?! Vi har nu fått reda på att spindlarna kallas ”flatties” och varken är farliga eller aggressiva, men vi bad ändå vår granne om hjälp häromkvällen när vi fick besök igen…

Redan i måndags hade Kjetil bokat in ett möte med rektorn på skolan där vi ska genomföra våra observationer. Khutliso Daniels Secondary School heter den och eleverna här går i klass 8-12. Skolan ligger i ett township, en rest från apartheidtiden då det var här den svarta befolkningen fick bo. Det är fortfarande en homogen befolkning i området och skolan gör vad den kan med små resurser. Vi blev väldigt väl emottagna av rektorn och två av lärarna i engelska. Vi fick beskriva vad vi tänkt oss att göra och lyssnade på deras respons och kommentarer. Vi bestämde med dem att vi skulle börja våra observationer redan på torsdagen samma vecka. Kjetil hade tidigare förklarat att saker här inte alltid följer planen och vi kände att det var lika bra att sätta igång.

Våra första två dagar av observationer var väldigt intressanta. Skolmiljön skiljer sig väldigt mycket från den vi har i Sverige. Tyvärr har vi inte hunnit ta några bilder än då vi ville försäkra oss om att det var ok med rektorn. Vi fick grönt ljus för det i fredags så bilder kommer 😃. Över lag har vi blivit väldigt väl bemötta och alla är nyfikna och intresserade av vad vi gör.

Det samma kan man säga om alla vi mött i staden. Människor här är generellt hjärtliga och öppna för kommunikation med okända. Grahamstown har inte mer än ca 70 000 invånare och många av dem är unga då Rhodes University finns i staden. Dagarna innan vi påbörjade observationerna och den här helgen har vi utforskat staden och dess omgivningar. En dag då det var 38 grader passade vi på att strosa i den botaniska trädgården. I fredags hade de en filmvisning utomhus på en idrottsplats nära oss, och igår var det en sk pop-up-marknad ett par kvarter bort. Idag hade vi bokat transport till en liten by vid kusten som vi hade hört har fina stränder. Och Kenton-on-Sea levererade strand! Dagen började lite molnigt men det klarnade upp efter lunch och vi njöt av sandstrand (Nicole) och bad (Nikki).

Det var allt för nu, återkommer senare i veckan!

Här är en bild från Amani Guest House som vi bodde på i Port Elizabeth (PE) vår första natt.

Medan vi väntade på bussen från PE till Grahamstown så passade vi på att upptäcka stan lite. Vi fick sällskap av en kille från Schweiz som också bodde på Amani. Här är The voting line sculpture på Donkin Reserve i Port Elizabeth. Den representerar alla de människor som delar samma land och som tillsammans röstade i Sydafrikas första demokratiska val 1994.