Ett äventyr tar slut!

Nu efter 2 månaders uppehållstillstånd i Nepal börjar detta äventyr lida mot sitt slut och snart är det dags för grabbarna grus att sparkas ut. Kaffet slinker ner och väskorna vägs gång på gång. Enligt flygbolaget får vi bara ha 30 kg per person och detta har vi självklart räknat, vridit och vänt in och ut på utefter bästa förmåga. De senaste dagarna tu har resulterat i att vi just nu landat på en viktfördelning som ser ut som följer:

Jakobs väskor vägde 29.8 kg
Jonas väskor vägde 29.7 kg

Vi kan säga såhär: hoppas de inte väger handbagaget….och att MFS “to-whom-it-may-concern” faktiskt berör någon då de 250 enkäterna tar upp en hel del av handbagagevikten…

Vad har vi lärt oss från 2 månader i Nepal då? Listorna kan göras långa men då tröttnar nog våra läsare här och vi måste återgå till vårt förra jobb som krönikörer på “Min häst” och inhoppare för vår folkkäre Ernst Kirchsteiger när hans soffmyscharm inte räcker till bland Sveriges familjer.

Men summa summarum; Nepal slutar aldrig att förvåna. När du väl tror dig hitta i staden visar det sig att du är helt ute och cyklar. När du väl vet hur du ska beställa mat, får du in något helt annat och missförstånden beundras ideligen då man på bästa sätt försöker ha roligt istället för att tyngas ner av de små missödena. Glömmer du paraplyet börjar det alltid regna, har du det med dig blir det solsken, eller regn.

Vädret i Nepal är inget att rekommendera under den svenska sommaren. Monsunperioden här försvårar för den redan mycket ansträngda infrastrukturen. Vårat tips som förstahandsutövare och överlevare från en, enligt nepaleserna, kraftig monsunperiod är att inte besöka Nepal om du är intresserad av vacker natur då möjligheten att göra mer än endags-utflykter begränsas beroende på de senaste dagarnas väder. Vi har inte gjort några systematiska studier på detta ämne men vår hypotes är att det är många spindlar som lever och dör i en tiomiljoners-stad, vilket i sin tur resulterar i stor risk för regn för den vidskeplige… Fortsättning följer.

Människorna är extremt nyfikna på västerlänningar, Engelska är ett enkelt verktyg för att ta sig runt, speciellt i turistområdet Thamel, folket är generellt väldigt tillmötesgående och gentila av sig så det är sällan att det blir några problem. Skulle oturen vara framme så hjälps man däremot utefter bästa förmåga.

Studien är avklarad med bravur och allt har gått enligt planerna. Medans vi sitter här och räknar timmarna fram mot avgång hemåt så har vi reflekterat över saker som gått bra, kunnat göras bättre och saker som inte alls gått bra. Och det är först nu det slår oss att vi inte har någonting att nämna på den tredje punkten. Om detta beror på ren och skär tur, rätt vänner i värdlandet, bra kontakter eller vår “exeptionella” planering är inget vi tänkt utforska vidare med er kära läsare, istället riktar vi blickarna mot himlen medans solen sakta rör sig ner mot horisonten, fyrverkerier avfyras och en trubadur sjunger serenader om våra många bragder. Mission accomplished, nu åker vi hem!

Over and out!

*Författarna har inget ekonomiskt intresse av bloggandet, vissa delar kan vara smått överdrivna. / J & J

Tempel för statistik

Vanan för Nepals ovanor har börjat etablera sig ordentligt i ryggmärgen, våndan över långsamt internet, strömavbrott och kalla duschar börjar numera bli ett minne blott trotts att det mer eller mindre tillhör vardagen.

I dagarna avslutade vi våran datainsamling på tandvårdskliniken efter att ha nått 250 ifyllda enkäter från vårat till början uppskattade mål på 50-150 patienter under 2 månader. En riktig jordskredsseger!

Detta firades, något i förväg, då vi blev inbjudna till avgångselevernas “MEGA EVENT” där alla firar att deras BDS(grundutbildning för tandläkare) är färdig genom att bjuda lärare och yngre-kursare på dans och underhållning under ett flera timmar långt program som avslutas med middag och dans. När det var dags för dans var det säkert, utan att överdriva, en syn för gudarna att se två européer studsa runt på dansgolvet en huvudlängd längre en resten av klientelet.

En skillnad här från våra traditionella svenska studentfester som är värd att nämna är att alkoholkulturen i Nepal är otroligt olik vår. Hela eventet var alkoholfritt, något som tog lite tid att känna sig bekväm i när man vanligtvis ytterst sällan dansar nykter till nepalesisk klubbmusik (???). Efter att resten av rummets lycka smittats av sig lite så lossnade maskineriet och natten mynnade ut i en av de trevligaste i Nepal hittills.

Dagen efter, helt utan ångets, besökte vi Bakthapur. En mycket tempeltät stadsdel i kathmandu valley där vi följde en slinga som våra evigt uppskattade guide, The Lonely Planets Nepal pocket, rekommenderade. Solslickade gator, smala gränder och pyttesmå tunnlar tog oss på en häftig tur runt om i staden och bjöd på otroliga sevärdheter av varierande grad. Allt från tempel,  Buddha statyer, ödeläggelse från jordbävningen 2014 och pågående restaurationsarbete.

Bhaktapur, följande Lonely Planets route.
Bhaktapur, följande Lonely Planets route.
Buddha staty i utkanten av staden
Buddha staty i utkanten av staden
Det största templet i detta kulturarv: Bhaktapur. Templet är från 1200-talet isch.
Det största templet i detta kulturarv: Bhaktapur. Templet är från 1200-talet isch.

I nuläget har vi påbörjat vårat statistikarbete för att få se vilka resultat vår studie ger oss. Just nu är det både spännande och långsamt traskande i statistikens djungler bland fyrkantigt chi, t-test, signifikans och datavariabler men med våran stora machete “Excel 2013” skall vi nog ta oss igenom detta också… så länge man har roligt!

Auf winerbrötchen, pözz.

Jak n’ Jns

Efter några koppar kaffe är allt möjligt!
Efter några koppar kaffe är allt möjligt!
Tältläger i centrala Kathmandu, för alla som förlorat sina hem i jordbävningen förra året
Tältläger i centrala Kathmandu, för alla som förlorat sina hem i jordbävningen förra året

 

En tur ovanför molnen

Hej igen alla rara, nu är tandläkarstudenterna från Malmö tillbaka och rör runt i grytan, i detta fall ingen svensk kalops utan inhemsk beige-gul kyckling-gryta.

Som ni redan vet står vi med stora bloggerfarenheter och hoppas ni kommer njuta minst lika mycket av detta inlägg.

Om inte Kathmandus himmel täcks av mörka, gråa, tunga och blöta moln till vardags, täcks staden av samma askgråa färg, dock på lägre altitud, i form av avgasmoln inne i denna stora 10 miljoners stad. Staden är enorm, även om vi åkt runt en del blir vi lika överraskade varje dag så fort vi kör runt kvarteret på en ny outforskad gata. Det går nämligen inte att orientera sig i staden, det finns inga landsmärken som man kan utgå från. Alla hus ser identiska ut och varje kvarter går knappt att urskilja från de andra.

Förra veckan bestämde vi oss för att komma utanför staden och ta del av den vackra naturen och se de enorma vitklädda topparna likt grädden på en somrig svensk jordgubbstårta, för att lapa såren efter våran uteblivna midsommar.

Resan började med bussfärd som skulle tagit 4 timmar men slutade tyvärr med en 1a framför 4an dvs 14h. Viskningar gick mellan busschaufförerna att det var orsakat av jordskred längs de små slingriga vägarna mellan Kathamandu-Pokhara. Detta verkade inte vara annorlunda för lokalbefolkningen och när trafiken tids nog rullade på syntes ingen förklaring till den långa väntetiden längre.

Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.
Såhär satt vi fast i 35 grader, utan AC i drygt 14 timmar.

Fyra killar varav en taxichaufför, en Sherpa och två alltför långa svenskar fick klämma sig in i en liten mysig vit Subaru och transportera oss från Pokhara i  2 timmar bort till Annapurna området.

Väl i Annapurna började vår vandring mot målet Annapurna Base Camp(ABC), baslägret för att nå världens tionde högsta berg som slingrar sig mot en hisnande höjd på 8091 m ö.h. Annapurna är ett av 14 berg i världen som kan unna sig att vara över 8000 m .ö.h. Det finns även en del rykten och sägner att det är det berg som skövlar flest människoliv. Statistik på detta har våra källkritiska sinnen ej hittat.

Från början var målet egentligen Everest Base Camp, men vi blev avrådda från detta då det beräknas ta 14 dagar och inte är direkt en vacker vandring. Tyvärr verkar denna leden påverkas av en alltför stor turism som längtar att få skymta världens högsta topp och glömskan att ta med sig avfall hem. Därav valde vi att ta en tur i Annapurna området.

Trekkingen eller vandringen på vardagssvenska var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi såg vackra dalar och fin vandring längs med en bergsrygg framför oss. Trekkingen visade sig istället vara lite av ett träningsläger med alltför många djupa dalar att ta sig ner och upp ur. Redan efter två dagar beräknande vi höjdskillnaderna vi hade kämpat oss igenom, det motsvarade att bestiga vår svenska högsta topp Kebnekaise 3 gånger på 2160 m ö.h. De flesta av våra stigningarna skedde mha stentrappor. Utan att skryta för mycket kan vi ju gladeligen meddela att vi aldrig kommer behöva nyttja gymmets stairmaster-5000 igen.

Ett liten paus på starten av vandringen.
Ett liten paus på starten av vandringen.
-Vägen mot ABC, ca halvvägs.
-Vägen mot ABC, ca halvvägs.
Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.
Risfälten stod gröna på 2500 m ö.h.

Jakob fick även känna på AMS(Altitude Mountain Sickness) när han kommer över gränsen på 4000m. Symptomen han fick var migränliknande huvudvärk som ej släppte och extrema sömnsvårigheter. Trots allt nåddes tillslut målet ABC på 4130 m ö.h.

Väl framme på ABC - 4130 m ö.h.
Väl framme på ABC – 4130 m ö.h.

Väl nere fick vi höra att turen vi tog normalt brukar ta mellan 8-11 dygn. Medans vi på något mirakel gjorde den på fem. Inte konstigt att man behövde rehab efteråt. Det blev alltså en snabb vandring med fina vyer och växlande  väder mellan spöregn och 35 grader sol. Därpå turistade vi några dagar i Pokhara och återhämtade oss innan vi återvände till Kathmandu. Återresan skedde med flyg i form av ett litet tvåmotorigt propellerplan då vägen vi tagit nu tydligen var i ännu sämre skick. Resan som tidigare tagit oss 14h avverkades nu istället på 35 minuter sörplandes på apelsinläsk och gräddkolor.

Hemvägen genom dalen
Hemvägen genom dalen
Trappsteg å sånt
Trappsteg å sånt

Back to work!

På plats i ett regnigt Kathmandu!

13499839_10153546694025025_1406687998_o
Vår arbetsplats kommande 2 månader

Vår resa började måndagen den 13 Juni. Det var en vanlig svensk sommardag med lite lätt duggregn och två små svenska studenter skulle iväg ut i den stora vida världen. Efter mellanlandning och en mycket obekväm tupplur på dubais flygplats landade vi efter 22h äntligen i Kathmandu, Nepal, och fick för första gången träffa våran handledare Prenit som vi hållt mailkontakt med under de närmaste 8 månaderna och planerat tillsammans med inför studiens genomförande.

13493446_10153546694935025_278102782_o
Jakob med vår handledare Prenit

5 Personer, 1 stor resväska, ytterligare 4 väskor samt handbagage trängdes in i en liten Honda Civic och for iväg i den nepalesiska natten. Trafiken i Nepal är som i många andra asiatiska länder mycket annorlunda från den Svenska men efter cirka en halvtimme av smått förvirring, snack om fotboll och mycket tutande hittade vi vårt boende beläget i centrala Kathmandu.

13460885_10153546694240025_901611708_o
Mycket små taxibilar…
13453146_10153546695480025_1031282699_o
..Och livliga gator.

 

Efter 5 dagars boende med skämt om monopolpengar, en hel del regn, konstiga blickar på två långa skandinavier, diverse sightseeing till tempel och trädgårdar, ännu mera handskakningar och presentationer, så har vi börjat komma igång med vår enkätstudie och redan fått ihop 30 enkäter av våran målbild på 150 stycken vilket bådar gott. Folk är väldigt vänliga och hjälpsamma och man kommer långt med bara engelska vilket varit otroligt skönt dessa första dagar då det varit många frågetecken, varav några fortfarande inte har besvarats.

 

13467654_10153546696260025_1646314757_o
Garden of dreams

 

 

13461124_10153492211716831_1465947788_o
Durbar Square
13493637_10153492211221831_1926788720_o
Durbar Square

Det som känns mest intressant just nu är dock hur folk beskriver regnperioden som börjar om några veckor, lustigt eftersom det de senaste dagarna regnat i genomsnitt cirka 3-4 gånger om dagen i korta, mycket kraftiga regnskurar som redan nu gör att vattnen börjar forsa fram längs gatkanterna. Har därför passat på att se så mycket av staden som möjligt medans det faktiskt är möjligt. Det är mycket vackra sevärdheter som parker och tempel men mycket har skadats av jordbävningar sedan några år tillbaka och är under restaurationer. Förhoppningsvis hinner vi även med lite vandring uppe i bergen innan regnet kommer på riktigt.

Den dagen den sorgen… känns som att vi garanterat kommer komma hem rena i alla fall,

ärtor ut 🙂

 

 

Första inlägget inför Nepal!

Hej allihopa!

Jakob och Jonas från Malmö här! Vi var precis uppe på MFS- introduktionskursen i Härnösand.
-En väldigt givande och trevlig tur som konstigt nog började lite fel, se klipp nedan=)

Tills nästa gång

Jakob och Jonas