Varje morgon när vi vaknar vet vi inte vad som kommer hända de närmsta timmarna. Vi har börjat vänja oss vid att det ALDRIG blir som man tänkt sig.. Mycket har hänt sedan vi lämnade Cochabamba. En natt spenderades i La Paz, vilket var en vacker upplevelse. Vi inkvarterade oss hos en av Alex vänner, där vi fick uppleva lyxen av dusch och varmvatten. Underbar känsla. Har även fått hans hemmanyckel så vi e välkomna när vi vill igen!
Morgonen därpå tog vi flyget till Rurrenabaque, som ligger vid kanten av regnskogen i norra Bolivia. Vanligtvis är jag ganska flygrädd och att sätta sig i ett litet propellerplan med 10 sittplatser kändes sådär. Men att glida fram mellan Andernas snöklädda toppar och möta regnskogens grönska och flodsystem var något av det vackraste jag upplevt. Att vi sen vid landningen möttes av en tropisk hetta gjorde inte upplevelsen sämre heller.
Dagarna innan hade vi lyckats hitta stadens enda Couchsurfer, Miguel, som genast tog oss under sina vingar. Vi har bott hos hans familj i ett par dagar, innan vi drog ut på en turisttur i ”Las Pampas”, våtmarkerna vid kanten av Amazonas. Trots blandade känslor inför att umgås med turister som mest pratar och skryter om vart de varit och vart de ska näst så var det en fin upplevelse. Vi åkte runt i små båtar på flodsystemet, upplevde natur och djurliv, blev myggbitna, badade med delfiner och gick på ormjakt i sumpmarker. Det sista bangade jag ur i sista sekund då vi innan jakten hittade en död orm vid en fotbollsplan. Det upplevelsen räckte för att mitt adrenalin skulle pumpas i överflöd genom min kropp under nån timme innan jag återfick något slags lugn igen. Planen att övervinna min ormskräck får vänta lite.
Det här med uppsats har fått ligga på is ett tag, men i förrgår skulle vi ta oss i kragen! Bara ta ett litet snabbdopp i floden efter lunch.. sen dyka ner i plugget.. På riktigt! Men på vägen hem till hotellet blir vi inropade av ett gäng killar på en restaurang som definitivt vill dricka kaffe med oss. Sagt och gjort. Sen visar det sig att denna restaurang ägs av en kvinna vars son spenderat halva sitt liv i Norge och till min stora lycka bjuder mig på snus. Svenskt snus. Å för en stund är jag i himlen, i den bolivianska/svenska himlen. Några timmar av poolhäng med utsikt över regnskog och flod och uppsatsen är ett minne blott. Många timmar senare däckar vi i säng. Å ja, det blir helt enkelt aldrig som man tänkt sig..
Vi känner också att det här med att åka hem till Sverige.. det känns lite opepp.. därför har vi bestämt oss:
