Rapport från en avlägsen ö mitt i Indiska Oceanen

Jag är så otroligt glad att jag fick chansen att besöka ön Rodrigues och fick inblick i en värld som är så långt borta från vår, inte bara avståndsmässigt utan främst mentalt…

Mauritius är en liten och något isolerad ö men den lilla ön Rodrigues är verkligen långt borta ensam mitt i havet. Den ligger 600 km österut i Indiska Oceanen och hör till landet Mauritius, men har ett självstyre. Befolkningen kallar sig för “rodrigueser” och är till största delen av afrikanskt ursprung, ättlingar till afrikanska slavar (inte som på ön Mauritius, där de flesta är av indiskt ursprung). Detta är något som de själva betonar och menar att deras ö är något helt annat än Mauritius. Och detta är till viss del sant. Rodrigues är bara ca 100 km2 till ytan och naturen är mycket mer orörd än på Mauritius. Det bor ungefär 42000 människor på ön som i huvudsak arbetar med fiske, lantbruk, service och mer och mer med turism. Samtidigt är Rodrigues beroende av Mauritius, väldigt mycket nödvändigheter måste skeppas dit, och man har inte heller någon önskan om självständighet. Traditionerna är mycket mer levande där, vilket rodrigueserna är väldigt stolta över. Och maten är ganska mycket annorlunda. Mycket mer fisk (såklart), med paradrätter gjorda på bläckfisk och massor av chili. Ön är också känd för sin honung, som smakar fantastiskt gott. Människorna är hjälpsamma och väldigt vänliga. Blev mottagen som en i familjen där jag hyrde rum och fick till och med följa med hem på middag hos en av deras vänner.

Rodrigues är känt för sina vackra stränder och sitt turkosblå vatten, och de är helt klart bland de vackraste i världen. Men ön har också fina vandringsleder uppe i bergen, med utsikt över havet på båda norr och söder ibland. Och avstånden är så små så att man i princip kan promenera överallt. Allmänt, allting är litet på Rodrigues, verkligen nästan “gulligt”. I de charmiga små byarna och även i huvudstaden, känner människorna varandra. Det råder någon sorts hemmakänsla överallt, en avslappnad inställning med lite lugnare tempo och mer tid och hänsyn till varandra. Nu är det kanske inte så att man har vägarna förbi direkt, men Rodrigues är helt klart värt ett besök!

Men nu är jag tillbaka på arbetet igen! Har bara en vecka kvar (???) vilket känns ofattbart. Jag har lyckats boka in de sista två intervjuerna som jag verkligen önskade få, en på antikorruptionsmyndigheten och en med chefen för Transparency International. Så jag börjar se slutet på mitt äventyr här och kan säga att jag är väldigt nöjd med materialet som jag samlade in.

Jag vet, en vecka är lång tid, men mentalt har jag nog börjat förbereda mig för hemfärd. Därmed har jag börjat fundera på allt och alla som jag kommer att sakna här. Men det är verkligen temat för ett sista inlägg, som kommer inom kort.

Några bilder från den vackra ön Rodrigues. De första bilderna är från Port Mathurin, huvudstaden. På den sista bilden är det Natacha, min värdinna och jag.