Inför resan

Hej!

Det är mycket man ska tänka på inför sin MFS-resa. När man åker med familjen är det inte bara att tänka på projektplanen, packa väskan och sticka. Vi ska fixa olika visum (vi behöver business-visum, de har turistvisum), ta många vaccinationer, och har funderat mycket kring boende och transporter när man bor i en stor och trafikerad stad som Colombo. Att ta sig från arbetsplatsen till bostaden kan lätt ta några timmar om man bor på fel ställe och vi vill ju gärna hänga lite med våra familjer också efter arbetstid!

Efter kursen i Härnösand blev vi också uppmärksammade på diverse risker man kan stöta på och praktiska förberedelser som vi ännu inte tänkt på. Mycket förberedelser alltså! Förberedelsekursen var för övrigt mycket bra. Föreläsarna var engagerade och kunniga och vi fick diskutera mycket etiska, politiska och kulturella frågor. Ni har något att se fram emot, ni som inte varit där än! Särskilt rollspelet, där vi fick representera vårt lands intressen i en politisk “konflikt” var kul. Stackars Samoa-öarna och Madagaskar var rökta i slutet. Ingen av de stora länderna som Sydafrika och Brasilien prioriterade klimatfrågan när det kom till att välja mellan ekonomisk tillväxt, fattigdomsbekämpning eller klimat och översvämningsproblematik.

Vi hittade också en intressant staty av Neptunus i Härnösand! Invånarna hade bättrat på honom lite ifall han frös..

Reflections on Sida’s MFS-course in Härnösand

 In the beginning of last week I attended Sida’s MFS-course in Härnösand. On Sunday I travelled by train from Malmö 7 o’clock in the morning. I hardly got any sleep but managed to get myself up in the morning anyway. Somehow when I know that I have something important to do in the morning it wont matter how much sleep I get, I still manage to get up. So the trip took me about 10 hours with a stop in Stockholm. On the way to Härnösand I just noticed how the amount of snow kept on increasing as we got further north and closer to Härnösand, which was really nice to see (never been this far up north!!). When the train finally arrived in Härnösand, around 5 o’clock in the afternoon I got off the train and took a look around.. confused as I was, I was still happy thinking YESS!! there were other students looking as confused as myself. So I asked one of them if they were on their way to the MFS-course and they said yes. The group grew and we were about 20-25 students walking together through the snowy town of Härnösand, trying to find the place that we were supposed to be at. It wasn’t that far away from the train station. So we walked  and walked with our bags and everything…when we finally got to the place, we first arrived to the main building where we got our passage cards/keys to our rooms, main building and the “guest house” where we stayed. I really liked the rooms, nice and clean! 🙂

Sunday evening started with a short introduction, mingling and dinner…

The following days were really educative and I learnt so much, especially about Swedish development aid and the history behind it. We also got to see a little bit of Härnösand on our way to restaurant “vägg i vägg” where dinner was served every evening. Härnösand is a very nice town.

I think not only MFS grantees needs this course but everyone that is interested in carrying out field work of some sort, or is going to do such. I don’t want to reveal details about the course because there might be others who are attending soon. But let’s just say that the lecturers were so passionate about what they were doing which was so inspiring for me who is now planning my project.

I got so many new ideas for my thesis and developed new ways of viewing certain issues.

Overall this course was so worth it, I would attend again and again if it was possible. I’m happy that I got the opportunity to see the northern parts of Sweden and meet other intelligent and driven students who are just as passionate about what their doing as I am, but also the passionate lecturers. Priceless experience! Now, I feel more prepared than ever and I can’t wait for this field study to start!

Studier i Bolivia, första stopp: Härnösand!

Jag (Theres) och Alexandra läser sista terminen på Miljövetarprogrammet på Malmö Högskola. Vi ska nu skriva kandidatuppsatsen och har tilldelats ett SIDA-stipendium för att resa till Bolivia och göra en Minor Field Study i två månader. Innan svenska studenter ger sig ut på sina MFS-äventyr ska vi genomgå en kurs på Sida Partnership Forum, vilket jag gjorde förra veckan.

Härnösand låg täckt i vacker vinterskrud när jag och två vänner anlände Norrland efter en nätt tågresa från Malmö på 12 timmar. Vi hade pratat om förväntningar på kursen, och enades som att vi nog skulle få ett par mysiga dagar a la folkhögskola med internat, serverad mat å trevligt folk. När vi kom fram till kursgården var välkomstmiddagen sedan länge över och då tröttheten sedan länge infunnits sig landade vi ganska fort i säng.

Följande dag möttes vi av ett gäng förväntansfulla studenter samt en fantastiskt karismatisk föreläsare. Föreläsning blandades med personliga berättelser om vart annat, vilket gav en känslan av att han hade bott precis överallt i världen. Sedan flöt det på, dagarna kom att innehålla föreläsningar och berättelser om världspolitik, pengaflöden, bistånd, kolonialism. Jag tog in allting med en känsla av vemod, maktlöshet och sorg då världens orättvisor målades upp för mig. Som miljövetare pratar man ofta i termer av hållbar utveckling, att vi ska arbeta för att kunna tillgodose våra behov idag utan att försumma kommande generationers möjlighet att tillgodose sina. Men när dagens orättvisor målas upp och det blir tydligt att vi inte ens kan fördela resurserna i nuet, vad är oddsen för att vi ska kunna göra det i framtiden? Och vem har egentligen mandat att definiera någon annans behov…

I detta mörker började så småningom ändå ett ljus spricka fram. Det var inspirerande att höra om vilka länder folk skulle resa till och vad de skulle fokusera sina studier på. Det fanns så mycket engagemang. Vi var en brokig skara med olika erfarenheter och studieinriktningar som alla strävade mot samma mål, en rättvis och hållbar framtid.

 

Efter att ha lyft blicken och pratat världspolitik fanns det även tid för fokus på det egna projektet. Jag fick träffa en man som arbetat i Bolivia under ett par år och han gav svar på många av mina frågor. Mötet med honom gjorde mig otroligt peppad inför vår stundande resa. Kursen avslutades med en tankeställare kring individuellt kontra kollektiva perspektiv samt om vi talar utifrån en låg eller hög kontext. För mig är kommunikation någonting som sammanfattar dessa kursdagar. Den inspiration och det engagemang som vuxit fram är sprunget ur interaktion mellan människor och det är då vi människor fungerar som bäst, tillsammans. Det är även det vi väljer att fokusera vår uppsats på, hur kommunikation och samarbete kan leda till hållbar utveckling.

Våra förväntningar på kursen uppnåddes med råge, gött häng, underbara nya vänner samt ett brinnande engagemang och en större kontext att placera sin lilla studie i. Lycka!

//Theres

Nästa vecka åker Alexandra till Härnösand och vi hoppas hon får en lika fin upplevelse, stay tuned!