Nu går det åt helvete, kompis

Det går INTE bra nu, pengarna rullar INTE in som de ska nu. Vi är tillbaka i Manila efter vår vistelse i södern. Det har varit en omtumlande tid med mycket intryck som tagit hårt på krafterna. Vi visste sedan tidigare att Filippinerna är ett låginkomstland, men att se fattigdom som är så utbredd och som skapar en så total hopplöshet hade vi inte kunnat förbereda oss på. Efter Bopha-katastofen har medierna konstant rapporterat om förödelse; förstörda hem, saknade personer, uppgivenhet och sorg. Det är bara ett år sedan Sendong drog in över Mindanao och tog över 1000 liv. Enligt Cecilias morbror Bobo dog antagligen många fler, men fattiga som bor i avlägsna bergsområden finns inte registrerade i någon folkbokföring och saknas inte. Cagayan de Oro, en stad nära Malaybalay där vi bott har fortfarande inte repat sig utan återuppbyggnadsarbetet pågår än. Det kommer ta en oändlighet innan staden och människorna återhämtat sig, om det någonsin är möjligt.

Bobos familj har drabbats av en annan sorg. För tre dagar sen dog hans fru Amys bror av levercirros orsakad av schistosomiasis, eller snäckfeber. Sjukdomen orsakas av en parasit, är en typisk fattigdomssjukdom och är vanligt förekommande i framförallt i Afrika och delar av Asien och Sydamerika. Den sprider sig via främst via stillastående sötvatten, Amys bror arbetade på risfält och drabbades därigenom. Han var den tredje personen i Amys familj som dör till följd av den förbannade parasiten. Det är så sjukt orättvist och så jävla fel.Det är en helt jävla onödig sjukdom som skulle kunna förebyggas endast med rent vatten och bra mat. Det finns ingen ursäkt och ingen tröst.

En annan notis som världen helt glömt är att RH-bill (reproductive health bill) gått igenom. Katolikerna är skräckslagna och har in i det sista motarbetat förslaget. Rh kommer innebära att preventivmedel kan skrivas ut och bekostas med offentliga medel för “den fattiga befolkningen”. Den ska även öppna upp för information om reproduktiv hälsa vilket katolska kyrkan befarar kommer leda till moraliskt förfall och sinnesförvridna barn. Vi pratade med en kvinna (läkare!) från ” the provincial health department” som berättade att de de undervisar kvinnor att följa sin menscykel genom att ta tempen, att detta var deras preventivmetod. Vi frågade om abort någonsin skulle bli lagligt och hon förstod inte ens vad vi menade. När hon tillslut uppfattade vår fråga, att kvinnor ska kunna avsluta en graviditet svarade hon att abort diskuteras inte ens på det sättet.

Det är så mycket som är knas och borde vara annorlunda.

 

 

Post-Bophatyfonen

Vi har nu nått halva tiden av vår Filippinernavistelse. Denna vecka befinner vi oss på den lilla ön Camiguin. Efter veckorna i Manila förflyttade vi oss till Filippinernas södra del Mindanao för att hälsa på och bo hos min min morbror. Taxichauffören som tog oss till flygplatsen skrattade högt och undrade varför vi skulle ner till Mindanao när det väntades en tyfon de kommande dagarna. Vi hade hört att det var vanligt att tyfoner förekom i landet och reflekterade inte mycket mer över saken men när min morbrors smått hysteriska fru hämtade hem kusinen tidigare från skolan och bad oss att packa “emergencybags” började vi bli lite oroliga. Det som hände var att strömmen försvann i 3 dagar och vi upplevde ett oväder likt en svensk storm med ösregn i 2 dagar. När vi kollade efterdyningarna i området var många träd nedfallna och jordbruksmarker fördärvade, inte så stor förödelse med andra ord. Därför blev vi väldigt förvånade när vi slog på tv:n och möttes utav det stigande dödstalet, samhällen som upplösts och åtskilliga kvadratkilometer med obrukbart jordbruk. Varför drabbar samma tyfon mindanoborna på ett så vilt skiftande vis? Tyfonen kan vara fullt hanterbar för medelinkomsttagaren i armerat betonghus men att förbereda sig inför tyfon i  bambu/trähus i berg och kustbyar är en tröstlös väntan. Det handlar inte om att Filippinerna är ett tropiskt land där det ofta förekommer naturkrafter, först och främst handlar det om fattigdom och vilka som drabbas. Fokus bör därför alltid i första hand läggas på fattigdomen och sedan klimatfrågan.

Läs mer på Plan Sverige som samarbetar med de filippinska myndigheterna. Akuta åtgärder är: rent vatten, mat, mediciner och tak över huvudet. Hjälp till och sätt in en peng!

http://plansverige.org/nyheter/over-700-doda-i-filippinerna

 

 

Korruption

Befinner mig i ett svårt moraliskt dilemma. Polisen här är korrupta och inför kvällens “razzia” gällande human trafficking har de tagit mutor. jag vet inte om jag orkar jobba i natt med dessa korrupta poliser. Känner sån besvikelse över deras uppförande att jag är snudd på deprimerad.