Intervjuer, transkribering och semester

Under förra veckan genomförde jag totalt 12 intervjuer varav en med rektorn på skolan. Innan jag satte igång kände jag mig lite osäker på huruvida lärarna kände inför intervjuerna. För det första bad jag dem avsätta en timme var till intervjuerna vilket är ganska mycket och sedan var jag osäker på hur det kände att prata med mig om e-boksläsarna, skulle de våga säga något dåligt, och hur uppfattade de min roll i det hela. Under veckorna med observationer försökte jag prata som mycket som möjligt med lärarna. Jag hängde in personalrummet och käkade lunch och drack te tillsammans med dem med baktanken att det skulle göra att de kände sig mer bekväma med att prata med mig när de visste vem jag var.

Under alla intervjuer var lärarna väldigt öppna och berättade både om fördelar och nackdelar kring hur det fungerade med e-boksläsarna. Intervjuerna blev mellan 20-50 minuter så de senaste dagarna har jag ägnat åt transkribering, transkribering och transkribering, det har känts som att det aldrig ska ta slut men nu ser jag att jag närmar mig slutet.

För det mesta sitter jag och jobbar på mitt hotellrum men några dagar har jag begett mig bort till ett lyxigare hotell som ligger 10 minuters promenad bort där jag har byggt upp ett litet kontor kring ett av borden vid poolen och varvat jobb med solande i deras trädgård. Man kan komma in gratis och för 200Ksh får man lov att använda deras pool vilket många Kenyanska tonåringar gör.

Nu är jag på min sista vecka här i Eldoret och ska sedan bege mig till Nairobi där jag ska fortsätta arbeta med uppsatsen samt ha möten med Worldreaders kontor som ligger där. Eftersom jag har jobbat ganska mycket de senaste veckorna har jag bestämt mig för att ta en liten minisemester och besöka Uganda och Rwanda innan jag åker till Nairobi. Jag tyckte det skulle vara så synd att missa de två länderna när jag ändå är så nära. Jag kommer främst besöka Kampala och Kigali men kommer kanske också få till några utflykter utanför staden.

Encarnación

Encarnación ligger i södra Paraguay och dit kan man åka med en buss från Asunción som enligt säljaren av biljetten tar 5 och en halv timme. I verkligheten tar det ungefär 7 timmar att ta sig mellan Asunción och Encarnación men det kommer in chipa-försäljare i nästan varje större ort på vägen, så det går ganska fint i alla fall.

Encarnación ligger, precis som en stor del av Paraguay, granne med Argentina, endast åtskilda av badbara Río Paraná. Det går bussar över bron som tar en till gränsen mot Posadas varje halvtimme fram till klockan 22 på kvällen, och på båda sidor finns en costanera man kan promenera på. Utanför staden finns dessutom ett av UNESCO:s världsarv – Jesuitruinerna.

I Encarnación befann jag mig för att göra en intervju med en lärare på en skola ca 1 och en halv timme utanför staden, i en liten ort med ca 3000 invånare. I ortens skola märks ännu ett av Paraguays historiska arv av – Tyskland. Paraguay har många tyskättlingar, och det gör att på just den här skolan är det inte lika många guaranítalare som i de omgivande orterna. Än en gång fick jag prata med en rektor som stödjer tvåspråkighetsreformen, men jag fick också chansen att intervjua en lärare som gav fler och nya perspektiv på frågan.

En bit in i det här projektet känns det samtidigt som om jag fått grepp om situationen i skolorna här. Nästan alla säger ungefär samma saker, och det finns liknande problem i de flesta av skolorna – samtidigt som varje intervju ger en ny pusselbit.

Skärmavbild 2015-11-02 kl. 22.30.46 Utblick mot Posadas, Argentina.Skärmavbild 2015-11-02 kl. 22.49.53Jesuitruinerna.