WOW… I think that’s the word I’ve used must since coming to Seoul, Korea! It is and alltogether mindblowing experience….

It’s been about a week and a half since I landed in Incheon airport and got picked up by the amazing KUBA team. KUBA is the Korea University BuddyAssistance and they are a thrill to be around. Just today my group, Group 5 (since there are so many exchange students they’ve had to divide us into 8 groups) went out to lunch and coffee and some of them helped me get my books and my buddy Sandra (Seola in Korea) took me out to dinner. She even invited me home to her parents next week 🙂 There are so many events and good times and they are all extremely fun, welcoming and interested in getting to know us all and our cultures.

Although people have been really great, it’s still been quite a change and there has been ups and downs. Coming here is extremely overwhelming since the language, writing and culture is completely different and there is a big language barrier since most Koreans don’t speak English! It is difficult finding out what food is what and how to get around etc. There is a lot of respect surrounding age and all Koreans will ask your age as well as your name when you meet them, so they can call you by the right name – sister or brother if you’re older. Drinking is huge and soju and beer is the preferred beverage. Soju is a rice wine (19% so not quite as strong as other spirits) and drinking games are often involved when drinking soju shots. You never pour for yourself and you should receive your glass (or anything really) with both hands out of respect – especially from people older than you. There is a big culture concerning couples and having a girlfriend/boyfriend is very popular. You will see them holding hands and being very couplely, but you will never see them kiss!! Even hugging your guy friends is considered too sexual. It is confusing coming from Denmark (Sweden) where people will be hugging everyone first time they meet almost and couples will be kissing on every corner.
It is difficult getting it all right, however once you get a hang of it and have some people to lean on, it helps and gets to be more of an adventure than a challenge. Also the KUBA members are more flexible with our slip ups as foreigners and don’t take the traditions all too serious, so that helps.

Korea University is a beautiful place! The campus is amazing to walk around and you get the real college experience for sure. There is so much pride and spirit surrounding the university and everyone will be wearing jackets, sweaters or t-shirts with the school logo on it – a tiger. Yesterday we went to an event for the freshmen students at KU to learn how to cheer properly. It was one of the craziest experiences in my life! There were maybe 5000 students at the stadium – the Tiger Dome – all dancing, screaming, singing along, cheering. It was absolutely amazing! You couldn’t help but get captured by the spirit and it wasn’t long till we all sang along as best we could not having the slightest idea what was being said.

Since coming here I have been quite homesick, but mainly since it takes time to meet people and the evenings can be somewhat lonely. Also when classes start it feels like starting all over because the exchange students and KUBA buddies I’ve met are in different classes and majors. That can be tough – I’m not gonna lie! But that’s when I know I have my family and boyfriend to lean on and it’s amazing feeling like you can get the best of both worlds that way! They have been so supporting and for me that’s been the most important thing and gives me the energy to get out there again and be social and outgoing for the 100th time that day 🙂 It is draining but so worth it!

I think the best lesson I’ve learned so far is to remember that all the other exchange students are in the same boat as you! Do not be afraid to ask them or the buddies for advice because someone will know what to do and if not you can at least figure it out together!

Generally feeling uptimistic and excited to learn more about this amazing city, country and people!

Until next time…
Kia

Tänk att jag har varit här i mer än en månad nu…

Tillslut känns det som att man har kommit tillrätta. Dem stora kulturchockerna inträffar inte lika ofta, jag har hittat den maten jag gillar, kroppen har börjat anpassa sig ect.

I det senaste inlägget skrev jag om att det ibland kan vara ganska lite att göra här nere då skolan inte riktigt har kommit igång. Nu har jag fått den första skrivuppgiften som handlar om att jag ska skriva ett arbete på 1500 ord om människor i mindre minoritetsgrupper, vilka behov de har, vilka risker som finns och vilka resurser det finns som kan hjälpa dem. Allt utifrån det landet man kommer ifrån. Det känns som att läraren verkligen tänkte på mig när han utformade uppgiften då jag är den enda personen som inte kommer ifrån Ghana. Att skriva ur en svensk kontext här nere tror jag dock kan bli en utmaning då tillgång till litteratur inte är den bästa.

Förövrigt verkar skolan och kurserna jag har valt att läsa mycket intressanta. Jag är som jag tidigare har berättat den enda utbytesstudenten i alla mina klasser och det kan vara lite jobbigt ibland. Jag upplever det som att lärarna ständigt har koll på en. Hittills har jag inte vågat kommentera någonting som lärarna har sagt inför hela klassen. De som känner mig frågar sig väl säkert sen när vågar inte Emma prata? Det minsta antalet deltagare på en kurs som jag läser här nere är ungefär 50 personer. Sedan upplever jag det som en svårighet att jag inte helt kan uttrycka mig på engelska ( alla fackliga termer) men jag känner mig mer och mer modigare för varje föreläsning så plötsligt händer det väl.

Förutom att skolan har kommit igång har även jag kommit igång att röra på mig. Det hände en eftermiddag då jag och min underbara rumskamrat Maria låg och kollade på Criminal minds. Plötsligt knackade det på dörren och in kommer Shay och frågar om inte någon av oss vill följa med och spela basket. Då Maria spelar rugby och jag själv inte har gjort någonting alls övertalade mitt samvete mig att säga ja. Det var bara att ta på sig träningskläderna och köra. På väg till planen pratade vi och jag blev införstådd i att vi skulle spela en match emot ett annat hostel?! Jag har aldrig spelat basket tidigare i mitt liv och känner knappt till reglerna men men. Vi kan väl säga såhär att det kanske inte gick jättebra men vi försökte :). Efter matchen bestämde vi oss i alla fall för att det här är någonting vi vill göra så igår hade vi vår första officiella träning. Det känns idag kan jag lova ;).

Hoppas ni har det bra där hemma.

Kramar Emma

Jag slänger in lite bilder från en dag på stranden och vår första lagbild:

Bojjo beach

Bojjo Beach

Bojjo beach.

Ett restaurangbesök. ( Väldigt god pepparstek! )

Art village.

Första lagbilden :):) vi saknar dock Hayley.

Det är korta dagar här i Ghana man vaknar upp på morgonen och planerar att göra många saker under dagen. Några timmar senare har man fortfarande inte åstadkommit någonting haha. Plötsligt är det mörkt och man är trött och somnar i sängen. Nu undrar ni säkert om inte jag åkte ner till Ghana för att plugga?

Jo jag går faktiskt i skolan men man har själv ansvaret för att lägga upp sitt schema och sina kurser så jag har planerat att jag har en lektion på tisdag, en på onsdag och fyra stycken på torsdagar. Vilket innebär att jag är ledig måndagar och fredagar. Då kommer nästa fråga vad ska jag göra under dem dagar jag är ledig?

Jag har fortfarande inte riktigt kommit fram till det men jag hoppas på att få chans att jobba lite extra för en volontärorganisation. Vi träffade en tjej Giulia under middagen med ambassadören och hon jobbar för en volontärorganisation här i Ghana så förhoppningsvis kan hon hjälpa mig att komma i gång. Tills dess får de lediga dagarna spenderas vid swimming poolen, jag klagar inte :).

Den här helgen har de flesta valt att åka på en utflykt men jag valde att stanna kvar här i Accra då magen fortfarande inte är helt ok. Vi var ute på en nattklubb igår så idag har det varit en lugn dag (lite tråkig kanske) men kanske välbehövlig. Planerna för resten av helgen är fortfarande lite oklara. Vi kanske går ut ikväll, jag kanske går till kyrkan imorgon kl 06.30 men imorgon eftermiddag ska jag möta upp några andra svenskar och vi ska kolla på OS-finalen :):).

Jag tänker att jag lägger upp två bilder från tiden här:

Hmmm, had just written a post when I had to check out the spelling for a word (licorice, how do you spell it, liquorice, licouriqe???!) when everything disappeared, not even saved as draft. Maybe it’s published, but am too afraid of changing windows now if it’d be gone again. Ah, doesn’t matter. Anyway, the whole point in checking out the spelling for licorice (?) is that we are now stocked up, thanks to james since he went to Sweden with the sole purpose to get me some last week (maybe not). And snus. I’m living with a constant worry of running out of snus. But for now, I’m all set. The only worrying thing is that our Zoegas is running out, I think we’ll have to go to the Swedish shop today or tomorrow to avoid the anti-christ.

The time is really flying by, I know everyone says it, but it’s so true. I’m in my 7th of 11 teaching weeks. It’s absolutely mad! And I still haven’t been to the theatres!! I can’t wait to go, there’s so much I want to see: Billy Elliot, Wicked, Matilda, The Lion Kind, Charlie and the Chocolate Factory etc etc etc… So much to do, so little time.

Anyway, me and jamsie-boy went to westminister the other day, it was really nice! And like, the weather is so lovely here! I know, not as lovely as I’m sure it is in like Australia or Jamaica or where other exchange students are, but it’s like mild and nice (except for the floodings…). Oh yeah, hah, speaking of floodings, the other week they closed down the Victoria line (the only tube line to brixton) due to ‘floodings’. You’ve might have heard it already, but the flooding was actually loads and loads of concrete which had leaked into the control room. Can you imagine?? Like how does it even happen in the first place. They worked with it all night and the line was up and running the following day, which is well impressive. Apparently was the key ingredient for the solution sugar. I don’t understand it, but am impressed nevertheless.

Some snap shots from the previous week (or, from one day last week)!

Good old Big Ben

James: “Did you get the London Eye and the statute?”

Me: “Yeah, it turned out well nice”

No, it’s not the best picture ever, but at least I got the guy in the hat.

Right, tonight I’m going to the choir with my gals. I really love it here in London, I want to stay forever. Am just gonna try to be employable and get an internship this autumn (oh the constant source of anxiety). It’ll work out. Oh yeah, tried to take some pictures of myself as I realised I don’t have any here. It didn’t turn out very well:

I look sad and a bit like a boy.

Trying to look more feminine with my hair down, doesn’t work.

Instead, here’s a pick of me and james:

*Forever together*

Cheerio!

Här kommer det en liten update. Sedan sist har det hänt mycket. Det är verkligen svårt att hålla koll på allting som har hänt och hålla er uppdaterade, det händer saker HELA tiden men jag ska försöka uppdatera er om vad som har hänt dem senaste dagarna.

I det senaste blogginlägget nämnde jag att jag inte mådde bra. Dagen efter var det hela ännu värre och jag kunde inte sova under natten så jag ringde mitt försäkringsbolag. Efter några timmar hade de arrangerat en agent här nere i Ghana som hjälpte mig med att få en tid hos läkaren. Killen var väldigt hjälpsam och fixade en tid tidigt på morgonen. Innan vi åkte till läkaren var förhoppningarna låga då jag hade hört några skräckhistorier och läkarvården här nere i Ghana. MEN vad fel jag hade. Taxichauffören kör till ett område med fina hus och släpper av mig och Chris vid en stor port. Innanför var det ett vackert hus och ett litet hus vid sidan av där kliniken var. När vi steg in genom dörren kom det en fläkt av AC emot oss. Det kunde inte bli bättre när jag inte mådde så bra. Personalen på kliniken var väldigt trevliga och hjälpsamma. Chris och jag var dem enda patienterna och vi fick träffa läkaren direkt. Läkaren var en mycket trevlig man som hade studerat i Zurich och han kollade igenom alla värden och kom fram till att det var matförgiftning. Hos 60% av människorna går det över av sig självt men för resterande (jag) är man tvungen att ta en kur antibiotika. När vi lämnade kliniken mådde jag redan bättre då det verkligen kändes som att läkaren tog mig på allvar och att första mötet med den Ghanska sjukvården varit så bra. Jag betalade inte en krona utan min försäkring täckte allt! Helt fantastiskt!

Efter besöket hos läkaren åkte vi tillbaka och jag vilade för på kvällen skulle vi äta middag med den svenske ambassadören Svante Kilander. Med smink och min enda långklänning hoppade jag och Maria in i taxin mot hotell Mövenpick. Vi tänkte att vår tidsplanering var god men när vi ska köra ut från universitetsområdet är det en lååång kö! This is Ghana right?! Maria tog det ändå ganska lugnt men jag kände ändå paniken (jag har ännu inte helt lärt mig att leva livet som en sköldpadda). Taxichauffören kunde nog känna min panik så han gasade på och slutligen var vi bara 15 minuter försenade. Hotellet var helt fantastiskt, stor entré, en bar, toaletterna hade toalettpapper! Haha det låter som att vi lever i rena misären här men hotellet var verkligen vackert. Vi gick in i restaurangen och blir hänvisade till en grupp människor. Det var runt 20 personer och alla presenterade sig och var trevliga. Ambassadören Svante var mycket trevlig och verkligen jordnära. Efter presentationen fick vi tillträde till buffén… Jag vet inte hur jag ska beskriva den med ord. Det fanns många valmöjligheter och vi gick och tog om många gånger. Under middagen träffade vi många intressanta människor som arbetar här nere i Ghana och har även kommit i kontakt med några personer som arbetar med utsatta barn och som är i behov av volontärer :). Vi fick reda på att den här middagen bara var en “övningsmiddag” inför ett besök som kommer att inträffa någon gång under nästa månad här i Ghana. Men mer kunde vi inte få reda på för tillfället utan det är sekretessbelagt. Vi blev tillsagda att hålla våra ögon och öron öppna under nästa vecka. Undra vem det är som ska komma på besök? 😉 Och undra om vi blir inbjudna :).

Dagen efter fick jag skona för att jag hade ätit lite förmycket med mina magproblem men det var värt det då jag åt sju storters olika tårtor 😉 Igår var det dax för utflykt. På morgonen mådde jag inte bra men bestämde mig ändå för att åka med då jag hade varit sjuk dem senaste fem dagarna. Bussresan tog tre timmar och dem timmarna var de värsta timmarna på länge men sedan fick jag ett magiskt norskt piller som gjorde att jag mådde helt oki efter en stund. Första stoppet på resan var kankun? vilket är den tropiska djungeln här där man kan gå på broar emellan träden flera meter upp över marken. Häftigt! Nästa stopp var en krokidilfarm där alla krokodiler var lösa och vandrade omkring. Sista stoppet för dagen var en fästning som portugiserna byggde under koloniseringen. Den låg i en vacker by med en hamn. Historien om fortet är sorglig då slavhandeln från Afrika ursprungligen startades där men vilken vacker placering av fortet. Jag tänker att jag inte ska tjata på mer nu om ni har frågor är det bara att fråga 🙂 Så lägger jag upp lite bilder istället :).

Jag och Clarie.

Jag och Maria inför middagen med ambassadören.

Klättra bland träden i Kankun.

Kankun :).

Kankun.

Elmina.

Elmina.

Elmina.

Det är svårare än vad man tror.

Afrika 🙂 <3

Det har gått några dagar sedan sist och jag har drabbats utav dem ökända magproblemen. Jag hade räknat med att det skulle ta ett tag för magen att anpassa sig till det Ghanska köket? men det har slagit till hårt. De senaste tre dagarna har jag levt på vatten, kex och smakat på lite mat. Jag har insett det där med delade toaletter inte är det bästa. Utan att det är en lyx att ha sin privata toalett hemma i Sverige. Fast man får se till att få det att fungera, på nätterna är det mindre aktivitet så passar på då haha. Jag har tidigare skrivit om det där med attityden till saker och ting. Att se någonting positivt utav det här är inte lätt men en detox är väl alltid bra? Och några kilo mindre gör inget. Försöker vara positiv! 🙂

Förutom en hel upplevelse med min mage har skolan startat. Jag har varit på två stycken föreläsningar. Vid samtliga två fanns oron att jag skulle spy eller svimma men förutom det verkar föreläsningarna väldigt bra. Föreläsarna var väldigt trevliga och mycket kunniga. Att ha föreläsningar på engelska är någonting som jag personligen inte är van vid och upplever som en svårighet. Det är inte alltid lätt att förstå och hänga med i alla resonemang. Engelska med afrikansk brytning kanske inte heller är det enklaste men det kommer nog efter ett tag. Att vara den enda vita, blonda och blåögda personen i en klass på 100 personer är också en upplevelse men det får jag berätta om i ett annat inlägg.

Igår när jag var på väg hem från min första föreläsning plingade det till i min mobil. Det var ett mail. Jag tänkte inte efter så noggrant utan gick tillbaka till vårt hostel. Där satte jag mig ner och läste igenom mailet igen och insåg att det var från den svenska ambassaden i Nigeria. Det stod följande:

Dear All,

You are hereby cordially invited to a working dinner hosted by Ambassador Svante Kilander for Swedish companies, entrepreneurs and academics present in Ghana.

Det var en konstig känsla att inse att jag är inbjuden till att äta middag med den svenska ambassadören här i Ghana. Som tur var fick Maria samma inbjudan så imorgon kväll ska vi äta middag med ambassadören, svenska företag och entreprenörer. Jag och Maria och äldre män? Middagen kommer att hållas på ett av dem finaste hotellen här i Accra och vår förhoppning är att de serverar svenska köttbullar haha. Faktum är att jag är lite nervös jag har ingen aning om hur en middag med en ambassadör går till. Men det ska bli spännande och jag lovar att uppdatera er på hur det gick 🙂

Lite bilder från en promenad i den botaniska trädgården:

Ett vackert träd.

Frukterna? var mjuka och fall isär när man rörde dem.

Botaniska trädgården.

Botaniska trädgården.

Chris i den botaniska trädgården.