Trumsången

Det är en månad kvar nu. Jag har varit här i tre, har börjat inse saker och ting.
Idag är det en dag innan vi har slutprov på vår trumkurs, innebär att hela byggnaden med omkring 200 studenter kommer få en sömnlös natt på grund av en fåtal skara som ska träna hela natten. Ja vi har alla trummor och ja vi har väntat med att träna in i det sista. Jag hör syrsorna spela där ute. Men jag hör dem bara när jag tittar ut från fönstret. Efter mina tre månader inser jag att jag har blivit ganska immun mot allt buller omkring mig. Men det jag stör mig mest på och som jag svårt kommer glömma är bilarna med flak, maxlastade med högtalare pumpande ut dålig rispig ljud med politisk, religiös och event propaganda mitt utanför min balkong minst tre gånger i veckan. Du kan inte göra något åt det. Det är bara till att ta emot det. Andas lugnt, stirra på väggen, stirra på golvet se dem tusen pyttesmå myrorna som yrar runt i ditt rum som en sensor, letandes efter söta smakupplevelser. Men detta gör du såklart bara när du är sjuk, när du har växlande feber, energilös, ont i huvudet, lös i magen.Malaria. Du ligger i sängen och MÅSTE lyssna på maxlastadebergsprängandehögtalarefrånflakpåpropagandabilar. Tack Sverige för att vi inte får ha någon direkt påverkan på något av ovannämnda faktorer i våra flesta läroverk.
Känns ju inte så jättekul att jag ständigt är negativ när jag skriver mina inlägg, men det är också skönt att få ventilera sig lite, när jag pratar med vänner och familj i telefon får de oftast höra det positiva. Synd att ni inte är i den bekantskapskretsen då? Oroa er inte.
Jag valde inte Ghana med hopp om att få allt serverat på silverfat eller få en upplevelse väldigt mycket lik mina andra resor. Jag ville se något nytt, sett från mina västerländska ögon. Och jag erkänner att mycket av det som händer här i din vardag är VÄLDIGT överraskande och kräver VÄLDIGT mycket tålamod för att klara av. Men du hinner anpassa dig, du får stöd och framförallt blir du starkare. Du kommer genomgå olika faser, börjar med Desorienterad (vet inte vad som är var, eller var som är vad) går vidare till Lycka och insikt (förstå vad du själv vill med livet för att du är lite avlägsen från ditt liv i Sverige) och nu är även allt på plats och du känner dig mer Orienterad ( för att hitta egna intressen, mål och uppfattningar) däremellan sker ju massa saker som ställer alla dina faser på prov och som är lätt överkomliga med hjälp/tur av goda vänner, bra försäkring och guds vilja (nej jag har inte blivit religiös). Ghana erbjuder dig mycket kultur, mycket färger, mycket smaker. och röda tråden är STARKT. Maten gillas stark, färgerna på kläderna från tygerna i marknaderna är alla starka, trumslagen från musiken är starka, människorna är starka, framförallt fysiskt sätt av det jag sett. Respekt för äldre, respekt för gäster som kommer från utlandet, att kolla till varandra och inte låta någon vara ensam, sitta ensam. Allt det här genomsyrar Ghana och den kultur som jag har sett av vad landet erbjuder. Jag är väldigt glad över att ha varit här och jag hade inte bytt den här upplevelsen för någonting i världen. Det är väldigt fint den här omtanken och styrkan som finns men det är inte det enda som har gjort intryck på mig. Jag har också fått uppleva korruption, känna på orättvisa, syn på vad hunger är och verkligen få innebörd av vad en fattig riktigt är.
Har känt mig som ett svin ibland som har kunnat äta på fin restaurang när jag vet att det står många som kämpar och dör för sitt levebröd precis utanför. Att besluta sig för att man är en västerlänning är inte samma sak som att acceptera det på grund av min härkomst. Blir jag en martyr om jag tar beslutet av att inte vara det? Västerlänning konverterar till eremit! Tänker på filmen Into the Wild nu när jag skrev den meningen. Det är allt eller inget. Mellantinget är för plågsamt. Mellantinget innehåller skam och underkastelse inför människor som är Västerlänningen eller lika rika medan Eremiten står för eget beslutsfattande och lever ett självvalt liv. Nu spårar jag ur igen.

Ghana. fantastiskt. Men det ska bli så skönt att få komma tillbaks till Sverige. Fullt fungerande samhälle där jag västerlänning ska få ha det tryggt och ha kontroll över mitt liv. Jag erkänner det. Jag älskar det. Vill inte byta ut det.

 

Welcome to The Table of Men

Börjar kännas som att det är lite tid kvar här.  Jag trivs sjukt bra, hittat bra material att plugga som kommer vara intressant för framtida C eller D-uppsats. Det är lärorikt att studera kön och jämlikhet med Ghananer då vi har helt olika uppfattningar kring vad jämlikhet är och deras machokultur här känns väldigt komplex. Efter några åsiktsutbyten får jag reda på att män ofta känner större press på sig själva att prestera i klassrum när det kommer till presentationer och uppsatser. Om man ställer frågan varför det är så får man beskrivningen av att män upplever en viss skam i att vara underlägsen kvinnan och att de ofta får uppleva universitetslärarens jargong eller narr gentemot den manliga studenten som inte kan prestera bättre än den kvinnliga som sitter bredvid. Läraren ser till att peka ut studenten och få klassen att skratta åt dennes odugliga prestation. Mellan raderna ser man ett system där männen ska prestera bättre och måste satsa hårdare än kvinnan för att inte bli utsatt för ”skamkänslan” av att vara sämre. Jag upplever det som en indirekt empowerment för männen där institutioner tillåter mannen att prisas som det bättre könet, uppmuntras för att skapa ett icke jämställt samhälle.

Men problemet är inte så enkelt som det låter, att mannen har en enorm maktposition i samhället i alla nivåer som existerar är djupt rotat i samhället. Från mikronivå ser vi att kvinnan i princip ska göra alla sysslor i hemmet och utanför så mycket som möjligt, man ser också hur familjen värdesätter pojken i familjen mer än flickan och hur pojken hellre ska gå i skolan och flickan stanna hemma och göra hemsysslor för att sedan ha hopp om att hon ska gifta sig rik. I makronivå ser vi kvinnan alltid ska komma tvåa. Som ett exempel accepterar samhället aldrig en kvinnlig kandidat till president utan införstått ska kvinnan söka sig till vicepresident posten, och det gäller andra yrkesroller också.

Nu har jag inte gett mig in på afrikanska studier här men jag vet att i byarna så är det hövdingen som styr byn och som har sista ordet i frågor som skilsmässa och andra konflikter. Det är alltid en man som är hövding. Hur bryter man den onda cirkeln om hövdingen är den som ska bestämma om kvinnan har rätt att skilja sig efter misshandel, om hövdingen själv ser ett funktionellt äktenskap som ett förhållande där kvinnan ska lyssna på mannen för att det är han som lägger pengarna på bordet? Förtrycket är accepterat här och de flesta kvinnor, ofta från byar har accepterat sina levnadsvillkor för att mannen har sista ordet och makten att få jobba för inkomst. När vi reflekterar kring dessa frågor i en seminariegrupp diskuterar vi kring vad man kan göra för att förbättra kvinnornas villkor i byarna. Förslag som menar på att invånarna i byn kan engagera sig i teaterföreställningar kring maktförhållanden och folkhälsa är en av dem, att starta kvinnliga organisationer som ett skyddsnät för utsatta kvinnor är ett annat förslag som lyftes fram. Vidare diskuterade vi kring konsekvenserna av kvinnliga organisationer. Som västerlänning hade jag svårt att skapa en bild av hur stort motstånd som kan komma från byn där folket kan gå mot organisationen och se den som djävulskap som försöker förstöra äktenskap och skapa skilsmässor.

Tycker att min kurs Gender Issues är den mest intressanta kursen av dem alla sju jag läser, just för att vi har en doktorand som är sjukt bra och väldigt gripbar och strukturerad i sina föreläsningar. Vi får olika sorters material att studera och diskutera kring, dokumentärfilm, examensarbeten och fördjupningsuppsatser.

Jag är inte så van vid att skriva blogg eller skriva ner tankar för den delen och känner att jag tappar tråden ibland när jag skriver för att jag har så mycket tankar i huvudet kring allt här i Ghana. Men jag hoppas att ni gillar det ni läser och ni får gärna ge lite feedback genom att skriva en kommentar (och så att jag får lite bekräftat att ni faktiskt läser!).

Exakt två månader på resande fot

Den 4 augusti åkte jag till Japan, upplevde en fantastisk vecka i Hiroshima med erfarenhet som jag kommer ta med mig resten av livet. Mötena, relationerna, seminarium, intrycken och den japanska kulturen, allt var så lyckat. Att komma från en sådan kapitalistisk samhälle där allt fungerar felfritt, där allt är så punktligt och strukturerat till ett före detta koloniserat land där intryck och makt kommer från västerlänningar men där punktlighet och struktur inte existerar är en unik upplevelse.

Ghana är fantastiskt, för mig är det lite utav ett fenomen. Människorna är väldigt glada, men du kan också se lidande. Du kan se hur människor står en hel dag ute i solen och försöker sälja varor på gatorna för att kanske tjäna dagslön på 40kr om de har tur, du kan se barn gå upp 6.00 på morgonen för att lägga upp varor för marknaderna och hjälpa till med alla sysslor fram tills skolan börjar, för att sedan komma tillbaks från skolan och fortsätta jobba och sova under din disk som du har sålt varor hela dagen. Du ser ett land där aga i skolan fortfarande är tillåtet, Jag kan se hur mina klasskamrater skrattar åt att de alla har någon gång blivit slagna av lärare från grundskolan. Jag kan se hur religion är djupt rotat i samhället, du kan se mig en söndag i kyrkan i Accra för att få en upplevelse av vad hysterin kring Jesus verkligen är. Jag upplevde att jag var tillbaks till tiden där kyrkan hade makten. Upplevde att jag levde det liv som jag läst om i så många böcker. Där människor gav bidrag till kyrkan från deras inkomster för att hjälpa andra. Du kan se mig bland massa andra i kyrkan. Jag lyser med mitt närvaro och andra runt omkring mig skäms inte över att säga det,  Jag är en OBRONI, vit man. Jag är speciell, jag är rik, jag är oftast amerikan, jag är inte en utlänning som jag är i Sverige, jag är bara vit. Ibland är det skönt men ibland så känner jag avsky när människor ser mig som ett dollar tecken. Jag vill inte betala det tredubbla av vad en Ghanian betalar för ett simkort, jag vill inte betala 20 dollar för en taxiresa som egentligen kostar 2. Ibland känner jag att många är bittra mot mig. Kan vara jag som tänker för långsökt men jag tror att många upplever någon slags hat kring människor som kommer till Ghana och tror att de är änglar skickade från himlen för att vara stöd för ett dagis eller fosterhem, samma människor som för några generationer sedan slavhandla vid strandkusterna. Jag är en del av produkten som västerlänningar skickar till Ghana, vackra landet med så fin natur och kultur. Stränder och regnskogar så vackra med kontrast till varje hörn där plastpåsar och sopor slängs utan någon hänsyn als till vår vackra moderjord. Jag känner att mitt bidrag i Sverige att källsortera är så litet i jämförelse med hur mycket saker slängs här att det inte längre har någon betydelse. Jag skäms över att jag inte har en Ghanian som riktig vän än, vi är olika, jag är inte religiös, du går till kyrkan varje söndag och ber till gud flera gånger i veckan, det tar mig flera dagar att fråga efter ditt nr om jag känner mig bekväm, för dig tar det två meningar. Jag ringer dig en eller två gånger i månaden, men du ringer mig varje dag, just to check on you. Du kan inte vara min vän om du inte kan se i mina ögon och veta att jag inte mår bra och att jag kanske behöver vara för mig själv. Jag älskar TROTRO, alltid till hands, kollektivtrafik utan tidtabell, billigt, effektivt, farligt. TRÅTRÅ, fenomen precis som humlan flyger, precis som en vacker Ghanian bär flera kilo, flera liter på huvudet som att det inte påverkade hen als. Jag lever bra här. För bra. Men jag har inte varmvatten, och ibland har jag inget vatten als, ingen ström för den delen. Stör inte mig. Jag har ett brutet lillfinger som har läkt. Rika jag har en toppenförsäkring som skickade mig till ett fint sjukhus där jag fick precis samma vård som jag hade fått i Sverige, kanske till och med bättre. Basket är en farlig sport. Jag har fått nya vänner, delat fina vyer, historier och skratt med dem. Dessvärre bara obronis.
Jag ska göra mitt bästa för uppdatera och vara bättre på att skriva på min blogg. Det är fantastiskt, upplevelserna kan inga pengar i världen köpa. Sök till Ghana för att plugga här.

Långsamt men lärorikt

Nu har jag varit här i snart 12 dagar. Har registrerat mig till de kurser jag ska läsa, träffat nya vänner och blivit lite bättre orienterad runt campusområdet som är ganska stort.

Myggnät är typ det viktigaste att ha i Ghana. Många myggor dyker upp på natten och rummen är inte så bra förslutna för att de ska hålla sig borta. Jag har fått bättre rutiner att smörja in mig med myggmedel, betingat gissar jag.

Förra veckan började några kurser och det har varit en långsam start tycker jag. Två av föreläsarna har inte dykt upp till kurserna och framförhållning är inget som existerar här. Man får Hand-outs till varje kurs som är i princip sammanfattningar eller PP-presentationer i text från en ansvarig i klassen, som man kan plugga på utöver litteraturen vi får till varje kurs.

Den kurs som var mest intressant var Gender Issues, det historiska perspektivet på genus och jämställdhetskampen är i princip samma men när det kommer till diskussioner märker jag att inte mycket av frågorna leder till hur vi gör olika könsroller utan mer varför. Läraren ställde frågan vem som var feminist i klassen och jag var den enda som räckte upp. Tror inte att studenterna har läst genus i tidigare kurser eller ens nämnt det.

För att jag ska kunna tillgodoräkna mina kurser i Ghana för Malmö högskolas socialt arbete i mångkulturella miljöer (term 5) måste jag ha 6 kurser i liknande banor gällande bland annat preventioner i socialt arbete. Därför har jag fått välja kurser från två olika grader eller årskullar, vilket är gynnsamt för då har jag mer att välja mellan och även skräddarsy kurserna till den svenska motsvarigheten.
Tycket för övrigt att det är ganska charmigt att plugga i deras föreläsningssalar som ser ut som något taget ur 60-talet men jag har ibland svårt att förstå föreläsarnas engelska accenter.

Jag har inte upplevt några hot eller något där jag har känt mig otrygg förutom igår när det knackade på dörren och det kom in en student som är med i evengeliet för campus området. Han ville prata med mig och ville ge min information om kristendomen. Jag är ateist och jag visste att detta skulle bli ett problem när jag kom till Ghana så jag ljög och sa att jag var troende och att jag trodde på Jesus som var väldigt viktigt för honom. Men det jag ville komma fram till var att jag tyckte att det var läskigt för att propagerade för sin religion och att han delade ut flyers där det stod – GÅR DU SAMMA VÄG SOM TITANIC???- Tydligen hade TITANICS motto varit “Even god cant stop me” eller något i den stilen. Och i den här flyern fanns massa fler förslag på människor som dött p.g.a. att de har ifrågasatt kristendomen eller gud. Jag blev så chockad av att läsa det och tänkte på vad jag hade gjort om jag hade fått flyern i Sverige. Men jag bad honom att lämna mitt rum för jag var inte intresserad mer men han insisterade att han skulle komma tillbaka och prata mer med mig om Jesus. Jag sa för övrigt till honom att jag inte tyckte om att Jesus var vit. Ska jag sätta upp en lapp på min dörr kanske? -Är inte intresserad av religiösa fanatiker eller annan religionspåtvingande propaganda-

Utflykter: Jag var ute i ett kvarter i Accra som heter James town. Där ligger två av slavforten från 1820 som “byggdes” om till fängelser ända fram till 2008. Vi fick en guidad tur och det var intressant. Väldigt häftigt fiskhamn-by som har massa boenden vid strandområdet. Märkte att Ghananerna inte är så förtjusta i att bli fotograferade. Nu menar jag inte att man sätter kameran i ansiktet på dem utan om man skulle vilja ta ett landskapsfoto eller annan bild som inte är riktad mot en individ så blir de direkt uppmärksamma och säger till. Jag tycker att det är skönt att komma ut på utflykter och äventyr då campusen har redan börjat kännas som en bubbla. Så varje tillfälle jag får tar jag för att dra.

Aja tills vidare. Ha det bra hälsningar från glada Pooja

 

AKWAABA!

Nu är jag framme i Ghana! Jag kom den 16 augusti och har hunnit registrera mig som student, åka på en utflykt, skaffa simkort, träffa nya vänner och massa annat.

Att registrera sig var inte så lätt som jag trodde. Administrationen här är inte direkt den mest flytande jag har sett i mitt liv. Vill ni veta exakt hur mina 9 timmar slösades på att registrera mig kan ni läsa nedanstående stycke(annars kan ni hoppa över):

Går upp 7.00 på morgonen för att gå till det internationella kontoret där man registrerar sig och för någon anledning kan man inte registrera sig om man inte har betalat för sitt boende. Så de skickar mig till banken och säger att jag ska betala för boende avgiften. Jag kommer fram till banken ( en speciell bank som har avtal med universitet ) och förklarar att jag ska betala en avgift och att jag inte kan ta ut större summor från bankomaten. Han förklarar att man ska ta ut pengarna 40CD åt gången jag fick ta ut denna summa åtta gånger (avgift såklart). När jag väl har pengarna går jag till mitt boende (ISH=International student hostel) och vill betala med mina pengar. Då förklarar de att man inte tar emot pengar i receptionen utan det ska betalas via banken. Jag blir lite smått irriterad vid det tillfället då men behärskar mig och går tillbaks till banken och ska betala. Och det är långa bank köer. När jag kommer fram så behöver dem ett universitets IDnr annars kan de inte registrera mig och jag har inte fått något från admission letter som jag fick per mejl. Så då får jag gå tillbaks till international office och be om ett IDnr vilket enkelt togs fram och jag gick tillbaks till banken. Står i lång kö igen. Väl framme så fungerar inte mitt IDnr den har inte blivit aktiverad. (detta är något international office ska göra). Nu går jag tillbaks till international office väntar i två timmar på att det ska bli registrerad (lärde mig deras inhemska språk TWI samtidigt). Det sista jag gör är att gå till banken och då säger de att det fortfarande inte är aktiverat. Med lite tålamod så väntar jag en timme där för att sedan kunna betala mitt boende för att sedan få kvitto på det för att visa upp det för internationella kontoret. Jag var inte på mitt bästa humör efter denna dagen men jag tog det med en nypa salt och tänkte att det här kommer jag nog få vänja mig vid.

Detta var fredagen då jag kom fram på torsdag kväll. Lördagen åkte jag iväg på en impuls resa till en strand/lagun två timmar ifrån Accra med ett gäng på tio personer. Det var ett roligt äventyr med massa vackra miljöer. Måndag är en helgdag p.g.a. Ramadan (muslimsk högtid) Så idag tisdag är jag här för att registrera mig för de kurser jag vill läsa. Mitt schema är väldigt fullt på onsdagar och fredagar men det jämnar ut sig med resten av veckan. Jag har pratat lite med människor här och det verkar vara många som har kontakt med NGO(non governmental organisations) och det hade varit toppen om jag kunde volontära på min lediga tid. Det finns massor av andra saker att berätta om Ghana. Men jag kanske återkommer mer om det till nästa inlägg.

Akwaaba=välkommen