Trumsången

Det är en månad kvar nu. Jag har varit här i tre, har börjat inse saker och ting.
Idag är det en dag innan vi har slutprov på vår trumkurs, innebär att hela byggnaden med omkring 200 studenter kommer få en sömnlös natt på grund av en fåtal skara som ska träna hela natten. Ja vi har alla trummor och ja vi har väntat med att träna in i det sista. Jag hör syrsorna spela där ute. Men jag hör dem bara när jag tittar ut från fönstret. Efter mina tre månader inser jag att jag har blivit ganska immun mot allt buller omkring mig. Men det jag stör mig mest på och som jag svårt kommer glömma är bilarna med flak, maxlastade med högtalare pumpande ut dålig rispig ljud med politisk, religiös och event propaganda mitt utanför min balkong minst tre gånger i veckan. Du kan inte göra något åt det. Det är bara till att ta emot det. Andas lugnt, stirra på väggen, stirra på golvet se dem tusen pyttesmå myrorna som yrar runt i ditt rum som en sensor, letandes efter söta smakupplevelser. Men detta gör du såklart bara när du är sjuk, när du har växlande feber, energilös, ont i huvudet, lös i magen.Malaria. Du ligger i sängen och MÅSTE lyssna på maxlastadebergsprängandehögtalarefrånflakpåpropagandabilar. Tack Sverige för att vi inte får ha någon direkt påverkan på något av ovannämnda faktorer i våra flesta läroverk.
Känns ju inte så jättekul att jag ständigt är negativ när jag skriver mina inlägg, men det är också skönt att få ventilera sig lite, när jag pratar med vänner och familj i telefon får de oftast höra det positiva. Synd att ni inte är i den bekantskapskretsen då? Oroa er inte.
Jag valde inte Ghana med hopp om att få allt serverat på silverfat eller få en upplevelse väldigt mycket lik mina andra resor. Jag ville se något nytt, sett från mina västerländska ögon. Och jag erkänner att mycket av det som händer här i din vardag är VÄLDIGT överraskande och kräver VÄLDIGT mycket tålamod för att klara av. Men du hinner anpassa dig, du får stöd och framförallt blir du starkare. Du kommer genomgå olika faser, börjar med Desorienterad (vet inte vad som är var, eller var som är vad) går vidare till Lycka och insikt (förstå vad du själv vill med livet för att du är lite avlägsen från ditt liv i Sverige) och nu är även allt på plats och du känner dig mer Orienterad ( för att hitta egna intressen, mål och uppfattningar) däremellan sker ju massa saker som ställer alla dina faser på prov och som är lätt överkomliga med hjälp/tur av goda vänner, bra försäkring och guds vilja (nej jag har inte blivit religiös). Ghana erbjuder dig mycket kultur, mycket färger, mycket smaker. och röda tråden är STARKT. Maten gillas stark, färgerna på kläderna från tygerna i marknaderna är alla starka, trumslagen från musiken är starka, människorna är starka, framförallt fysiskt sätt av det jag sett. Respekt för äldre, respekt för gäster som kommer från utlandet, att kolla till varandra och inte låta någon vara ensam, sitta ensam. Allt det här genomsyrar Ghana och den kultur som jag har sett av vad landet erbjuder. Jag är väldigt glad över att ha varit här och jag hade inte bytt den här upplevelsen för någonting i världen. Det är väldigt fint den här omtanken och styrkan som finns men det är inte det enda som har gjort intryck på mig. Jag har också fått uppleva korruption, känna på orättvisa, syn på vad hunger är och verkligen få innebörd av vad en fattig riktigt är.
Har känt mig som ett svin ibland som har kunnat äta på fin restaurang när jag vet att det står många som kämpar och dör för sitt levebröd precis utanför. Att besluta sig för att man är en västerlänning är inte samma sak som att acceptera det på grund av min härkomst. Blir jag en martyr om jag tar beslutet av att inte vara det? Västerlänning konverterar till eremit! Tänker på filmen Into the Wild nu när jag skrev den meningen. Det är allt eller inget. Mellantinget är för plågsamt. Mellantinget innehåller skam och underkastelse inför människor som är Västerlänningen eller lika rika medan Eremiten står för eget beslutsfattande och lever ett självvalt liv. Nu spårar jag ur igen.

Ghana. fantastiskt. Men det ska bli så skönt att få komma tillbaks till Sverige. Fullt fungerande samhälle där jag västerlänning ska få ha det tryggt och ha kontroll över mitt liv. Jag erkänner det. Jag älskar det. Vill inte byta ut det.

 

Welcome to The Table of Men

Börjar kännas som att det är lite tid kvar här.  Jag trivs sjukt bra, hittat bra material att plugga som kommer vara intressant för framtida C eller D-uppsats. Det är lärorikt att studera kön och jämlikhet med Ghananer då vi har helt olika uppfattningar kring vad jämlikhet är och deras machokultur här känns väldigt komplex. Efter några åsiktsutbyten får jag reda på att män ofta känner större press på sig själva att prestera i klassrum när det kommer till presentationer och uppsatser. Om man ställer frågan varför det är så får man beskrivningen av att män upplever en viss skam i att vara underlägsen kvinnan och att de ofta får uppleva universitetslärarens jargong eller narr gentemot den manliga studenten som inte kan prestera bättre än den kvinnliga som sitter bredvid. Läraren ser till att peka ut studenten och få klassen att skratta åt dennes odugliga prestation. Mellan raderna ser man ett system där männen ska prestera bättre och måste satsa hårdare än kvinnan för att inte bli utsatt för ”skamkänslan” av att vara sämre. Jag upplever det som en indirekt empowerment för männen där institutioner tillåter mannen att prisas som det bättre könet, uppmuntras för att skapa ett icke jämställt samhälle.

Men problemet är inte så enkelt som det låter, att mannen har en enorm maktposition i samhället i alla nivåer som existerar är djupt rotat i samhället. Från mikronivå ser vi att kvinnan i princip ska göra alla sysslor i hemmet och utanför så mycket som möjligt, man ser också hur familjen värdesätter pojken i familjen mer än flickan och hur pojken hellre ska gå i skolan och flickan stanna hemma och göra hemsysslor för att sedan ha hopp om att hon ska gifta sig rik. I makronivå ser vi kvinnan alltid ska komma tvåa. Som ett exempel accepterar samhället aldrig en kvinnlig kandidat till president utan införstått ska kvinnan söka sig till vicepresident posten, och det gäller andra yrkesroller också.

Nu har jag inte gett mig in på afrikanska studier här men jag vet att i byarna så är det hövdingen som styr byn och som har sista ordet i frågor som skilsmässa och andra konflikter. Det är alltid en man som är hövding. Hur bryter man den onda cirkeln om hövdingen är den som ska bestämma om kvinnan har rätt att skilja sig efter misshandel, om hövdingen själv ser ett funktionellt äktenskap som ett förhållande där kvinnan ska lyssna på mannen för att det är han som lägger pengarna på bordet? Förtrycket är accepterat här och de flesta kvinnor, ofta från byar har accepterat sina levnadsvillkor för att mannen har sista ordet och makten att få jobba för inkomst. När vi reflekterar kring dessa frågor i en seminariegrupp diskuterar vi kring vad man kan göra för att förbättra kvinnornas villkor i byarna. Förslag som menar på att invånarna i byn kan engagera sig i teaterföreställningar kring maktförhållanden och folkhälsa är en av dem, att starta kvinnliga organisationer som ett skyddsnät för utsatta kvinnor är ett annat förslag som lyftes fram. Vidare diskuterade vi kring konsekvenserna av kvinnliga organisationer. Som västerlänning hade jag svårt att skapa en bild av hur stort motstånd som kan komma från byn där folket kan gå mot organisationen och se den som djävulskap som försöker förstöra äktenskap och skapa skilsmässor.

Tycker att min kurs Gender Issues är den mest intressanta kursen av dem alla sju jag läser, just för att vi har en doktorand som är sjukt bra och väldigt gripbar och strukturerad i sina föreläsningar. Vi får olika sorters material att studera och diskutera kring, dokumentärfilm, examensarbeten och fördjupningsuppsatser.

Jag är inte så van vid att skriva blogg eller skriva ner tankar för den delen och känner att jag tappar tråden ibland när jag skriver för att jag har så mycket tankar i huvudet kring allt här i Ghana. Men jag hoppas att ni gillar det ni läser och ni får gärna ge lite feedback genom att skriva en kommentar (och så att jag får lite bekräftat att ni faktiskt läser!).

Exakt två månader på resande fot

Den 4 augusti åkte jag till Japan, upplevde en fantastisk vecka i Hiroshima med erfarenhet som jag kommer ta med mig resten av livet. Mötena, relationerna, seminarium, intrycken och den japanska kulturen, allt var så lyckat. Att komma från en sådan kapitalistisk samhälle där allt fungerar felfritt, där allt är så punktligt och strukturerat till ett före detta koloniserat land där intryck och makt kommer från västerlänningar men där punktlighet och struktur inte existerar är en unik upplevelse.

Ghana är fantastiskt, för mig är det lite utav ett fenomen. Människorna är väldigt glada, men du kan också se lidande. Du kan se hur människor står en hel dag ute i solen och försöker sälja varor på gatorna för att kanske tjäna dagslön på 40kr om de har tur, du kan se barn gå upp 6.00 på morgonen för att lägga upp varor för marknaderna och hjälpa till med alla sysslor fram tills skolan börjar, för att sedan komma tillbaks från skolan och fortsätta jobba och sova under din disk som du har sålt varor hela dagen. Du ser ett land där aga i skolan fortfarande är tillåtet, Jag kan se hur mina klasskamrater skrattar åt att de alla har någon gång blivit slagna av lärare från grundskolan. Jag kan se hur religion är djupt rotat i samhället, du kan se mig en söndag i kyrkan i Accra för att få en upplevelse av vad hysterin kring Jesus verkligen är. Jag upplevde att jag var tillbaks till tiden där kyrkan hade makten. Upplevde att jag levde det liv som jag läst om i så många böcker. Där människor gav bidrag till kyrkan från deras inkomster för att hjälpa andra. Du kan se mig bland massa andra i kyrkan. Jag lyser med mitt närvaro och andra runt omkring mig skäms inte över att säga det,  Jag är en OBRONI, vit man. Jag är speciell, jag är rik, jag är oftast amerikan, jag är inte en utlänning som jag är i Sverige, jag är bara vit. Ibland är det skönt men ibland så känner jag avsky när människor ser mig som ett dollar tecken. Jag vill inte betala det tredubbla av vad en Ghanian betalar för ett simkort, jag vill inte betala 20 dollar för en taxiresa som egentligen kostar 2. Ibland känner jag att många är bittra mot mig. Kan vara jag som tänker för långsökt men jag tror att många upplever någon slags hat kring människor som kommer till Ghana och tror att de är änglar skickade från himlen för att vara stöd för ett dagis eller fosterhem, samma människor som för några generationer sedan slavhandla vid strandkusterna. Jag är en del av produkten som västerlänningar skickar till Ghana, vackra landet med så fin natur och kultur. Stränder och regnskogar så vackra med kontrast till varje hörn där plastpåsar och sopor slängs utan någon hänsyn als till vår vackra moderjord. Jag känner att mitt bidrag i Sverige att källsortera är så litet i jämförelse med hur mycket saker slängs här att det inte längre har någon betydelse. Jag skäms över att jag inte har en Ghanian som riktig vän än, vi är olika, jag är inte religiös, du går till kyrkan varje söndag och ber till gud flera gånger i veckan, det tar mig flera dagar att fråga efter ditt nr om jag känner mig bekväm, för dig tar det två meningar. Jag ringer dig en eller två gånger i månaden, men du ringer mig varje dag, just to check on you. Du kan inte vara min vän om du inte kan se i mina ögon och veta att jag inte mår bra och att jag kanske behöver vara för mig själv. Jag älskar TROTRO, alltid till hands, kollektivtrafik utan tidtabell, billigt, effektivt, farligt. TRÅTRÅ, fenomen precis som humlan flyger, precis som en vacker Ghanian bär flera kilo, flera liter på huvudet som att det inte påverkade hen als. Jag lever bra här. För bra. Men jag har inte varmvatten, och ibland har jag inget vatten als, ingen ström för den delen. Stör inte mig. Jag har ett brutet lillfinger som har läkt. Rika jag har en toppenförsäkring som skickade mig till ett fint sjukhus där jag fick precis samma vård som jag hade fått i Sverige, kanske till och med bättre. Basket är en farlig sport. Jag har fått nya vänner, delat fina vyer, historier och skratt med dem. Dessvärre bara obronis.
Jag ska göra mitt bästa för uppdatera och vara bättre på att skriva på min blogg. Det är fantastiskt, upplevelserna kan inga pengar i världen köpa. Sök till Ghana för att plugga här.