We want you.

 

we want you

Receiving a newsletter from a store, fashion label, human rights group and whatever you have sign up for to get a one-time-extra-discount and whatever you have sign up for when rushing through the streets of a busy city and got stopped by some teenager to sign something for a good cause, via mail is rather common. These constant mails, call them spam, inform you about important discounts or new arrivals or even if you should sign some petition to save the world from its utter evilness (means from us). However, after a time the inbox is filled with these kind of mails and it’s a mystery how some of the stores go you mail address. However, after a time the adverts just land directly in the bin and the attention is captured just by the tagline. Thus, the other day I got the weekly newsletter of some fashion label I used to buy my clothes from, I was about to delete it when I saw the headline:

‘We Know What Girls Want, We Know What Guys Like’

Well, I thought to myself ‘really?’ you know what I want, that’s interesting, so yes I clicked on it and voilà…

Obviously they didn’t know what I want, but I guess it’s a nice tagline to upset people like me. Hoping to be FINALLY enlightened in ‘what I want’

Nevertheless, my personal desires aside, I also noticed something else and I am pretty sure that I wouldn’t have noticed it some months ago.

Before I went to the University of Melbourne, before I took a class in Gender Politics.

Yes, this text will address feminism. So don’t stop reading.  In fact, I was convinced to do it. When I first started studying the course ‘Sexual Politics’ at Uni Melbourne I thought

‘Why should I engage in this class? I AM a woman, I am naturally a feminist, I know what it is about!’

631 brunswick street

My friend showing provokingly her unshaved armpit and our courseliterature

Also, I had a quite strong belief that many so called feminist are totally against men, in a mystical sphere of overanalysing and self-pitying ; basically, that they are somehow crazy. In fact, if you type in ‘crazy feminist’ on Google images you will be surprised how many memes and pictures are ridiculing that movement. However, a friend of mine said that it wouldn’t hurt to attend the course and she believed that I should go. Another thing that stroked me when I discussed it with her was something that some people would undeniable call a female reaction.

I was scared. I was scared that I might find out that feminist are not crazy, that they have a point, and that I not just belonged to the biological sex  which is supposed to be weak, but also that I wasn’t doing anything against it, that I was laughing about jokes which were sexist, but hey ‘it’s just a joke’, that I was one of the girls which laughed with the guys when a sexist joke was outspoken and that I judged  the girls who weren’t, that I looked at them and said:’ what a prude’.

I do have the strong but strange feeling that many women do feel like this, and that so many men don’t what to have the feeling of being ‘the evil one’ maintaining the system.

How stunning it is, how personal feminism is; as nowadays the decline of state-identity men and women tend to search for another identity-pool which is mostly to be a man or to be a woman, thus the theory (which was widely supported in the 60s) is instead condemned by ridiculing it, or by claiming it is too extreme. The radical voice is always the loudest, so in which theory don’t you hear about the radical views first?

Back to the newsletter I got the other day from the fashion label; the ad suggested that girls want:

Make-up

Hand- Bags

Nailpolish

Nailstickers

a hair straighter

Shoes

Trendy clothes

Feminine watches

and a book about fashion.

 

Guys liked (notice how the brand knows what girls want whilst they just know what guys like)

A pencil case

Shoes

Clothes

Two wallets

A case to put your eventual writings in it (uh wait, that could be something for for me but ahh.. no. that not what I would want.)

Headphones

A watch

2 books about hobbies

1 comic

… well, of course it could  be claimed that there is no difference and of course it could be said that this choice of products is based on demand, but then again:

That’s not the point is it? The point is that girls just want something which includes looks, whilst guys like something which includes action, includes reading something with content (not just plain picture of how you are supposed to look), having something which has an actual purpose: headphones-to listen to music, writing utensils, a wallet to put all themoney in which is earned.

we can do it

Clearly, as a girl I wish to have more choice and my choice to study feminism brought me closer to this wish.

Welcome to The Table of Men

Börjar kännas som att det är lite tid kvar här.  Jag trivs sjukt bra, hittat bra material att plugga som kommer vara intressant för framtida C eller D-uppsats. Det är lärorikt att studera kön och jämlikhet med Ghananer då vi har helt olika uppfattningar kring vad jämlikhet är och deras machokultur här känns väldigt komplex. Efter några åsiktsutbyten får jag reda på att män ofta känner större press på sig själva att prestera i klassrum när det kommer till presentationer och uppsatser. Om man ställer frågan varför det är så får man beskrivningen av att män upplever en viss skam i att vara underlägsen kvinnan och att de ofta får uppleva universitetslärarens jargong eller narr gentemot den manliga studenten som inte kan prestera bättre än den kvinnliga som sitter bredvid. Läraren ser till att peka ut studenten och få klassen att skratta åt dennes odugliga prestation. Mellan raderna ser man ett system där männen ska prestera bättre och måste satsa hårdare än kvinnan för att inte bli utsatt för ”skamkänslan” av att vara sämre. Jag upplever det som en indirekt empowerment för männen där institutioner tillåter mannen att prisas som det bättre könet, uppmuntras för att skapa ett icke jämställt samhälle.

Men problemet är inte så enkelt som det låter, att mannen har en enorm maktposition i samhället i alla nivåer som existerar är djupt rotat i samhället. Från mikronivå ser vi att kvinnan i princip ska göra alla sysslor i hemmet och utanför så mycket som möjligt, man ser också hur familjen värdesätter pojken i familjen mer än flickan och hur pojken hellre ska gå i skolan och flickan stanna hemma och göra hemsysslor för att sedan ha hopp om att hon ska gifta sig rik. I makronivå ser vi kvinnan alltid ska komma tvåa. Som ett exempel accepterar samhället aldrig en kvinnlig kandidat till president utan införstått ska kvinnan söka sig till vicepresident posten, och det gäller andra yrkesroller också.

Nu har jag inte gett mig in på afrikanska studier här men jag vet att i byarna så är det hövdingen som styr byn och som har sista ordet i frågor som skilsmässa och andra konflikter. Det är alltid en man som är hövding. Hur bryter man den onda cirkeln om hövdingen är den som ska bestämma om kvinnan har rätt att skilja sig efter misshandel, om hövdingen själv ser ett funktionellt äktenskap som ett förhållande där kvinnan ska lyssna på mannen för att det är han som lägger pengarna på bordet? Förtrycket är accepterat här och de flesta kvinnor, ofta från byar har accepterat sina levnadsvillkor för att mannen har sista ordet och makten att få jobba för inkomst. När vi reflekterar kring dessa frågor i en seminariegrupp diskuterar vi kring vad man kan göra för att förbättra kvinnornas villkor i byarna. Förslag som menar på att invånarna i byn kan engagera sig i teaterföreställningar kring maktförhållanden och folkhälsa är en av dem, att starta kvinnliga organisationer som ett skyddsnät för utsatta kvinnor är ett annat förslag som lyftes fram. Vidare diskuterade vi kring konsekvenserna av kvinnliga organisationer. Som västerlänning hade jag svårt att skapa en bild av hur stort motstånd som kan komma från byn där folket kan gå mot organisationen och se den som djävulskap som försöker förstöra äktenskap och skapa skilsmässor.

Tycker att min kurs Gender Issues är den mest intressanta kursen av dem alla sju jag läser, just för att vi har en doktorand som är sjukt bra och väldigt gripbar och strukturerad i sina föreläsningar. Vi får olika sorters material att studera och diskutera kring, dokumentärfilm, examensarbeten och fördjupningsuppsatser.

Jag är inte så van vid att skriva blogg eller skriva ner tankar för den delen och känner att jag tappar tråden ibland när jag skriver för att jag har så mycket tankar i huvudet kring allt här i Ghana. Men jag hoppas att ni gillar det ni läser och ni får gärna ge lite feedback genom att skriva en kommentar (och så att jag får lite bekräftat att ni faktiskt läser!).