Snowshoeing in Gatineau Park

 

Idag har vi varit på utflykt! Kl. 12.00 hoppade vi på en gul skolbuss som skulle ta oss till Gatineau Park i Quebec.

P1060619Där skulle vi få prova att gå med snöskor! Oj vad skoj! Vi fick en guidad tur bland björnspår, bäverdammar och musspår. Det hela slutade med en kopp varm choklad med mashmallows!
8cc658c3e3be94f80984d73c21a539f54d47fc257a8f5ce36682f3fcfe308088

Här är det spår efter en svart björn som klättrat efter nötter..

P1060652

Det var Internationella kontoret på University of Ottawa som anordnade denna lilla trip som endast kostade $5, alltså ca 30 sek. Bargain!

Ho ho ho hockey-frilla!

Ikväll var det NHL-premiär för oss! Ottawa Senators mötte Tampa Bay Lightning.

P1060557

Daniel Alfredsson är fortfarande högt respekterad efter sina år i Senators och vi såg flera “Alfie” tröjor. 37ed9e7ee18dbdfaad609f86261e980b41fc8b39d487e93f4b909d408cb92905

Det var all möjlig underhållning för stora och små –  Milda makter, det var som en ända stor familjefest!

b69d01686f1a5653e5858182f006f5b67ce6f556255ae5957499e414522e800f

Senators vann med 5-3! Super kväll!

Första dagen i Ghana.

Hej allihopa.

Nu är snart min första dag i Ghana över. Intrycken har varit många och mina tankar är överallt. Resan ner till Ghana gick bra och jag träffade en grupp amerikaner på Heathrow som jag hade följe med. Det kändes som en trygghet att det inte bara var jag som skulle till Ghana. Jag måste erkänna att det var med blandade känslor som jag satte mig på planet till Ghana men direkt när planet kom över molnen och solen värmde insåg jag att det här är helt rätt.

Första dagen är snart över i Ghana och det har varit varmt och fuktigt. Jag tror att det kommer att ta ett tag för kroppen att anpassa sig till vädret. Första natten i Ghana var varm och jag tänkte att det var smart att ha mat precis vid sidan om mig om jag skulle vakna hungrig. Jag insåg när jag vaknade att jag hade helt fel. Bredvid mig i sängen var det massor utav små myror. Man lär sig utav sina misstag har jag hört ;). Jag hade ett val när jag gick upp efter en sömnlös natt på grund av värmen och myrorna antingen kunde jag tänka att hela resan kommer att kantas med missöden eller att det är en utmaning och att jag ändå kan påverka min situation. Just idag valde jag det sistnämnda alternativet. Jag gick upp sopade bort myrorna och slängde all mat. Tog kontakt med vaktmästaren och bad honom hjälpa mig myggnätet och när jag och mina nyfunna vänner åkte till mall of Accra investerade jag i den största fläkten de hade. Sådär jag har gjort något åt min situation och förhoppningsvis kommer jag att sova bättre i natt.

Resterande delen av dagen har jag spenderat här på ISH 2 där jag bor, med några amerikanska tjejer (det är nästan enbart amerikaner här för tillfället många studenter från andra länder kommer på lördag). Vi var ute och gick en promenad och fick en syn på hur stort universitets området är. Social work department ligger på andra sidan universitetsområdet från där vi bor. Det får bli en bra daglig promenad.

Alla människor som vi har träffat hittills har varit väldigt trevliga och sociala. Jag kan uppleva att det är svårt att le hela tiden emot människor. Här nere i Ghana är det så man gör för att vara artig. Fråga dig själv hur ofta går jag runt och tittar i någons främlings ögon och ler? Det är någonting jag tror det tar ett tag att vänja sig med och man kan ju inte le för mycket? Folk här nere är intresserade av vad du heter och kommer ihåg namnen man känner sig sedd. Dock finns det den lilla skeptikern i mig, är det verkligen autentiskt? Kan folk uppriktigt vara så intresserade av vad jag heter och komma ihåg det? Men hittills har det varit så.

Som ett litet avslut tänkte jag meddela att jag har ätit den godaste mangon någonsin idag. Precis utanför vandrarhemmet där vi bor är det en liten marknad där de säljer mango, ananas och vattenmelon ect. Två mango för 9SEK jag kommer antagligen äta frukt varenda dag :). Till middag valde vi att testa plantain? och bönor. Plantain är en matigare typ utav banan. Jag personligen ansåg att det smakade banan men övriga ansåg annorlunda. Det var gott men förmodligen väldigt onyttigt. Vi fick tipset att inte äta riktig ghansk mat i början då problem med magen är väldigt vanligt men jag tänker att det är lika bra att köra på om jag blir dålig i magen så blir jag det. Bring it on. Även då har man ett val av vilken inställning man väljer antingen kan man se det som någonting väldigt jobbigt eller som en detox för kroppen. Så låter det idag vi får se hur det låter imorgon 😉

 

IMG_3734

Innergården på vandrarhemmet.

IMG_3733

Utsikt från vandrarhemmet. Taggtråd runt hela huset så att inte oinbjudna besökare kan komma in?

IMG_3732

Min sida utav rummet. En liten skymt av den stora underbara, livsviktiga fläkten.

IMG_3731

THIS IS AFRICA! 🙂

 

New beginnings: moving to England

Before coming to Newcastle, I knew nothing neither about the city nor about the country (I have never been to England before). It was also a choice of the university, not the country. I haven’t thought about the left-sided traffic, and I didn’t even consider the charming British accent I have never been too fond of anyway. But then it actually came to arriving at Newcastle upon Tyne. My idea was to take courses related to journalism, which I recently became passionate about, in order to gain more knowledge in this field than studying English Studies in Malmo University could provide me with.

This blog is not a fresh experience, as I have been writing one for some time (and still am). However this one will contain posts concerning my life in Newcastle: my new experiences, insights into the British culture, as well as the local Geordie culture, student life, events and anything else I will get excited about. I am hoping to write 1-2 posts weekly so that this blog accurately reflects my new experiences and adventures in the area. Suggestions for new posts are always welcome, so feel free to do that as well, if there’s something in particular that you want to know.

As they say here in Newcastle, cheers!

p.s. Even though I love taking pictures, my camera broke just before I came here, so all pictures in my posts will be from the internet. However, I am hoping to get a camera soon, so hopefully they will start to appear in my posts soon.

First test!

P1060550Enough with this clowning -Tomorrow I will have my very first quiz! I’m both nervous and excited which I guess is a promising blend of emotions. It’s in my class called Russian Cinema and we will be tested on what we have studied so far which is 1920-1930’s cinema. Our professor, Volha, has prepared us on the format and apparently it will be a mix of multiple choice questions, “true or false”- questions and a few questions where we have to answer with 2-3 sentences. Wish me luck!

/Johanna

Början.

Det är nu som det börjar att kännas i magen. Det är en pirrande och kittlande känsla. Om några timmar är det bara två dagar kvar, innan min utbytestermin i Ghana  påbörjas.

Att åka på utbyte under min tid som socionomstudent har inte varit självklart. Längtan av att åka ut och uppleva världen har alltid funnits och möjligheterna har varit där men det har inte varit rätt tid för mig. Under höstterminen 2013 skrev jag och en vän vårat examensarbete. När man skriver sitt examensarbete blir man indelade i handledningsgrupper med andra studenter. Vid några tillfällen samlas gruppen för att få handledning tillsammans. Det var vid ett sådant här tillfälle som min tanke om utbyte skapades. Just vid detta handledningstillfälle var det två av dem övriga studenterna som hade varit utomlands och jag lyfte tanken högt “Jag vill också resa iväg”. Vår handledare svarade ” Varför söker du inte till Ghana nästa termin. Det är fortfarande platser kvar.” Den första tanken som kom upp var varför inte. Jag kan i alla fall skicka iväg ett mail. På den vägen är det. En tanke i början av december har blivit förverkligad, snart påbörjad och det är januari.

Den senaste månaden har varit turbulent. Förutom att färdigställa ett examensarbete har jag förberett praktiska saker inför en utbytestermin i Ghana. Det har bland annat varit att vaccinera mig (jag tror inte att jag kan bli sjuk någonsin efter alla sprutor jag har tagit), fixa ett nytt pass, sammanställa alla papper inför resan, åka över till Danmark för att fixa visum och hyra ut min lägenhet i andra hand. Samtliga pauser från examensarbetet har kretsat kring Ghana.

Nu är examensarbetet inlämnat och godkänt, visumet finns i passet, alla sprutor tagna, killen som ska hyra min lägenhet i andra hand flyttar in imorgon och papperna är sammanställda. Här är jag några dagar ifrån mitt livs äventyr. Det är spännande och fantastiskt men samtidigt läskigt. Tankar som har jag glömt någonting, hur kommer det att vara, är det varmt, kommer jag klara att vara ifrån alla här hemma och kommer jag bli stoppad i tullen med min fläkt som är nerpackad i väskan finns där men den pirrande och kittlande känslan i magen har helt klart övertaget :).

Jag är två dagar och 56 minuter ifrån min termin som utbytesstudent i Ghana på University of Ghana.

   IMG_20140126_214036

 

The Closing Ceremony

We have finally come to the end of the ISC conference on global citizenship in Bandung, Indonesia about disaster management. After 9 intense days of discussing, listening, eating, playing, getting to know people, visiting places and endless bus hours, students from different countries got the opportunity to do a cultural presentation in front of others for the closing ceremony.

Suddenly, the room became filled with colors and costumes from all over the world. The evening started with us teaching everyone the lyrics and dance moves for små grodorna, or ‘smaw groodorna’ as we presented it to them for phonetic purposes. Everyone held hands and danced energetically around our paper midsummer pole, which we decorated with flowers and leaves that accompanied our flower crowns.

Our presentation was followed by dances from Japan, Philippines and one from different African countries combined. The surprise of the evening was a song composed and performed by 4 participants of the conference. The song called ‘Unity in diversity’ became the new anthem for all the future ISC’s on global citizenship.

The organizing committee had prepared a video for us, full of pictures and moments recorded from the previous days. Around 100 students from more than 20 countries singing and clapping their hands together, some with teary eyes, and everyone starting to hug one and other. Phrases like ‘thank you’ and ‘I will miss you’ started to fill the room.

Our last day in Bandung, the last generous buffet dinner, the last night sharing a room with a roommate that only a few days ago was a complete stranger to us, the last hit of the gong, one last night sharing international stories by the swimming pool at the hotel under the moon until the sun came up, and 100 last hugs.

We are thankful to everyone in Indonesia for making us feel so welcome and for allowing us to experience their traditions, their food, their music, their language, their nature and their experiences with disaster. Everyday we had conversations that enriched our knowledge of different cultures and our understanding of others through our differences and similarities.

We feel in a way sad that it’s over, but incredibly happy for the opportunity to participate in this conference and to meet so many persons with different cultural and academic background. We go back home full of wonderful memories and with a new awareness about our world. image

Oh Sweet Jamaica

It took me 24 hours to get to Jamaica. Three flights, two stops, not getting any sleep, running like Usain Bolt through the Miami airport, crying and almost missing my flight to Kingston all sounds like a nightmare, but after two weeks all I can say is that the journey was absolutely worth taking. The sun, the people, the city of Kingston and The University of the West Indies have treated me well so far. Living on the Mona campus seems exciting and I’m sure there will be many interesting and fun moments in the future.

I arrived on the 13th of January and the past two weeks have taught me a lot. I have traveled before, but I have never visited the Caribbean area. I already feel relaxed and I am enjoying life to the fullest. I am enjoying the little things: cab rides in Kingston, eating fresh fruits for breakfast, wearing shorts outside in the middle of January. I enjoy the noises of Jamaica. The Jamaican people don’t just listen to the music that is played everywhere – they feel it. They don’t just laugh – they clap their hands and touch the people around them. Living on hall with Jamaicans has showed me the real Jamaican culture. I am still acting like a real Scandinavian: observing and enjoying my privacy when there are too many things to think about. There are about 15 exchange students studying at UWI this semester and even though I enjoy living on hall with the locals, it is sometimes good to hang out with other international students.

The first impressions are, of course, that the weather is warm, everyone loves reggae and eats jerk chicken. I still keep my phone in my room and hold on to my purse when going off campus, but I have noticed that the stereotypical thinking is quite silly. Most people I have met are genuine and friendly. Living in Jamaica, especially on campus, is absolutely safe when you have some common sense.

I hope you will stay tuned and keep following my journey. I can’t wait to share some juicy stories from Jamieka! Ya man! (The locals think my patois sounds ridiculous and I have been encouraged to speak with my own accent instead – mi mout a mi maakit!)

1530466_10203011108500063_761851796_n

1530395_10203011106100003_216994045_n

Best,

Saana

Maple Taffy!

IMG_2309Den här veckan är det “Snow Festival” på Campusområdet. Då kan en åka hundspann (gjorde vi inte) och så får en äta godsaker “for free” såsom Maple Taffy, alltså upphettad lönnsirap som hälls på is och sedan äts från en pinne. Det var väldigt sött och kladdigt.

————————————————————————————————-

This week it’s “Snow Festival” on the Campus area. We tried Maple Taffy, which is hot maple syrup poured on ice and then eaten from wooden sticks. It was very sweet!