Exakt två månader på resande fot

Den 4 augusti åkte jag till Japan, upplevde en fantastisk vecka i Hiroshima med erfarenhet som jag kommer ta med mig resten av livet. Mötena, relationerna, seminarium, intrycken och den japanska kulturen, allt var så lyckat. Att komma från en sådan kapitalistisk samhälle där allt fungerar felfritt, där allt är så punktligt och strukturerat till ett före detta koloniserat land där intryck och makt kommer från västerlänningar men där punktlighet och struktur inte existerar är en unik upplevelse.

Ghana är fantastiskt, för mig är det lite utav ett fenomen. Människorna är väldigt glada, men du kan också se lidande. Du kan se hur människor står en hel dag ute i solen och försöker sälja varor på gatorna för att kanske tjäna dagslön på 40kr om de har tur, du kan se barn gå upp 6.00 på morgonen för att lägga upp varor för marknaderna och hjälpa till med alla sysslor fram tills skolan börjar, för att sedan komma tillbaks från skolan och fortsätta jobba och sova under din disk som du har sålt varor hela dagen. Du ser ett land där aga i skolan fortfarande är tillåtet, Jag kan se hur mina klasskamrater skrattar åt att de alla har någon gång blivit slagna av lärare från grundskolan. Jag kan se hur religion är djupt rotat i samhället, du kan se mig en söndag i kyrkan i Accra för att få en upplevelse av vad hysterin kring Jesus verkligen är. Jag upplevde att jag var tillbaks till tiden där kyrkan hade makten. Upplevde att jag levde det liv som jag läst om i så många böcker. Där människor gav bidrag till kyrkan från deras inkomster för att hjälpa andra. Du kan se mig bland massa andra i kyrkan. Jag lyser med mitt närvaro och andra runt omkring mig skäms inte över att säga det,  Jag är en OBRONI, vit man. Jag är speciell, jag är rik, jag är oftast amerikan, jag är inte en utlänning som jag är i Sverige, jag är bara vit. Ibland är det skönt men ibland så känner jag avsky när människor ser mig som ett dollar tecken. Jag vill inte betala det tredubbla av vad en Ghanian betalar för ett simkort, jag vill inte betala 20 dollar för en taxiresa som egentligen kostar 2. Ibland känner jag att många är bittra mot mig. Kan vara jag som tänker för långsökt men jag tror att många upplever någon slags hat kring människor som kommer till Ghana och tror att de är änglar skickade från himlen för att vara stöd för ett dagis eller fosterhem, samma människor som för några generationer sedan slavhandla vid strandkusterna. Jag är en del av produkten som västerlänningar skickar till Ghana, vackra landet med så fin natur och kultur. Stränder och regnskogar så vackra med kontrast till varje hörn där plastpåsar och sopor slängs utan någon hänsyn als till vår vackra moderjord. Jag känner att mitt bidrag i Sverige att källsortera är så litet i jämförelse med hur mycket saker slängs här att det inte längre har någon betydelse. Jag skäms över att jag inte har en Ghanian som riktig vän än, vi är olika, jag är inte religiös, du går till kyrkan varje söndag och ber till gud flera gånger i veckan, det tar mig flera dagar att fråga efter ditt nr om jag känner mig bekväm, för dig tar det två meningar. Jag ringer dig en eller två gånger i månaden, men du ringer mig varje dag, just to check on you. Du kan inte vara min vän om du inte kan se i mina ögon och veta att jag inte mår bra och att jag kanske behöver vara för mig själv. Jag älskar TROTRO, alltid till hands, kollektivtrafik utan tidtabell, billigt, effektivt, farligt. TRÅTRÅ, fenomen precis som humlan flyger, precis som en vacker Ghanian bär flera kilo, flera liter på huvudet som att det inte påverkade hen als. Jag lever bra här. För bra. Men jag har inte varmvatten, och ibland har jag inget vatten als, ingen ström för den delen. Stör inte mig. Jag har ett brutet lillfinger som har läkt. Rika jag har en toppenförsäkring som skickade mig till ett fint sjukhus där jag fick precis samma vård som jag hade fått i Sverige, kanske till och med bättre. Basket är en farlig sport. Jag har fått nya vänner, delat fina vyer, historier och skratt med dem. Dessvärre bara obronis.
Jag ska göra mitt bästa för uppdatera och vara bättre på att skriva på min blogg. Det är fantastiskt, upplevelserna kan inga pengar i världen köpa. Sök till Ghana för att plugga här.

INU-Hiroshima 2012 avklarat!

Hej! För er som inte vet så pluggar jag till socionom på Malmö Högskola och läser nu termin 5. Jag blev beviljad att få åka på ett studentseminarium och sommarundervisning i Hiroshima tillsammans med andra länder i det som kallas universiteternas internationella nätverk. Årets tema handlade om kärnkraftens framtid eller icke-framtid i världen och berörde känsliga ämnen som klimatförändringar, internationell/nationell politik, sanktioner, preventioner, krig och sist men inte minst fred.
Utöver de intressanta ämnena vi hade som diskussionspunkter blev det även ett häftigt utbyte med andra studenter från andra delar av jorden där man kunde diskutera hur socialt arbete eller hur deras inrikespolitik fungerar. Det var inte bara politiskt intresserade som var deltagare i kursen och det var inte bara värduniversiteterna som närvarade utan även utbytesstudenter från bland annat Hiroshimas universitet som kom från länder som Haiti, Polen, Sydkorea för att bara nämna några.
Vi fick ett fint välkomnande och ett fint avslut som vi förtjänade efter hårt arbete inför sista dagen då vi simulerade ett FN-rollspel. Veckan innan rollspelet blev vi indelade i grupper i respektive land och tillslut skulle vi försöka lösa konflikter och ställa yttranden som skulle godkännas av FN länderna efter förberedelserna under veckans gång. Under vår vistelse hade värduniversitet planerat in studiebesök i bland annat Hiroshimas museum och till minnesceremonin då det var 63år sedan USA bombade staden och skapade förödelsen som människor än idag påverkas av både fysiskt och psykiskt.
Vi fick också träffa en Hibushka som är en överlevare från atombomben som berätta kring sina upplevelser från dagen. Allt detta gjorde starkt intryck på mig och har nu blivit något som sent kommer glömma i mitt liv. Jag känner mig så lyckligt lottad att ha fått ta del utav den här erfarenheten och fått nya vänner runt hela världen. Japaner visade en fantastisk gästvänlighet och en inblick i deras kultur. Efter ett avklarat INU program den 10 augusti, begav jag mig på en upptäcktsfärd för att se Kyoto och sedan Tokyo. Nu är jag i Tokyo och har en dag kvar innan jag drar på mitt nästa äventyr, Ghana, Accra.