Idag tog jag mig friheten att lämna universitetsområdet för att om möjligt vidga mina vyer. Vad upptäckte jag då- jo den galande tuppens och de kacklande hönornas näste. Den ena vägen bar till vägs ände- men bebyggelsen är igång och skulle jag eventuellt komma tillbaka hit så känner jag troligtvis inte igen mig. Så säger kollegan Angela om sin barndomsstad Kunming – områden som var bebyggda för en månad sedan är raserade nu och nytt skjuter i höjden. För så är det ju här- hus byggs på höjden – och mycket högt.
Den andra yttersvängen bar mot stan och dit vågar jag mig inte så långt medelst apostlahästar utan det får bli med bil, taxi eller tåg.
Men under vägen, mot vägs ände, sällade jag mig till basketbollslagets hejarklack:
sa ”Ni hao” till en av ”Yunnan Flying Tigers”, dvs den ansenliga mängd väktare som gör universitetsområdet tryggt såväl dag som natt. Han ”nihaoade” tillbaka.
Jag kikade upp i ett studentrumsfönster och såg att det var tvättdag:
Promenaden gick vidare- tog en sväng om de svarta svanarna för att se vad de hade för sig- de stod på strandkanten och borstade sina fjädrar – ja det var ju tvättdag!
Sen gick jag på upptäcktsfärd till andra institutioner för att se på interiörer såväl som exteriörer. Det blev en snabbvisit till följande institutioner: Idrott och hälsa, Kultur och media, Ekonomi och Management och Social utveckling inklusive avdelningen för marxistiska studier.
Slutligen började jag fundera på vart tar då avfallet från 30 000 studenter och 2 200 medarbetare vägen, eftersom det framgår följande:
men den vidare transporten kan ske på olika sätt ….
…..och sen då??????? Men jag har heller inte sett så många putsade lyktor, blankpolerade golv och hisspaneler, inte heller så välansade rabatter och sopade trottoarer eller gångstråk. Det putsas och fejas överallt, vilket också ger arbetstillfällen. Alla papperskorgar har ett fack för återvinning och ett för annat avfall. Allt kastas där, förutom fimpar och det röks mycket och överallt. Ibland kan dock papperskorgarna svämma över…..men inte så länge. Inne i Kunming är det på sina ställen inte lika ”skräpfritt”.
Nästa inlägg kommer att handla om studiebesöket på specialskolan för döva och blinda elever samt Minority Village.
PS……..och förresten så har jag blivit en ”hejare” på chopsticks menar mina ”assistenter”, däremot kan jag väl försiktigt tillstå att jag börjar bli trött på hotellfrukosten, däremot är all annan kinesisk kost till full belåtenhet…..DS