Tid för reflektion 1. Halvvägs.

International Office at St Augustine
International Office at St Augustine

Två veckor har gått sedan jag landade här på denna gröna, bergiga något kaosartade  ö med sina alldeles galna och roliga innevånare. Tiden har vid några tillfällen känns som om det gått långsamt och det har funnits tidpunkter av frustration. Till exempel ha det varit jobbigt att inte kunna komma och gå som jag är van. Efter att mörkret faller (ca kl 18) är det inte säkert för mig som ensam tjej att gå ut. Några långsamma, ensamma kvällar har förflutit.Men mest av allt har dagarna flugit iväg och jag har liksom mest hängt med på resan.

Det finns likheter mellan vara två kontor: mina kollegor här är nästan (men bara nästan) lika fantastiska som de hemma, och har vänt att jag ibland blivit lite gråtmild med dem över Skype! Det är människor med stora hjärtan som jobbar hårt, men vet när det är dags att släppa loss lite och prata strunt en liten stund.

Sedan finns det också olikheter, och vi har båda saker att lära av varandra. Till exempel så har de en Exchange Partner Series. Dessa innebär att besökare till universitetet (akademisk eller administrativ personal) från partneruniversitet håller en kort presentation eller workshop på en timme om sitt hemuniversitet. På så sätt kan studenter och personal ta del utav information om (mobilitet) till detta lärosäte. Jag höll i en sådan for studenter i onsdags och det var riktigt roligt. Nu hoppas vi att kanske någon nappar på möjligheten att komma till oss på utbyte!

Nu ska jag erkänna att den presentation jag skulle haft i tisdags for personal blev framskjuten till idag och sedan inställd. Det pass jag skulle haft med personal kallas ‘a Brown Bag lunch session’ och det innebär helt enkelt att man multitaskar: intar information samtidigt som man intar lunch. Du tar med dig lunchlådan (Brown Bag) under armen och knatar iväg till valt klassrum där du blir inspirerad till att åka på personalutbyte av olika varianter, samtidigt som du blir mätt och belåten. Vilken oslagbar kombination!

Två veckor och jag känner att jag precis börjat förstå hur campus hänger ihop, var man kan köpa kaffet, den bästa maten eller var sjukstugan (med läkare!) finns. Men, det är nu dags att fortsätta resan och imorgon börjar del två: Cave Hill campus på Barbados.

Snack attack

God formiddag!

Idag handlar det helt enkelt, lite kort sahar pa formiddagen om smatt och gott.

Pa onsdagar kommer namligen Godismannen till kontoret. Med en korg full av pasar med godis och snacks av olika varianter kan man kopa pa sig for att iallafall klara av formiddagen intakt. Dagens skord ser ni har bredvid.

Varje eftermiddag kl 14 kommer Safttanten. Det betyder att man far ett glas iskall grapefruktsaft eller annan variant av saft, beroende pa vad dagen (och damen) har att erbjuda. Sedan ska man ju vara forsiktig och inte klantig som jag och spilla ut over skrivbordet. Det hjalper.

Snalla chefen, skulle vi kunna fa ha en fruktkorg? 🙂

 

Rugby och hemresa

Fest i Fiji; rugbylandslaget vann en stor turnering mot motstandarna New Zealand, Australia och South Africa. Pa ungdomsresorten Smugglers Cave visas matcherna pa storbildskarm i baren. Jubel. Vi ar i Nadi, pa den torrare nordvastra delen av Viti Levu. Det ar harifran de internationella flygen gar. Det har regnat och himmelen utover havet ar spannande och dramatisk. Langt bort ser man nagra andra oar sticka upp ur havet. Otroligt vackert och inte olikt Turkiets kustlinje. Askan mullrar och ungdommarna umgas ljudligt. Det ar en enorm kontrast mot Suva och de resorter vi varit pa tidigare. Vi ar i backpackerland… Myggor…

En vacker morgon. OK frukost. Kokosnot till lunch. Vilket samband finns det mellan kokosnotter och rygby? Vi talade med nagra unga fijianer och de namnde att de spelat rugby med just kokosnotter; de ar ju anvandbara till det mesta! Pa stranden spelar nagra fijianska ungdomar rygby med en strandrygbyboll och lite annorlunda regler. Intressant – och det ser mycket roligare ut an att spela beachvolleyboll eller fotboll i sanden. Lovutillagad middag; en sorts stenungn i vilken man lagar maten. Kyckling, gronsaker, rotfrukter, frukt mm. Pa kvallen var det dansuppvisning pa resorten. Kulturpoang, speciellt for machetejongleringen och de basta av de traditionella danserna fran Pacific. En ung korean forbryllar dock. Han gar omkring saktare an den skickligaste fijianen, stannar upp, ritar tecken i luften, sjunger lite monotont, tittar ut over havet, dricker en Coke, tilltalar ingen. Jag tror att han mediterar, ar galen eller forskar pa bypasserteorin.

Morgontidig taxi till flygplatsen. Pa flygplatsen traffar vi ett par fran Filippinerna och samtalar med dem under nagon timme: intressant. De namnde bl.a. att en tiondel av de 90 miljoner filippinerna jobbar utomlands.Koper en CD: Black Rose. Korean Air till Seoul. Bra service, hyfsad mat och tre filmer (ingen somn): en italiensk om familjerelationer, en dokumentar om Ernest Hemmingway och en tysk om manniskosmuggling. Turbolent flygning.
Buss in till Seoul. Hittade vart hotell, Doulos, direkt. Gick en runda och at en traditionell koreansk middag. Otroligt gott med farskt kott grillat pa ”egen” gosolgrill tillsammans med en otrolig massa gronsaker i olika skalar. Och till detta en inhemsk pilsner. Det ar bra! Seoul verkar blanda gammalt och nytt. Tranga grander ar grannar med hoghus. De som styr infrastrukturen; hur tanker de? Inser de vilket ansvar de har?

Morgonpromenad, men det blir aldrig ljust idag (29 november 2011 i Seoul). Ar det dimma, luftfororeningar pga den enorma trafiken, eldarna vid matlagningen eller ar det bara ett lagtryck? En del, men relativt fa anvander munskydd… Lite latt regn och inte mycket att fotografera. Ganska likt Beijing. Buss till Incheon och flyget mot Paris, Kastrup och Oresundstaget till Malmo. Strax ar det filmtajm igen…

Sista dagen i Suva

Idag blev jag intervjuad av en av universitetets informatörer. Vi talade om min bakgrund och min kompetens, vad jag gjort på USP och min uppfattning om universitetet. Jag blev också fotograferad tillsammans med medarbetarna på enheten. En artikel ska publiceras på universitetets nyhetsblad; den förste Mundusakademikern till USP.
Medarbetarna, under ledning av Morgan som jag mött endast en gång tidigare, på enheten bjöd på lunch på Suva Bowling Club nere i stan. I mitt tackanförande refererade jag till mina reflektioner över gårdagens möte med vägledare på Ministry of Education. Min uppfattning är att vägledningen i Fiji har en del att önska. Här finns så mycket att utveckla.
Jag talade också om hur intressant och givande mitt besök varit och hur mycket jag reflekterat över skillnaderna och likheterna mellan Fiji och Sverige. Efter en liten utläggning om abstraktionsnivåer, bussar, förståelse mm tackade jag för vistelsen och för lunchen. Därefter hade jag ett intressant samtal med Morgan om eventuell fortsättning på mitt engagemang i Fiji.
Tack och farväl till enheten, till International Office, och till städerskan i MQ5 och raskt iväg I tjugokronorstaxi till Holliday Inn och bussen västerut. Ett dygn på Tambua Bay (igen) blir bra. Under middagen samtalade vi med ett par som vi såg här förra helgen. De är från Australien och har varit ute och rest i tre månader och ska resa hem imorgon. Under samtalet frågade Glenn vad jag jobbade med och vårt samtal initierade följande reflektion vid tangentbordet lite senare:
Vilken rätt och varför ska jag bry mig om hur vägledningen fungerar i Fiji? Att såväl religionen och familjen har så pass stor betydelse för människors karriärval; är det bra eller obra? Och vad bör göras åt det, när och av vem? Att vi gått från yrkesvalslärarsystemet och börjat tillämpa modernare interventioner i vägledningen måste ju inte med nödvändighet betyda att utvecklingsländer måste göra på ett liknande sätt? Eller?
Om man skulle försöka ta i det här med att ungdomarna är så styrda av såväl kyrka som familj; i vilken takt, hur och vem är det som bör göra detta. Vilka nya metoder behöver utarbetas för detta? Här finns mycket att fundera vidare på och det är lätt att tro att man själv har en hel del av lösningarna till svårigheterna som finns här (på vägledningsområdet).
Tide tabellen är idag viktigare än time tabellen… Det fick bli morgonsnorkling därför att högvattnet inträffar kl 7 denna sista lördag. Skillnaden mellan ebb och flod är knappt en och en halv meter här. Den fantastiska undervattensvärlden bara väntade på oss och den gjorde oss inte besvikna. Några större fiskar den här gången. De var lite färglösa i jämförelse med de mindre. Vi såg en stor havsgurka och ett antal ormliknande varelser nära stranden. Koboltblå sjöstjärnor och småkrabbor finns det många av på stranden när vattnet ebbar ut. Några vadarfåglar och en små hägrar; en vit och en svart. Vi hittade några kokosnötter bredvid vår bure och en av de anställda visade hur man hugger upp den så att man kan dricka juicen och äta kokosköttet. Gott och nyttigt. Alla fijiander vi talat med håller kokospalmen väldigt högt och de säger samstämt att hela palmen används.

Snäckletning och strandpromenad innan vi tar bussen till Nadi och Smuggler’s Cove.

Rollin Stone

Perception är intressant. Nu har jag identifierat de häftigaste bussarna och den som står i särklass är just Rollin Stone. Snyggast, med bra musik och en chaufför med den tjockaste växelspaken i Suva. I början såg jag ju bara bussar och min tidiga reflektion var att de var gamla, utan sidofönster och enormt miljöovänliga. Det var så de var. Sedan började jag upptäcka att bussarna var olika och slutligen att de var “individer”. Jag gick alltså från en högre abstraktionsnivå till en lägre; från meta-meta till objektnivån med Engquists ord. Jag vände där och gick sedan upp till en ny meta-meta nivå beträffande Suvas bussar. Intressant! Så har jag inte tänkt förrut.
Idag har jag slagit många flugor i samma smäll. Jag har både varit på Ministry of Education och träffat aktiva vägledare. Vi satt samman och pratade samman på, den för vägledning ansvarige tjänstekvinnan, tjänsterum på ministeriet. Tjänstekvinnan satt bakom sitt stora skrivbord och vi andra: Tima, två manliga vägledare (en som jobbar på en religiös skola och den andre på en secular) satt runt ett litet bord i fåtöljer. Vi hade ett bra och fritt informationsutbyte. I landet Fiji finns 26 vägledare på motsvarande grundskola och gymnasieskola. De flesta av dessa finns på Vitu Levu. Man har just beslutat tillsätta sex ytterligare, varav fem ska ha ansvar (ambulerande) för övriga Fiji. Det är bra. Vägledning Over the Internet är inte att tala om då hårdvaran saknas. Det är obra.
När vi talar om vägledare så är de inte studie- och yrkesvägledare som i Sverige utan de är lärare i grunden med ansvar att vara såväl kuratorer och studie- och yrkesvägledare. Vid vårt informationsutbyte fann jag inte mycket gemensamt med vårt arbetssätt; de är rådgivare och de ger information. Basta! Vi var överens om familjens stora betydelse. Statsmakterna styr vägledningen och ungdomarnas val genom hur de fördelar stipendierna. Just nu saknas sökande till tekniska utbildningar så regeringen har beslutat att alla elever ska få någon kurs i ett “yrkesinriktat ämne” som t.ex. elektronik eller snickeri. Det är bra. Här är ju fijianerna mycket klokare än den svenska regeringen (Jan Björklund). Jag är inte förvånad, bara upprymd. Detta stämmer så bra in på min reviderade världsuppfattning ((stora ord)) och ett måtto som någon myntat: det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som räknas.

Ikväll ska vi bjuda hustruns fikakompisar på middag på en kinesrestaurang. Får se vad det mötet ger.