Att göra skillnad

Lunch med International officemedarbetarna Michael och Ella. Micael är amerikan och har jobbat med internationalisering på sitt hemuniversitet och genom sina erfarenheter av detta dragit slutsatsen att för att göra skillnad, när det gäller människors möjligheter, är det mer effektivt att själv vistas och verka i ett utvecklingsland. Intressant och stort tänkande och agerande som jag blir ödmjuk inför.

Möte med dekanen för Fakulteten för lag och lärande – en kraftfull och mycket engagerad melanesik kvinna, utbildad i Bristol. Då jag är den första Mundusstipendiaten på USP vill hon, i samband med att jag överlämnade en gåva (en glasskål från Orrefors) att vi fotograferades för senare publicering i universitetets interna nyhetsmagasin. Vi samtalar om vad mitt bidrag till universitetet består av (vi har kommit fram till att jag ska hjälpa till att utveckla deras vägledarutbilding) och hon önskade att jag borde ha en gästföreläsning i universitetets största föreläsningssal öppen för alla. Jag tycker att det är en bra idé; fortsättning följer!

Tropisk natt

Snacka om det… varmt, fuktigt, insektsnät för fönstren, många obekanta ljud och en rubbad dygnsrytm. Dessutom har även fijianerna justerat klockan. Här är det Daylight Saving Time, det vi kallar vintertid. Frukost på terrassen och därefter en mycket kort promenad till International Office för att ordna lite administration av mitt stipendium. Adminstratörerna i Portugal älskar dokument. Men jag förstår, det är ju EU-projektpengar…
Möte med min samarbetspartner Tima som jobbar på psykologutbildningen och den som ansvarar för vägledarutbildningen här. Varmt mottagande, en kopp te och lite småprat med kollegerna i personalrummet. En intressant diskussion om hur mindfulnessträning kan reducera självskadebeeende. Förklaringen skulle, enligt en nyligen publicerad australiensisk  forskningsrapport vara att kontakten mellan hjärnhalvorna stimuleras genom terrapin. Jag installerade mig i mitt arbetsrum och fick uppleva att även söder om ekvatorn lever datorer sitt eget liv; eller är det teknikerna som gör det! Men här, liksom överallt, gäller det att gilla läget. Det gör jag. Jag är den första Mundusstipendiaten här på USP och det innebär att jag förväntas och också faktiskt får samtala med en massa befattningshavare i hierarkin. Det är bra och intressant.