Jag kommer sakna de heltäckningsmattsbelagda väggarna i hissen på vägen upp till våning 5, min utsikt över skog/busch från rummet, de smala korridorerna som påminner om en finnladsfärja, mannen i rummet bredvid som hela tiden säger att jag sysslar med intressanta saker och att vi snart skall gå ut och äta eller dricka öl ihop (har aldrig blivit något konkret av det, men jag gillar snacket), närheten till ganska många, hyfsat billiga och faktiskt riktigt goda matställen.
Jag kommer också sakna tidsskillnaden till Sverige. Det är skönt att den flora av mail jag får under en dag i stor utsträckning har kommit till mig under natten och finns där färdig att hugga tag i på morgonen. Produktionen kan starta omedelbart och sedan slutar mailen att komma och jag kan fortsätta arbeta relativt ostört.
Gällande just lunch så är annars “kulturen” här lite avig. Tre alternativ: skippa lunch helt och gå hem lite tidigare. Gå ut och ät eller ät micromat/hämtmat vid din dator. Mitt lunchande har i stor utsträckning ägnats åt alternativ tre.
En arbetsplats utan ett bra gemensamt lunchrum är faktiskt ganska mycket sämre än en arbetsplats med lunchrum Även om jag vid min ordinarie arbetsplats i Malmö allt som oftast sitter ganska tyst, äter min mat och slött bläddrar i den tidining som råkar ligga framför mig i lunchrummet, så sitter jag där, tillsammans med två till tio andra kollegor beroende på vad klockan är. Diskussionerna har en tendens att handla om hur bra eller dåliga olika människor är på att springa, ta emot, stoppa, passa, sparka, eller stå bredvid och säga till andra hur de skall springa, ta emot, stoppa, passa eller sparka, en boll. Det kan handla om helt aktuella bollhändelser, något som hände nyligen, eller skeenden i historien när någon var extra duktig på att exempelvis stå vid sidan om 11 män eller kvinnor (i 90% av fallen handar diskussionen om män som springer efter eller brevid bollen) och försöka få dom att göra som dom borde. Trotts min en gång så ungdomliga entusiasm för att framförallt sparka på bollen så har jag inget att tillägga i dessa diskussioner. Men jag uppskattar dom ändå, och det händer att det också diskuteras uppforstran, hiptsters, lägenhetsförsäljning, musik, insekter eller betygssystem.
Istället för att deppa över att tiden här är över så väljer jag att fokusera på det positiva som ligger framför mig. Lunch!