Back home – efterarbetet kan snart börja

Kära bloggläsare, hoppas du har haft en fin början på det nya året. Själv har jag nu haft en vecka hemma med några lediga dagar efter drygt sju veckor i Indien. Dagen efter att vi kom tillbaks till Malmö kändes allt väldigt tyst, ordentligt och kanske till och med lite färglöst.  Den känslan med stadslivet i Malmö jämfört med Bangalore och Chennai.

Redan på Malmö central blir du medveten om att våra kulturer är så olika. När jag skulle resa vidare med regionaltåget mellan Bangalore och Chennai kom jag inte ur bilen innan flera bärare önskade sälja sina tjänster. Vi hade gott om tid innan tåget skulle gå men ändå kändes det mer eller mindre självklart att låta någon annan bära de riktigt tunga väskorna. Jag tror min stora väska väger nästan 29 kilo (den stora svarta väskan på bärarens huvud). I Malmö hade detta varit helt otänkbart. Det finns Taxichaufförer  i Malmö som till och med vägrar köra de 750 metrarna det är hem till mig från centralstationen.

Att åka till Chennai efter Bangalore hade vi bestämt långt i förväg, det vi inte visste var dock att biljettbokning för tåg i Indien kräver god framförhållning. Det är platsbrist och låååånga väntelistor om man som vi vill åka på det stora huvudlinjerna. På en av våra utflyktsdagar passade vi därför på att kombinera ett besök i Mysore med att också uppsöka den lokala tågstationen för att få våra biljetter. Detta var en affär som krävde lite uppmärksamhet. Biljettkontoret var litet men ganska mysigt, just idag bestod kön framför oss av 37 Buddhistmunkar som skulle köpa vars en biljett. Gruppbiljett saknas tydligen. Som nyfiken och uppmärksam turist upptäcker jag att var och en som går fram till en av de tre expediterna bak stor glasruta har ett A4-formulär med sig som de avlämnar. Det visar sig att ett sådant A4-papper behöver vi också fylla i. Jakten på dessa formulär kan börja. Det finns en särskild lucka ute på perrongen där en rejäl bunke av människor kämpar om att få tag i de åtråvärda papperna. Här duger inte skandinavisk artig kökultur, det gäller att ha långa armar och bra röstresurser för att lyckas. Jag lyckades riktigt bra.

Väl inne på biljettkontoret så skulle vi så klura ut vilken information som skulle fyllas i. Det visade sig sen att vi tydligen  var ägare av den ända pennan i rummet. Således blev jag populär bland munkarna och vi blev vänner via denna penna som vandrade från munk till munk.

Efter att vi ordnat våra biljetter, besökte vi de olika sevärdheterna som Mysore har att erbjuda. Dock upptäckte vi några timmar senare att vi fått biljett från Mysore till Chennai istället från Bangalore. So what egentligen, vi chansar på att våra platser kommer att finnas kvar när tåget ankommer till Bangalore. En chansning som fungerade och sparade oss ett par ytterligare timmar i kö.

Som sagt i Mysore är det mycket som är småskaligt. Ett exempel på detta var att sockerrör och andra grödor ofta fortfarande transporterades med häst och vagn,


Mysore är också en stad med flera palats samt sultanens fina sommarhus med tillhörande vackra trädgård. http://www.inmysore.com/mysore-palace! Vi startade vårt Mysorebesök riktigt tidigt på morgonen, eftersom vi ju skulle hinna se så mycket som möjligt. Även detta var rätt strategi. Ju senare på dagen desto fler besökare kom till Mysore, och snart kändes det ganska trångt också i denna idyll. Dagen fylldes med de olika sevärdheter ach avslutades med en stor ljus- och vattenshow. Särskilt kul var att det också var många Indiska turister som var på besök. Detta märktes på att det var enormt många familjer som fattade mod till sig för att fråga om de fick ta en bild på sig tillsammans med oss. Jag tror jag nu är med i ett 20 tal olika familjealbum.

LEDIGA DAGAR I CHENNAI

Efter fem veckor i Bangalor så var det spännande att byta region. Chennai (fram till 1996, Madras) är huvudstad i den indiska delstaten Tamil Nadu i södra Indien. Staden skiljer sig rätt ordentligt från Bangalor: Dels är den betydligt mindre än Bangalore, dels så saknar staden en ordentlig stadskärna.

En annan stor skillnad är att Chennay är en kuststad. Enligt de boende i Chennai har staden begåvats med en av världens längsta strander, Marina Beach. Vid Maria Beach ligger också gamla fiskebyn som drabbades hårt vid Tsunamin 26 december 2004. Alla människor vi mötte hade hemska berättelser från denna söndagsmorgon, och än i dag så syns tydliga spår av  hårt drabbade hus i området.

Då vi första gången är på Marina beach är det söndag och då är det just till stranden som många söndagslediga  Chennaibor går för att ha en lugn familjedag.

MEN JOBBET DÅ? 

Jo som en extra bonus så lyckades jag få träffa spännande kollegor och eventuella framtida partners också i Chennay. Fört ett möte med rektorn för Asian College of Journalism .  Här utbildas flera av Indiens duktiga journalister i att både skriva för tidningar och att arbeta med video- och radiojournalistik. Jag tror faktiskt detta kan vara en spännande miljö för studenter och personal på KS (framförallt K3 och CKB). Om någon kommer att välja att tillbringa tid på ACJ  så är det inte omöjligt att du kommer att bo på campus i det moderna bostadshuset som ingår (se lilla bilden nedan). Det andra mötet var på The Hindu. En av de större dagstidningarna i Indien.

EFTERARBETE

Nu återstår bara att sätta ihop en kort rapport som beskriver vad som har hänt under detta utbyte, och sedan gäller det att kavla upp ärmarna och ta tag i några ”Att göra uppgifter”.

 

 

1) Hur får vi våra gäster att känna sig lika välkomna som jag har gjort i Indien hos IIIT-B?

2) Nya kontakter ger nya möjligheter till utbyten – Adobe – studentutbyte? Asian college of Journalism – kan detta bli ett nytt Linnaeus-Palme-avtal?  Är du intresserad tveka inte att kontakta mig.

Att åka iväg som gäst blir nog aldrig det du tror det ska bli… men wow så spännande och lärorikt. Jag hoppas verkligen att du som medarbetare vid Malmö högskola tar det lilla extra arbetet som det innebär med den här möjligheten som vi har. Det är värt otroligt mycket, och jag tror faktiskt jag blir en bättre lärare också här på hemmaplan, då dessa erfarenheterna säker sätter sina avtryck. Hur vet jag inte ännu! Det jag vet är att jag redan längtar till nästa utbyte.

Avslutningsvis välkommen till K3, Muralidhar! När du kommer från IIIT-B till oss under ditt lärarutbyte så glädjer jag mig till att få visa dig min högskola och mitt Malmö!

Ett smakprov på en Indisk drink – Fresh lime soda sweet and soure:

1 stor pressad lime

1 stor tesked socker

1 stor tesked salt

Blanda allt väl.

 

Toppa ett glas med sodavatten till det blir så starkt som du önskar.

Njut.

Ska vi göra affärer?

Så var det måndag igen, och sista veckan på IIIT-B har inletts. Denna vecka är ganska annorlunda atmosfär. I går var jag ute med några av våra internationella studenter som just haft sin sista examination. Vi hamnade på 13th Floor, en lounge med bästa utsikten i Bangalore och rätt ok plockmat.

Så detta är anledningen till att atmosfären idag är helt annorlunda. Tyst och lugnt, inga studenter, många åker hem eller vidare ut till olika semesterorter. I stort sett alla lärare sitter djupt insjunkna i sina papper och examensarbeten som just nu ska rättas. Några av lärarna som har de inledande kurserna har nu bara tre dagar på sig att rätta – målet är att studenterna ska ha sina resultat nästan omgående. Då jag frågar lärarna om det verkligen går, en lärare kan ju ha upp till 60 tentor, får jag till svar nja – det är ju en målsättning, men det kommer nog att ta en vecka till.

Utöver att förstå hur undervisningen går till här, så har jag nu också börjat lära mig mer och mer om entreprenörskap i Indien.

I förra veckan när jag var ute och gick en kväll, så mötte jag en IT-konsult som heter Prabhu. Det är inte ovanligt att komma i snack med lokalbefolkningen då man är ute på promenad. Prabhu berättade lite om sin vardag och att han var konsult på ett större IT-bolag, och jag delade också ganska frikostigt med mig av vad jag håller på med just nu.  Och eftersom vi hade en del gemensamt att diskutera bytte vi telefonnummer med varandra för ett eventuellt senare möte. I går, söndag morgon ringde han. Det var inte jättetidigt men tidigt nog för att jag inte skulle ha några andra planer för dagen. Det han undrade var om jag hade möjlighet att möta honom idag. Han hade några affärsmöjligheter han ville diskutera. Jag är ju ganska nyfiken av mig så detta tillfälle går ju bara inte att motstå. Nils som just kommit från Köpenhamn till Bangalore fick snällt följa med, vilket jag vet uppskattades. Kanske fanns här ett genombrott för oss att komma närmare in på hur IT-industrin fungerar i Bangalore, och kanske kan vi på detta sätt få någon bra kontakt för att testa våra idéer till vårt KIosko Magico – projekt som behöver lite luft under vingarna för att lätta. Eller varför inte kanske få några spännade möjligheter att göra något tillsammans med dessa konsulter i Sverige, Norge och Danmark. Storslagna planer smids.

Glada i hågen hoppar vi in i en Auto-ritcha och med mobiltelefonen i högsta hugget, där adressen och beskrivningen finns dit vi ska. Det blir en rätt mycket längre tur med den gula trehjulingen än vi tänkt. Efter ett par felkörningar är vi framme vid ett ganska fint bostadshus i utkanten av Bangalore. Vi har nu kommit fram till Prabhu och hans vänner som vi ska möta. Utanför huset står en ansenlig mängd skor, så det är helt klart flera affärsbekanta som kommer att delta idag. Det är alltså inte bara i Sverige vi har ovanan att gå i strumplästen hemma hos varandra.

När ni kommer in i huset så möts vi av en glad och välkomnande Prabhu, och vi blir placerade i en soffa lite vid sidan om den tillfälliga scenen som arrangerads framför 5 rader med stolar där cirka 20 förväntansfulla unga killar, som alla har någon form av koppling till Bangalores IT-branch, sitter i väntan på att det ska ske något. Det hela inleds med att vi alla hälsas välkomna och ännu mer välkommen är kvällen huvudtalare som ska tala om drivkrafter då det gäller att göra affärer.

Det börjar kännas lite som att detta möte nog kommer att bli något annat än vad vi förväntat oss. Efter 45 minuters brandtal om vad som driver oss i församlingen att göra affärer och finna lycka, så har vi ännu inte fått en enda ledtråd som förklarar vad för affärskontrakt de vill ha med oss i. Lugn bara lugn… Prabhu kommer snart in med en stor plastbox.

Han Stolt som Ricky Lake i en lyckad talkshow och med publikens stora stöd höjs temperaturen i rummet när han tar fram PRODUKTEN. Och nu avslöjas att för att bli lika lyckliga och framgångsrika som kvällens olika talare så ska vi börja sälja tvättmedel till våra nära och kära. När vi sedan är riktigt framgångsrika så kommer vi att själva hitta sådär en sex personer som vill börja sälja för oss och därefter är det sedan bara att håva in provision! Ja lätt som en plätt – detta skulle ju också gå att sälja i Skandinavien… eller? Efter en timmes artigt sittande på soffan smyger jag och Nils oss ut så obemärkt vi bara kan. Vi lyckades nog inte så bra! Och blev vi rika – nja en kul och spännande erfarenhet rikare är vi ju nu.

Fotnot: Firman heter Amway och är en internationell organisation och en av Indiens större aktörer då det gäller att sälja hygien och hälsoprodukter via personlig nätverksförsäljning.

Studiebesök på CSTEP

I torsdags besökte jag CSTEP (Center for Study of Science, Technology and Policy) där två av våra studenter, Jimmy och Jonathan, från Malmö högskolas interaktionsdesignprogram just nu gör ett projekt. De arbetar för på Next Generation Infrastructure Laboratory (NGIL)  http://ngil.cstep.in  som är en av labbmiljöerna inom CSTEP. Dagen börjar med en inskrivningsprocedur som vid de flesta forskningsorganisationer, men eftersom CSTEP har sina lokaler i Försvarsdepartementets lokaler antar jag att det blev någon liten extra kontroll. Väl inne på NGIL så var det halvfullt denna dag. Flera av medarbetarna hade andra uppdrag. Men det hindrade inte att det var en riktigt god stämning därinne.

Just när jag kom på studiebesök så skulle Jimmy och Jonathan ha ett avstämningsmöte med sin projektkontakt  Bharath. Efter lunch så tog Jimmy och Jonathan kommandot och samlade alla för en genomgång av vilka tankar och frågor de hade kring den visualiseringsuppgift de har tagit på sig. Det blev en bra diskussion kring hur krishantering och krisförberedelser ser ut i Bangalores slumområden.

Det är intressant att se hur samarbeten uppstår mellan IIIT-B och olika organisationer. Jag ser tillexempel att IIIT-B försöker ta tillvara varje tillfälle till samarbete. De är också enormt duktiga på att följa studenterna som examinerats. Detta samarbetet är just ett exempel på hur alumnistudenterna fortfarande har nära kopplingar till IIIT-B. Jag tror att vi på Malmö högkola kan lära något! På frågan hur detta samarbete uppståt svarar Bharath; ”Apart from me, there are 5 other people who are from IIIT-B who work at CSTEP. The collaboration is very informal with exchanges happening on an ‘as and when needed’ form (although a formal MoU does exist between CSTEP and IIIT-B)”

Mot nya uppdrag

I dag är min första dag då jag ska få möjlighet att se en organisation som arbetar med IT och kommunikation från insidan. Då jag har två av mina studenter Jonathan och Jimmy på CSTEP http://cstep.in/ så bjöd jag in mig själv att få se vad de gör.

I övrigt så märker jag att det blir svårare och svårare att hitta bra teman för bloggen. Detta är nog ett tecken på att jag nu har fått en mer vardaglig tillvaro här än första veckan. De riktigt givande stunderna är faktiskt de olika tea-pauserna. Precis som hemma så är det under tea-pauserna de kreativa diskussionerna kommer igång. Som t ex; Varför har inte Indien entreprenörer?!  Går det verkligen att köra bil på is? Var är viktigast att kunna i teorin eller i praktiken… Ja lika spretig diskussion som en fikadiskussion kan vara på Malmö högskola.

Apropå fika. här en bild på ett av mina favoritcaféer där jag brukar få mitt kvällstea. Ett mysigt och välskött ställe, med en underbar doft av chaitea, frukt och rökelse.

Bonusbild idag – och en fråga.

Jag har förstått att en del av mina bloggläsare har förkärlek för kossor. Så nu till frågan varför är denna kossan inne i Elektronikverkstan?

Vardagsrutiner

Drygt en vecka har jag nu varit i Indien! Det har varit en intensiv och lärorik vecka. Ännu har jag inte undervisat men haft en hel del möten. Så nu kommer vi till en ny vecka med troligen nya utmaningar. Söndagen var jag rätt trött så jag tog en dag till hemarbete – bland annat lite administration på hemmaplan. Just nu pågår allt arbete med förberedelser inför nästa termin.

 

Det är allt från ändra litteratur- och kursplaner på kurser till att koordinera scheman. Detta arbetet går ju ganska bra att utföra också på distans.

Morgonrutinerna börjar nu sätta sig riktigt bra. Stiger upp lite över 6, gör min frukost i köket, som också fungerar fint som vardagsrum och hemmakontor. Jag har en dryg timme på mig innan Krishna kommer och hämtar mig för avfärd mot universitetet.

På morgonen har han redan donat med bilen. Vilket framförallt innebär att göra i ordning det lilla biltemplet som placerats på bilens instrumentpanel. Ibland har han redan pyntat med nya väldoftande jasmine blommor, ibland åker vi förbi någon som säljer dem, samtidigt som vi tar en liten indisk tea.

 

 

Även på IIIT-B har hustemplet gjorts fint på morgonen, och ljusen har tänts. Detta är ett vackert sätt att börja dagen på, och ger en god stämning innan arbetsdagen börjar.

Dagens arbete handlar framförallt om att 1) försöka få möjlighet att komma till några av partnerföretagen som IIIT-B samarbetar med. jag har också tänkt sätta ihop en introduktion kring vad interaktionsdesign kan vara – med syfte att få en diskussion bland masterstudenterna om hur de ser på interaktionsdesign och interaktions-design-processer som en del i utveckling av indisk IT-industri?

 

 

Men först en morgonkaffe med Professor Poonacha, vilket har blivit en riktigt trevlig vana.