Tack alla kollegor

på IIIT-B! De fem veckorna som har gått så där obehagligt fort är nu över. Sista veckan har handlat mycket om att knyta ihop och avsluta, men också att knyta några nya kontakter. Torsdagens förmiddag gick till att ta adjö. Vi avslutade precis som vi började på rektors kontor, men en uppsummering av veckorna. Rektor kunde gott konstatera att jag hade haft mycket att göra, vilket ju är bra. Och jag kunde konstatera att jag lärt mig väldigt mycket både om skolan och Indisk kultur. Det som jag tror slog mig mest var hur nära vänner kollegorna verkar vara, och att de levererade bra undervisning med all den värme och kärlek som hör till det indiska temperamentet. Det är möjligt att jag är förblindad av de romantiska glasögonen som jag fortfarande har på, men jag tror inte det.

På eftermiddagen tog vi bilen ut till Adobes kontor. En stor ståtlig byggnad med en bra adress! På Yammer kunde jag efter mötet skriva ”Det blev ett bra möte med Adobe i Indien. Vi kommer att kunna delta i Adobes stora satsning kring system för Datorstöd vid lärande, Adobe learning system (ALS).  Jag undrar också om någon här vet om det finns bra resestipendier att söka för studenter om de blir erbjudna ”intership” i Indiska företag. Adobe vill erbjuda studenter att arbeta i kreativ labbmiljö med frågor som behandlar framtidens lärandemiljöer, nyhetsförmedling etc…”

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter mötet på Adobe så var det snabba puckar för att hinna hem i tid till Professor Dinesha och en riktigt trevlig kväll tillsammans med hans familj. Diskussioner om religion, utbildning, Bangalores snabba tillväxt de senaste 10 åren, jämförelser mellan Europa och Indien, och sedan en riktigt god traditionell middag på en restaurang i kvarteret.

 

Ska vi göra affärer?

Så var det måndag igen, och sista veckan på IIIT-B har inletts. Denna vecka är ganska annorlunda atmosfär. I går var jag ute med några av våra internationella studenter som just haft sin sista examination. Vi hamnade på 13th Floor, en lounge med bästa utsikten i Bangalore och rätt ok plockmat.

Så detta är anledningen till att atmosfären idag är helt annorlunda. Tyst och lugnt, inga studenter, många åker hem eller vidare ut till olika semesterorter. I stort sett alla lärare sitter djupt insjunkna i sina papper och examensarbeten som just nu ska rättas. Några av lärarna som har de inledande kurserna har nu bara tre dagar på sig att rätta – målet är att studenterna ska ha sina resultat nästan omgående. Då jag frågar lärarna om det verkligen går, en lärare kan ju ha upp till 60 tentor, får jag till svar nja – det är ju en målsättning, men det kommer nog att ta en vecka till.

Utöver att förstå hur undervisningen går till här, så har jag nu också börjat lära mig mer och mer om entreprenörskap i Indien.

I förra veckan när jag var ute och gick en kväll, så mötte jag en IT-konsult som heter Prabhu. Det är inte ovanligt att komma i snack med lokalbefolkningen då man är ute på promenad. Prabhu berättade lite om sin vardag och att han var konsult på ett större IT-bolag, och jag delade också ganska frikostigt med mig av vad jag håller på med just nu.  Och eftersom vi hade en del gemensamt att diskutera bytte vi telefonnummer med varandra för ett eventuellt senare möte. I går, söndag morgon ringde han. Det var inte jättetidigt men tidigt nog för att jag inte skulle ha några andra planer för dagen. Det han undrade var om jag hade möjlighet att möta honom idag. Han hade några affärsmöjligheter han ville diskutera. Jag är ju ganska nyfiken av mig så detta tillfälle går ju bara inte att motstå. Nils som just kommit från Köpenhamn till Bangalore fick snällt följa med, vilket jag vet uppskattades. Kanske fanns här ett genombrott för oss att komma närmare in på hur IT-industrin fungerar i Bangalore, och kanske kan vi på detta sätt få någon bra kontakt för att testa våra idéer till vårt KIosko Magico – projekt som behöver lite luft under vingarna för att lätta. Eller varför inte kanske få några spännade möjligheter att göra något tillsammans med dessa konsulter i Sverige, Norge och Danmark. Storslagna planer smids.

Glada i hågen hoppar vi in i en Auto-ritcha och med mobiltelefonen i högsta hugget, där adressen och beskrivningen finns dit vi ska. Det blir en rätt mycket längre tur med den gula trehjulingen än vi tänkt. Efter ett par felkörningar är vi framme vid ett ganska fint bostadshus i utkanten av Bangalore. Vi har nu kommit fram till Prabhu och hans vänner som vi ska möta. Utanför huset står en ansenlig mängd skor, så det är helt klart flera affärsbekanta som kommer att delta idag. Det är alltså inte bara i Sverige vi har ovanan att gå i strumplästen hemma hos varandra.

När ni kommer in i huset så möts vi av en glad och välkomnande Prabhu, och vi blir placerade i en soffa lite vid sidan om den tillfälliga scenen som arrangerads framför 5 rader med stolar där cirka 20 förväntansfulla unga killar, som alla har någon form av koppling till Bangalores IT-branch, sitter i väntan på att det ska ske något. Det hela inleds med att vi alla hälsas välkomna och ännu mer välkommen är kvällen huvudtalare som ska tala om drivkrafter då det gäller att göra affärer.

Det börjar kännas lite som att detta möte nog kommer att bli något annat än vad vi förväntat oss. Efter 45 minuters brandtal om vad som driver oss i församlingen att göra affärer och finna lycka, så har vi ännu inte fått en enda ledtråd som förklarar vad för affärskontrakt de vill ha med oss i. Lugn bara lugn… Prabhu kommer snart in med en stor plastbox.

Han Stolt som Ricky Lake i en lyckad talkshow och med publikens stora stöd höjs temperaturen i rummet när han tar fram PRODUKTEN. Och nu avslöjas att för att bli lika lyckliga och framgångsrika som kvällens olika talare så ska vi börja sälja tvättmedel till våra nära och kära. När vi sedan är riktigt framgångsrika så kommer vi att själva hitta sådär en sex personer som vill börja sälja för oss och därefter är det sedan bara att håva in provision! Ja lätt som en plätt – detta skulle ju också gå att sälja i Skandinavien… eller? Efter en timmes artigt sittande på soffan smyger jag och Nils oss ut så obemärkt vi bara kan. Vi lyckades nog inte så bra! Och blev vi rika – nja en kul och spännande erfarenhet rikare är vi ju nu.

Fotnot: Firman heter Amway och är en internationell organisation och en av Indiens större aktörer då det gäller att sälja hygien och hälsoprodukter via personlig nätverksförsäljning.

Studiebesök på Sonim

Efter förra veckans workshop med deltagare från både IT och designbranschen samt flera universitet, så har jag fått möjlighet att besöka några av företagen. Först ut blir Sonim som har sitt kontor inte allt så långt ifrån IIIT-B och nästan granne med Adobe som jag kommer att besöka nästa vecka.

I går skulle jag egentligen ha mött Professor Muralidhar på IIIT-B där han undervisar någon dag i veckan. Så kunde det dock inte bli, eftersom han hade fullt upp på sitt företag Sonim Technologies. Vi bestämde istället att jag skulle träffa honom på hans kontor på väg hem efter dagens arbete. Sagt och gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man tar en titt på Sonims officiella hemsida så är det inget, vad jag har upptäckt, som avslöjar att en hel del av utvecklingsarbetet både vad gäller telefonerna  och dess program utvecklas just här i Bangalore. Jag har aldrig tidigare varit och sett Indiens stora IT-industri på nära håll. Jag har ju haft en känsla av hur jag tror det är på dessa företag, med stora kontorslandskap, där det programmeras kod till företag som skickar sina beställningar. Min föreställning om hur det skulle vara stämde ganska bra in. Fast ärligt så trodde jag nog att det skulle vara mer fabrik än det var. Stämningen var god och jag fick en känsla av att de som arbetade här var mycket stolta över sitt arbete och företag.

Muralidhars historia är nog en ganska vanlig. Han har valt att arbeta som extern lärare någon dag i veckan, dels för att det ger bra kontakter till forskningen, men också för att det är nyttigt för företaget att ha möjlighet att låta studenter göra en del projekt.

Då jag anlände sent på eftermiddagen var kontoret relativt folktomt, men det gav ändå en god bild av hur det är när nästan 100 programmerare och ingenjörer arbetar med sina olika specifikationer.

En av anledningarna till att jag önskade möta Muralidhar var att förhöra mig om hur samarbeten uppstår mellan IIIT-B och de organisationer som de  samarbetar med. I detta fallet precis som på CSTEP som jag besökte för någon dryg vecka sedan, handlar det hett och hållet om individuella kontakter och nätverk. Det finns inga formella avtal och det som sker det sker, oftast med studenternas projekt som huvudfokus. Däremot så blev det väldigt tydligt under vår diskussion att rektor Sadagopan tycker att näringslivssamarbeten är mycket viktigt för IIIT-B. Detta har han också gjort tydligt för de företag som vi mött tillsammans.

När det gäller att diskutera interaktionsdesign så kommer vi att få mycket tid att diskutera vidare då Muralidhar kommer att vara utbyteslärare i Malmö till våren, och förhoppningsvis kommer han att hålla en workshop på temat kreativitet för mina studenter på den fristående kursen i interaktionsdesign.

Srishti – School of art, design and technology

Denna tisdagen är trolig en stor dag för Shruti, kanske inte så mycket därför att hon står värdinna för oss som kommer på studiebesök till hennes institution. utan snarare därför att det är idag hon ska försvara sitt examensarbete på Srishti School of Art, Design and Technology. Hon har gjort ett arbete inom grafisk design/interaktionsdesign för Intel. Det är runt lunch när vi möter upp med henne vid huvudingången.

Srishsti är uppdelad på tre olika byggnader och två campusområden i Yelahanka New Town, som ligger nästan bredvid Bangalores flygplats. I den byggnad som hyser avgånsstudenterna känns en spänning i luften. Många förväntansfulla studenter lägger sin sista hand vid eftermiddagens presentationer. Det är böcker och annan dokumentation som finpoleras.  Föredrag som övas och testas inför kursarna.

Det är något särskilt med stämningen på designskolor, och samma gäller här. Jag tror det har att göra med den starka identitet och samhörighet som det ger i att varje student har sin egen arbetsplats och att varje student lämnar avtryck i form av färdiga och halvfärdiga skisser, modeller och annat som hör designutbildningar till. Det är inte utan viss längtan och avund jag önskar att också våra studenter på Malmö högskola hade mer av denna möjlighet. Än en gång får jag uppleva hur viktigt det är att studenternas lärandeprocesser och utveckling blir synlig på väggarna och studenternas arbetsplatser.  Srishti.

Anledningen till att Shruti inviterat oss till Srishti är att hon hoppas komma till Malmö högskola för att studera vårt Masterprogram i Interaktionsdesign. hon har tidigare varit på utbyte i Kolding (DK) och fick där inspiration som nu lockar henne tillbaks till Skandinavien. Jag håller verkligen tummarna för att hon kommer in, och glädjer mig till att vi ses i Malmö troligen hösten 2013.

De utbildningar som finns på Srishti är uppdelade på Industridesign respektive Kommunikationsdesign. Till Srishtis hemsida!

INDUSTRIAL DESIGN
1. Product and Interface Design
2. Furniture and Interior Design
3. Textile Design

COMMUNICATION DESIGN
1. Visual Communication Design
2. Digital Video Production
3. Animation and Visual Effects

Jag kan gott se att det finns goda kopplingar till vad vi gör på K3, så det är inte helt osannolikt att jag kommer att försöka få ett andra studiebesök och undersöka om det finns möjligheter till samarbeten. Vem vet – kanske ett nytt Linnaeus-Palmeavtal skulle sitta fint.  Under vårt besök mötte vi relativt stor grupp av studenter från Berlin som skulle tillbringa en tid här. Dessvärre hade jag inte möjlighet att gå djupare in i diskussioner med dem, men jag och deras lärare fick utbytt en del ord och visitkort så jag hoppas få möjlighet att höra mer om hur deras utbyte utvecklas.

Studiebesök på CSTEP

I torsdags besökte jag CSTEP (Center for Study of Science, Technology and Policy) där två av våra studenter, Jimmy och Jonathan, från Malmö högskolas interaktionsdesignprogram just nu gör ett projekt. De arbetar för på Next Generation Infrastructure Laboratory (NGIL)  http://ngil.cstep.in  som är en av labbmiljöerna inom CSTEP. Dagen börjar med en inskrivningsprocedur som vid de flesta forskningsorganisationer, men eftersom CSTEP har sina lokaler i Försvarsdepartementets lokaler antar jag att det blev någon liten extra kontroll. Väl inne på NGIL så var det halvfullt denna dag. Flera av medarbetarna hade andra uppdrag. Men det hindrade inte att det var en riktigt god stämning därinne.

Just när jag kom på studiebesök så skulle Jimmy och Jonathan ha ett avstämningsmöte med sin projektkontakt  Bharath. Efter lunch så tog Jimmy och Jonathan kommandot och samlade alla för en genomgång av vilka tankar och frågor de hade kring den visualiseringsuppgift de har tagit på sig. Det blev en bra diskussion kring hur krishantering och krisförberedelser ser ut i Bangalores slumområden.

Det är intressant att se hur samarbeten uppstår mellan IIIT-B och olika organisationer. Jag ser tillexempel att IIIT-B försöker ta tillvara varje tillfälle till samarbete. De är också enormt duktiga på att följa studenterna som examinerats. Detta samarbetet är just ett exempel på hur alumnistudenterna fortfarande har nära kopplingar till IIIT-B. Jag tror att vi på Malmö högkola kan lära något! På frågan hur detta samarbete uppståt svarar Bharath; ”Apart from me, there are 5 other people who are from IIIT-B who work at CSTEP. The collaboration is very informal with exchanges happening on an ‘as and when needed’ form (although a formal MoU does exist between CSTEP and IIIT-B)”