Nerden har landat

Imorgon haller jag i en presentation om Malmo hogskola for undergraduate och postgraduate students. Eftersom bilden jag kommer att ”saljas” med ar denna, kan man ju undra om det kommer att dyka upp nagon for att lyssna… Hursomhelst, sa ska det bli spannande att ta reda pa vad vara framtida inkommande utbytesstudentervill veta om oss.

Jag har som del av min presentation aven tagit med den fina ‘dagboken’ som handlar om introduktionsprogrammet for utbytesstudenter som holls nu i januari. Bilderna ar tagna av var praktikant Annemarie Strehl och det ar aven hon som satt samman bilderna till den fina dagboken. Ni kan kika pa den har.

Igar traffade jag Professor Kit Fai Pun som ar Chair and Campus Coordinator (Graduate Studies & Research). En glad och trevlig man som ar oerhort sugen pa att skicka PhD’s till  Malmo som ‘Sandwich PhDs’ inom det nya hogskoleovergripande avtal som inom kort kommer at skrivas mellan Mah och UWIs alla tre campus. Professor Pun var speciellt intresserad av Biomed, Sports Science och Interaction Design.  Vi far se vad framtiden innehaller. Under tiden kan ni roa er med att lasa igenom St. Augustines Master och PhD program har.

Showtime!

I skrivande stund är seminariets höjdpunkt och mål i full gång. Rollspelet där vi simulerar FNs General församling och debatterar frågan om Irans kärnvapenprogram. Jag är facilitator för Country Group America, vilket är sjukt roligt och lärorikt. Mina studenter upplever just nu stor frustration över att de andra deltagande länderna inte agerar i enlighet med ”verkligheten”. Snart är det överläggningar och snabba förhandlingar över en kort lunchpaus. Efter det får alla länder lämna in var sin amendment till den föreslagna resolutionen. Spänningen är olidlig!

Möte med en hibakusha

Idag har vi fått vara med om något stort. Vi har fått lyssna till en person som överlevde atombomben som fälldes över Hiroshima för 67 år sedan. Mr Keijiro Matsushima var 16 år 1945 och hade precis börjat dagens första lektion i skolan som låg ca 2 km från bombens epicentrum. Jag skriver detta med tårar rullandes nerför kinderna (men så är jag kanske ovanligt blödig). Hans berättelse om vad som hände är saklig och tillräckligt detaljrik för att man ska känna ett stort obehag och en stor sorg i hjärtat. Det är enormt rörande. Jag slås av det uppenbara i att när jag läste i historia på högstadiet beskrivs ofta droppandet av atombomben som något som nästan kan beskriva som posivivt, då det var det som fick ”slut på kriget”. Liksom media som rapporterar från krigszoner, sattes aldrig några personliga berättelser i fokus (jo, media gör det ibland) i historieberättelsen och det problematiserades aldrig kring eftereffekterna av atombomben, i alla fall inte vad jag kan minnas idag. Historieundervisning bedrivs ur ett väldigt nationalistiskt perspektiv, vilket blir extra tydligt i ett rum med 81 studenter från ett 20-tal länder. Alla har olika uppfattningar om själva kriget och dess avslut, och det är enormt intressant att få ta del av detta. Jag hoppas verkligen studenterna förstår vilken unik chans de har fått och att mötet med Mr Matsushima är något de bär med sig för alltid. Det är något att berätta för barn och barnbarn. Jag känner mig enormt priviligerad.

Sleepless in Hiroshima…

Efter att ha sovit hela 12 timmar igår natt (när hände det senast? Måste ha varit i tonåren!) och vaknat fullkomligt utvilad och fit for fight, kom bakslaget inatt. Jag låg vaken HELA natten. Sov inte en enda minut. Jag hade ställt klockan på 6.30 och började känna paniken komma smygande framåt 02-tiden, ni vet när man börjar räkna ner och tänka ”shit, nu är det bara 4,5 timme tills jag måste gå upp – jag måste somna nu”? Så där höll jag på fram tills klockan ringde – då hade jag fortfarande inte somnat alltså. Well nöden har ingen lag, idag var första riktiga dagen på programmet så det var bara att gå upp och hålla god min. Vi smygstartade igår med lite möten och en Welcome reception för samtliga studenter och personal för alla tre kurserna. Jag var positivt övverraskad över allas mingeltalanger. Ofta när det serveras buffé och man förväntas mingla tycker jag att folk brukar hamna i sina”safe zones” men de man redan känner. Så var alltså inte igår, studenter och personal minglade hej vilt och jag överdriver inte när jag säger att jag skulle tro att alla hade pratat med i alla fall hälften av de ca 150 närvarande. Inte illa!

Scott McIver tillsammans med studenterna på miljökursen och Student Seminar

Det var kul att träffa alla våra 9 Malmöstudenter och se dem mingla runt med alla andra, samtidigt som de bondade med varandra. De har bara träffat varandra en gång tidigare, på ett möte hemma i Malmö. Så lika viktigt som att skaffa nya vänner och bygga broar mellan universitet och länder, är det att studenter får chans att träffas över fakultetsgränserna på Mah. Låt mig presentera våra nio studenter:

 

 

  • Pooja Sharafi, pluggar Socialt arbete på HS och deltar i INU Student Seminar.
  • Siiri Eriksson, pluggar till sjuksköterska på HS och deltar i INU Student Seminar
  • Tomas Kaminski, pluggar till lärare på LS och deltar i INU Student Seminar
  • Lena Bodner, pluggar Internationella relationer på KS (GPS) och deltar i INU Student Seminar
  • Elena Miroshnikova, som också pluggar Internationella realtioner på KS (GPS) och deltar också i INU Student Seminar
  • Sami Sebhatu, pluggar IMER Master på KS (GPS) och deltar i INU Master Summer School on Global Citizenship and Peace
  • Yulia Shutova, läser Öresund Master in European Studies och deltar i INU Master Summer School on Global Citizenship and Peace
  • Theres Tjernberg, pluggar Miljövetenskap och deltar i INU Master Summer School on Environmental Science samt
  • Alexandra Palmquist som läser Miljövetenskap och deltar i INU Master Summer School on Environmental Science

Det är en mycket trevlig grupp studenter som är utvalda i hård konkurrens med andra, drygt 55 ansökningar kom in i våras! Känner mig nästan lite larvigt stolt när kollegor från de andra universiteten öser beröm över dem redan 🙂

Dagens program har bestått av att gå igenom programmet, träffa min ”country group” och sedan förflyttade vi oss in till Hiroshima City för att lyssna på en hibakusha (Atombombs-överlevare) berätta om vad som hände den 6 aug 1945, (jag återkommer till detta i nästa post) samt besöka Peace Memorial Museum. I år är jag facilitator för country group USA. Mycket spännande då årets tema är Kärnvapen och huruvida det internationella samhället ska göra något för att hindra utvecklingen av kärnvapen i Iran. Jag misstänker att mina studenter kommer få en aktiv roll under rollspelet, på seminariets sista dag. Min country group består av 10 studenter varav ungefär häften är japanska studenter och resten från olika länder, jag har bl a en student från Iran så det är mycket spännande! Jag kommer återkomma till arbetet i countrygruppen i andra poster längre fram, skulle jag tro.

Jag har utöver ovanstående också svettats en hel del. Det är VARMT!

 

 

Hej igen Japan!

Efter en drygt 24 timmar lång resa har jag äntligen kommit fram till hotellet i den lilla staden Saijo, strax utanför Hiroshima. Här ska jag hålla till de närmaste 10 dagarna för att delta som ”facilitator” i INU Student Seminar. Det är tredje året jag är här och det är lika roligt varje gång. Just i år tog det dock emot lite att säga hejdå till barnen, maken och det nya huset, men den känslan försvinner ganska snabbt. Jag har lärt mig att när man väl har kommit iväg och har fullt upp så har man liksom inte tid att sakna familjen, men det gäller att hålla sig sysselsatt. Det råder inte direkt brist på sysselsättning under dagarna i Hiroshima, snarare tvärtom – det är fullt ös från morgon till kväll.

För att ge en lite bakgrund till varför jag är här vill jag först berätta om INU – International Network of Universities, som Malmö högskola är medlem i och faktiskt var ordförande för fram till årsskiftet. INU är ett relativt litet nätverk med 10 medlemmar som är väldigt aktivt. Speciellt studenter märker av det genom kurserna som anordnas i Japan varje år, i år skickar vi inte mindre än 9 studenter till 3 olika kurser:

Förutom jag själv deltar 3 av mina Mah-kollegor: Joe Strahl på US är med på Environmentkursen, Scott McIver på GPS är med på INu Student Seminar och Anna Carlsson från HS är med på ett planeringsmöte för att nästa år ge en fjärde kurs på temat Emergency Care här i Hiroshima. Vi är alltså ett helt gäng med 13 personer från Mah totalt, varav 9 finansieras av Hiroshima University genom den japanska staten.

Jag reste hit idag med två av de nio studenterna, övriga har andra rutter. En del åkte någon dag tidigare och andra mellanlandade på andra ställen. Själv var jag väldigt nöjd över att få flyga med direktflyget Köpenhamn – Tokyo och slippa mellanlanda. Ironiskt nog hände samma sak i år som förra året: FLIGHT CANCELLED stod det på informationstavlan på Kastrup:

 

Mindre kul, men vi lyckades bli ombokade via Paris och anlände till Tokyo 6 timmar efter utsatt tid. Detta ledde till att jag missade anknytningen till Hiroshima, men som tur är så lyckades mina kollegor på Hiroshima University boka om biljetten medan jag var i luften så allt var fixat när jag landade i Tokyo.

 

 

Så efter drygt 24 timmars resande sitter jag nu på hotellrummet och svettas. Jag har bråkat med fjärrkontrollen till AC:n i en kvart men tror att jag lyckats överlista den nu och väntar med spänning på lite svalare temperatur. Ute är det hett, fuktigt och klibbigt. Känns som att gå in i en vägg varje gång man går ut. Men jag ska nog överleva detta året också.

Fjärrkontroll till AC:n på hotellrummet…