My second host in Istanbul: The Swedish Research Institute in Istanbul

2015-01-05 17.33.352d7e7b69-00c8-40dd-a70a-a30a07d32744
During my Erasmus visit to Istanbul I had the privilege to stay at The Swedish Research Institute in Istanbul. The research institute is located on the European side of the city close to Taksim Square and was established in 1962. It was at first given access to small lodgings at the Consulate General of Sweden on a site bought by the Swedish state in the year 1757 for the then Swedish Embassy in Ottoman Constantinople.
In 1974, the so-called Dragoman House, situated behind the Palais de Suède of the Consulate General and once the home of interpreters (dragomans) working for the Swedish diplomats, came into the possession of the research institute. After several phases of restoration work, the Dragoman House at present comprises the secretariat and library of the Institute, as well as an auditorium and, on the top floor of the building, the residence of the Director. More information about the research institute can be found here: http://www.srii.org/

Next to the Dragoman House is a guest house with rooms for 10-15 guests, kitchen facilities, two seminar rooms and a beautiful terrace. The guest rooms, in the first place intended for scholarship holders and researchers from the Nordic countries. More information a can be found here: http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/europa/istanbul-turkiet-svenska-forskningsinstitutet/

The guest house is very comfortable and a great place to meet other researchers staying in Istanbul. Moreover, the library in the Dragoman House provides a comfortable environment during working hours. I have spent my late afternoons there writing up my analysis on Istanbul´s urban expansion. I would like to say thank you to the staff at SRII for providing me with such a wonderful environment.
IMG-20150108-WA0008

Tack alla kollegor

på IIIT-B! De fem veckorna som har gått så där obehagligt fort är nu över. Sista veckan har handlat mycket om att knyta ihop och avsluta, men också att knyta några nya kontakter. Torsdagens förmiddag gick till att ta adjö. Vi avslutade precis som vi började på rektors kontor, men en uppsummering av veckorna. Rektor kunde gott konstatera att jag hade haft mycket att göra, vilket ju är bra. Och jag kunde konstatera att jag lärt mig väldigt mycket både om skolan och Indisk kultur. Det som jag tror slog mig mest var hur nära vänner kollegorna verkar vara, och att de levererade bra undervisning med all den värme och kärlek som hör till det indiska temperamentet. Det är möjligt att jag är förblindad av de romantiska glasögonen som jag fortfarande har på, men jag tror inte det.

På eftermiddagen tog vi bilen ut till Adobes kontor. En stor ståtlig byggnad med en bra adress! På Yammer kunde jag efter mötet skriva ”Det blev ett bra möte med Adobe i Indien. Vi kommer att kunna delta i Adobes stora satsning kring system för Datorstöd vid lärande, Adobe learning system (ALS).  Jag undrar också om någon här vet om det finns bra resestipendier att söka för studenter om de blir erbjudna ”intership” i Indiska företag. Adobe vill erbjuda studenter att arbeta i kreativ labbmiljö med frågor som behandlar framtidens lärandemiljöer, nyhetsförmedling etc…”

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter mötet på Adobe så var det snabba puckar för att hinna hem i tid till Professor Dinesha och en riktigt trevlig kväll tillsammans med hans familj. Diskussioner om religion, utbildning, Bangalores snabba tillväxt de senaste 10 åren, jämförelser mellan Europa och Indien, och sedan en riktigt god traditionell middag på en restaurang i kvarteret.

 

Idag firas Hajj och tempot sjunker lite

… så då passade jag på att genomföra en stadsvandring som var både spännande och skakande. Kanske för att jag såg vilka kontraster Bangalore har inbyggt i sig. Det är svårt att beskriva, men på något sätt är Bangalore både polerar och oborstat på en gång. Som ordning och kaos, fattigdom och rikedom, lugn och tempo samtidigt. Inget rubbar kon på motorvägen även om förarna tutar intensivt. Tutandet här verkar inte ilsket, det hör bara till. Här kommer jag… se upp, ja som en vänlig gest helt enkelt.

Dagens vandring, jo idag var trafiken så lugn att det gick att ganska tryggt vandra runt delar av stan. Jag började på Mosque St. vilket ju börja bli en vana.

Efter en stunds vandring på Wheelers Rd. når jag en port som fångar mitt intresse. Denna markering är entrén till Shian Chetty Garden. Hit går alla som vill ha något tryckt eller kopierat.
Här finns också en hel del mekaniska verkstäder med full aktivitet även idag.

Det har varit en varm dag så första stopp blev redan på ett gatukök eller ståkafé en bit in i kvarteret. Det fick bli en Coca Cola eftersom jag har misstanke att vattnet som var den vanligaste måltidsdrycken nog kom direkt från kranen ner i återvunna flaskor. Än har jag nog inte Indisk mage!

Stärkt av socker och ganska sval dryck så fortsätter jag vandringen. På Dickenson rd. börjar gatan med enorma guld- och ädelstensvaruhus. Insprängt precis bredvid bak gallerstaket finns denna lilla by uppbyggd av skjul.

Skillnaden mellan fattig och rik är enorm. Det visste jag redan så det kom inte som en överraskning men att inte beröras är omöjligt och omänskligt. Två verkligheter sida vid sida. Guldbutikerna som idag var fullproppade med förväntningsfulla människor, och bara några meter bort i skjul, de boende i området.

Själv är jag lite mer modest i min shopping och målet nu är att köpa in lite frukt till kvällen och frukosten imorgon. Ahlsab erbjuder mig  att prova  de  indiska apelsinerna, de är mer som en blandning mellan mandarin och apelsiner och jättegoda. Även de små fina indiska bananerna går med, för att inte säga den gröna frukt som jag tycker Ahlsab kallar pineapple – men där måste jag nog ha missförstått honom.

Att prova nya frukter är ju alltid spännande. Så vet du vad det är för frukt jag har framför mig får du gärna lägga en kommentar. Smakomdöme kommer efter frukosten imorgon. Tack till Ahlsabs vän Ohsam som tog bilden.

Kokosnötsfrukost och stadstur

Började dagen med att John bjöd på en stor kokosnöt. Han högg ett hål i toppänden med en kniv och sa till mig att dricka. Enligt hans uppfattning det renaste och godaste vatten man kan dricka. Jag håller inte riktigt med. Sedan fick jag en sked med vilken jag kunde skrapa ut kokosfettet och den mer lokala frukosten var avklarad. Ett kokt ägg, några finska hårda bröd och en stor kopp kaffe kompletterade.
Var med som åhörare när de studerande presenterade sina paper. Dagens presentationer handlade om olika fobier och missbruk där man sökte psykologiska och miljömässiga förklaringar. Några studerande hade ett uttalat Pacificperspektiv vilket gjorde det extra intressant. Alla använde sig av PowerPoint och en mall för sina presentationer – lite obra, tycker jag.
På eftermiddagen tog vi bussen in till Suva. En häftig upplevelse att med hög hastighet i en gammal dieselstinkande buss utan sidorutor med dundrande lokal musik i baktakt fara den kuperade vägen in till landets huvudstad. Kostnad för den femton minuter långa upplevelsen är 2,4 SEK. Suva är en mix av olika byggnader som alla säger något om den tid då de byggdes. Trähus i brittisk kolonial stil sida vid sida med mer moderna betongbyggnader med stora glasytor. En blandning av människor av olika etniciteter. En enorm grönsaksmarknad och en liten lite stinkande fiskmarknad. En hamnstad med många fartyg på redden. Om vi hade varit i Medelhavet hade det också funnits en marina med gott om privatägda båtar av olika typer och storlekar. Här såg jag inget sådant. Busstationen med ett gytter av bussar och människor och en bensin- och dieselavgaslukt som jag inte upplevt tidigare. Här är kontrasten mot den regnskogslika vegetationen och luften på campus så enormt stor. Tur att vi har förmånen att bo så nära jobbet!
Vi valde den säkra och enkla vägen och åt en god måltid på The Bad Dog, en modern bar/restaurang i tapasstil. Vi åt en Seafoodtallrik och en Tunafishtallrik; båda höjdare tillsammans med kallt lokalt öl. Bussen hem och en liten kort inköpsrunda i CostULessvaruhuset just utanför campus. En stund på verandan medan skymningen sakta faller och stora svarta fåglar uppenbarar sig över palmerna. De ser ut som måsfåglar i flygstil när man ser dem på långt håll, men när de kommer närmare ser man att det är fladdermöss. Kan det vara flygande hundar? En man går förbi vårt hus med en bananstock över axeln; skördad på campus. Mungos vid grannhuset. Några kvinnor plockar stora orange blommor på ett träd i närheten. Trafiken på vägen (in till stan och till flygplatsen) syns och hörs och bortom den ser vi palmer och längtst bort havet.