Get off your umtarara. Day 2 at NMMU South Africa

Get off your umtarara and make things happen! – Motto of the day.

Another day at NMMU filled with interesting meetings with committed people and stories about students making a difference, and the staff making it happen.

This morning I spent some time at the Study Abroad Office with Mona Lisa Ndwayana and Jade Mentor who told me about their hard work with orientation program for international students.

IMG_6103
Later I attended First Year Architecture student workshop presented by Gino Frenchman, Academic Development Professional of the Centre for Teaching, Learning and Media. Afterwards we had some interesting discussions about the importance of first year experience for students.

IMG_6120IMG_6107

So exciting!  But no room for reflection yet; I had to rush to my next meeting, this time with Dr Jennifer Winstead, at the Higher Education Access and Development Services. She proudly presented her work with The Co-curricular Record, now official document that recognizes a student’s out of classroom experiences.The co-curricular activities and recognition is verified by the relevant departments and the document can be used when applying for jobs and further studies.

IMG_6122

My next meeting was with Kim Elliot, Senior Manager in Leadership Training and Development in Students Governance. I was really blown away with Kim´s story and her passion for helping students. Among other things Kim is one of the facilitators behind Beyond the Classroom (BtC) programme BtC which started in 2009 as a voluntary leadership programme for students at NMMU. ”Get off your umtarara” – an amazing story.

IMG_6125 IMG_6126 IMG_6135

I must admit I had a hard time leaving Kim but I had to attend another meeting this late afternoon. This time with Dave Jenkings, Director of Centre for Access Assessment and research. Although I was extremely tired, I was not disappointed, and it was thanks to Dave’s warm reception and his interesting presentation.

No energy left for sightseeing today either, unfortunately, but it was worth it! I’m sure I will sleep well tonight. Good night from Port Elisabeth wherever you are!

Ubuntu. Day 1 at NMMU South Africa

Diversity, Excellence, Ubuntu, Intergity, Respect for the natural environment, Taking responsibility – the values of Nelson Mandela Metropolitan University. I feel like I am home.

NMMU

I am sitting and relaxing in my apartment in the Postgraduate Village in Port Elizabeth after my first, incredibly exciting day at Nelson Mandela Metropolitan University. I’m tired and it’s late but nevertheless I will try to collect my thoughts after all the exciting meetings today. I am overwhelmed by the fantastic reception I received from the colleagues at NMMU. My day began with my guide for the day, wonderful Nonto, picking me up at my guest house and taking me to the International office where I had several meetings with their staff, including Kate Mey, Manager of International Partnerships and Tohiera Moodien Snr Manager in the International Student Admin. They told me about the important work they do in terms of the reception of international students and staff. It was inspiring to see how dedicated they are to helping and encouraging  students with different cultural backgrounds to engage with outside community . We discussed our universities` visions and our way of working, and came to the conclusion that despite the geographical and cultural distance we work towards very similar goals and face similar challenges. For those who is interested in more details I will gladly tell more about the discussions when I am back home in Malmö in a couple of weeks.

 IMG_6619emmufirst1emmufirst2

After these interesting talks I got introduced to International Office Staff by Janine Wagenaar, who, by the way, is responsible for arranging my whole visit here and she is doing a wonderful job. 

IMG_6621

Then the morning meetings followed by lunch talks with Kate about living in South Africa and a Campus Tour with Nonto. I had the privilege to see the vice chancellor office in the Main University Building and the amazing view over Port Elisabeth. 

NMMU1

Then I spent the whole afternoon with Johan van Rensburg, Study Abroad Outgoing and Short Programmes Assistant and Claire Dullisear, Short Programmes Coordinator. They told me about the amazing projects they work with. You can find more info about their projects here: http://international.nmmu.ac.za/Short-Programmes-International-Summer-Programmes/Community-Service-Learning

nmmufirst

Truly satisfied I rounded up the workday by visiting a supermarket together with Nonto, who helped me pick up typical South African groceries and delicacies. On top of everything I saw a couple of monkeys on my way back to my apartment and was advised to keep my food locked away since the monkeys would steel it otherwise. 🙂

IMG_6091nmmufirst4

That would be all for tonight. Good night everybody, wherever you are.

Rollin Stone

Perception är intressant. Nu har jag identifierat de häftigaste bussarna och den som står i särklass är just Rollin Stone. Snyggast, med bra musik och en chaufför med den tjockaste växelspaken i Suva. I början såg jag ju bara bussar och min tidiga reflektion var att de var gamla, utan sidofönster och enormt miljöovänliga. Det var så de var. Sedan började jag upptäcka att bussarna var olika och slutligen att de var “individer”. Jag gick alltså från en högre abstraktionsnivå till en lägre; från meta-meta till objektnivån med Engquists ord. Jag vände där och gick sedan upp till en ny meta-meta nivå beträffande Suvas bussar. Intressant! Så har jag inte tänkt förrut.
Idag har jag slagit många flugor i samma smäll. Jag har både varit på Ministry of Education och träffat aktiva vägledare. Vi satt samman och pratade samman på, den för vägledning ansvarige tjänstekvinnan, tjänsterum på ministeriet. Tjänstekvinnan satt bakom sitt stora skrivbord och vi andra: Tima, två manliga vägledare (en som jobbar på en religiös skola och den andre på en secular) satt runt ett litet bord i fåtöljer. Vi hade ett bra och fritt informationsutbyte. I landet Fiji finns 26 vägledare på motsvarande grundskola och gymnasieskola. De flesta av dessa finns på Vitu Levu. Man har just beslutat tillsätta sex ytterligare, varav fem ska ha ansvar (ambulerande) för övriga Fiji. Det är bra. Vägledning Over the Internet är inte att tala om då hårdvaran saknas. Det är obra.
När vi talar om vägledare så är de inte studie- och yrkesvägledare som i Sverige utan de är lärare i grunden med ansvar att vara såväl kuratorer och studie- och yrkesvägledare. Vid vårt informationsutbyte fann jag inte mycket gemensamt med vårt arbetssätt; de är rådgivare och de ger information. Basta! Vi var överens om familjens stora betydelse. Statsmakterna styr vägledningen och ungdomarnas val genom hur de fördelar stipendierna. Just nu saknas sökande till tekniska utbildningar så regeringen har beslutat att alla elever ska få någon kurs i ett “yrkesinriktat ämne” som t.ex. elektronik eller snickeri. Det är bra. Här är ju fijianerna mycket klokare än den svenska regeringen (Jan Björklund). Jag är inte förvånad, bara upprymd. Detta stämmer så bra in på min reviderade världsuppfattning ((stora ord)) och ett måtto som någon myntat: det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som räknas.

Ikväll ska vi bjuda hustruns fikakompisar på middag på en kinesrestaurang. Får se vad det mötet ger.

Egenansvar och mat

Det finns blott 48 vägledare i hela landet. Jag skulle få besöka en vägledare i Suva men besöket blev inställt antingen därför att vederbörande inte var utbildad och inte ville “visas” upp eller var vägledaren på den stora friidrottstävlingen för skolungdomar som hölls på Nationalstadion i går. Vem vet? Jag får ta ansvar genom att själv söka upp ungdomar på campus och fråga dem om deras uppfattning och erfarenhet av vägledning. Det gör jag och det är bra. Deras svar ger vid handen att det inte förekommer någon vägledning i den bemärkelsen som vi avser. Jag får detta bekräftat när jag idag har en lång diskussion med Tima om vägledning. Vi (jag) talar bland annat om Amundsons Karriärhjul och vi diskuterar de olika sektorernas betydelse för ungdomar i Fiji. Det är Significant others och Values som hon menar har den största betydelsen för deras karriärval. Min planering av deras karriärvägledningskurs påverkas så klart av detta. Det ger mig, i vanlig ordning, tankar om hur det är i den kalla Nord.
Vid kvällens reflektionsstund med hustrun kommer detta upp och vi diskuterar vår teoriarsenals relevans för människor som lever under så skilda förhållanden som vi gör. Jag relaterar också detta till de studerande som jag arbetar med på MAH; hur ser deras påverkansfaktorer egentligen ut? Hur adresserar vi detta? Vad som är PK i Sverige har ingen betydelse här och då blir min självklara slutsats att jag måste arbeta på ett lite annorlunda sätt med en del av de studerande för att de ska kunna utvecklas och bli bra vägledare. Jag måste våga ställa frågor om till exempel religion och ras (eller motsvarande benämningar) för att kunna förstå dem och deras situation. Detta är en förutsättning för att underlätta deras väg till självkännedom och kompetensutveckling. Utan detta tror jag att jag bara blir en i raden av bussiga, välmenande, förstående, kloka personen de möter på sin väg mot inkompetensen. Jag har gjort upp (nåväl, så gott jag kunnat…) med min egen begränsning och kan utan att ta i så jag blir medvetslös konstatera att jag kommit en bit i min egen självkännedom och kan MAD (Make A Difference; Gavins uttryck). En månad i Fiji MAD för mej. De av våra studerande som blir bemötta in på bara skinnet och verkligen får ifrågasätta sin egen person med allt det innebär har suveräna möjligheter att bli kompetenta vägledare. Det är ju det jag vill. Jag vill ju inte reproducera de jag ibland kallar “mähän”! När jag väl sagt detta har jag samtidigt förpliktigat mig själv att jobba på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Det är bra!
Efter tre veckor på de denna fantastiska plats börjar jag mer och mer komma bakom stereotyperna; att det ska ta sån tid? Jag ser mer och mer som jag var blind för de första veckorna. Det är inte fråga om att ta på sig andra glasögon utan att pustsa de befintliga.
Jag har upptäckt att jag älskar indisk vegetarisk mat. Att äta med en plastsked eller med högerhanden  (gäller Roti, Papadam och Palau) ur rostfria små skålar på ett rostfritt fat tillsammans med enbart indo-fijier är rätt så häftigt. Lyckan ler. Att det i princip endast är indo-fijier, australiensare och nya zealändare som äter, där vilket är ett tydligt tecken på segregationen i det fijianska samhället, är en annan historia…

The relevance of career counseling?

För hur många människor är egentligen vägledning relevant? När man försöker besvara den frågan så bör man också fråga sig om frågan egentligen är relevant… Det mynnar kanske ut i att försöka definera vad vi egentligen menar med vägledning. Svaret på den rubricerade frågan kan förstås göras både enkelt och mer utvecklat. Det kan också vara klokt att fråga sig om vikten av regleringar och bestämmelser är bra eller obra. Det kanske är så att det är upp till den enskilde vägledaren och den enskilde hjälpsökande att tillsammans försöka komma fram till en rimlig arbetsallians och vad denna bör utmynna i. Det här är, i mitt tycke, en verkligt intressent ingång till vidare forskning; forskning som kan betyda ett skillnadsgörande för människor.
Snart tre veckor på en Söderhavsö ger upphov till många frågor och min världsuppfattning är klart påverkad. Det gamla talesättet “you can never swim in the same river twice” stämmer fullt ut.
Mitt uppdrag här är att ge, att bidra. Hur kan jag göra det? Betraktas jag som ytterligare en representant från den rika, vita världen som ytterst är ute efter att ta, att exploatera såväl deras naturtillgångar som deras hjärnor? Att jag dessutom är i en akademisk värld komplicerar det hela just med tanke på den framåtanda och den rimliga men kanske också lite stöddiga framtoningen som man visar…? Att jag dessutom är utrustad med en ringa akademisk rang har också sin betydelse. Men vilken betydelse har det egentligen? Har jag vunnit deras förtroende genom att vara den person jag är? Hur lyckas jag med Norms ord att skapa “a mattering climate” med de akademiska kollegerna på denna Söderhavsö för att få möjlighet att göra nytta och skillnad? Det är ju därför jag är här. Överdriver jag min egen betydelse? Nej, eftersom jag vet att droppen urholkar stenen så har jag en viktig funktion här.
Tropiskt regn igen. Ibland stanner det upp och man kan skönja en molnformation på himlen för att minuterna senare vara helgrått och öppna kranar. Väderutsikterna för veckoslutet är dystra: åskstormar med blixtar, 31 grader. Vi avbokar Nananu-I-Ra för vi vill ju inte riskera att bli kvar på en liten ö norr om huvudön på måndag. Vi bokar istället en bure på sydkusten.

Även kulturpoängen står som spön i backen; kavadrinking. På universitetets Oceania Center har man varje månad Blood in the Cava Bowl där fijiansk musik blandades med poesirecitationer medan kava serveras i kokosnötsskålar. Alla, i princip alla var klädda i sulus och satt på en stor matta med benen i kors. Jag försökte så gott jag kunde anpassa mig så mycket som möjligt till den lokala sedvänjan. Utan sulu men med bulaskjorta… Måste träna upp vigheten i benen och styrkan i ryggen!