Dags att åka hem

Efter drygt fyra veckor i Dakar är det dags att åka hem. Det har varit fyra intensiva men roliga veckor. Jag har till exempel lärt mig att det går att undervisa på franska, men att det kräver mycket förberedelser och är riktigt ansträngande. De sista dagarna hade jag inte hunnit förbereda mig för att undervisa på franska, utan fick växla mellan franska och engelska och det gick det också. Det var till och med så att det uppskattades av lärarna eftersom de tycker det är viktigt att studenterna lär sig engelska, något som inte är en självklarhet för dem. Universiteten i Senegal har många internationella samarbeten men nästan uteslutande med franskspråkiga länder (i huvudsak Frankrike, men även Belgien och Kanada). Eftersom undervisningen fallit väl ut är nu den stora utmaningen att bygga vidare så att det blir ett fortsatt samarbete med ömsesidigt utbyte. Jag hoppas att jag och kollegor i Malmö får möjlighet att åka hit igen, och att Mah har möjlighet att ta emot någon från Senegal som gäst.

Jag kommer att sakna solen och musiken men det ska bli skönt att
– komma hem till familjen igen
– slippa sova under myggnät
– slippa äta malariapiller
– äta annat än ris och fisk (inget fel på maten, men lite enformig)
– inte behöva kämpa med franskan varje dag

Trälejonet fick jag i avskedspresent av institutionen, och därhemma väntar lejonet Kurre.

Tabaski

Idag är Dakar inte sig likt. Tyst, lugnt och stilla istället för folk överallt. Till och med de små skjulen som säljer enkel mat och dryck och som nästan alltid är öppna är stängda idag. Tabaski (eller Hajj som Micke S firar i Bangalore) är en stor familjehögtid här, och det verkar som om de flesta Dakar-bor har åkt till släktingar utanför staden. Mina vänner hade inte möjlighet att åka till sin släkt, så vi har firat här i Dakar. Varje familj ska helst slakta sitt lamm utanför huset. När vi kom till festligheterna var lammet redan slaktat och jag är glad att jag slapp se när det slaktades, men det låg kvar utanför porten och en man skar bort kött från den medan andra delar från den redan höll på att tillagas. När vi kom serverades vi först lite lammlever som frukost (vid 14-tiden). Några timmar senare blev det lammrevben som försmak på lunchen. Vid 18-tiden var det dags för lunch, tredje omgången lamm, och då var det en slags lammgryta. Alla äter med händerna ur samma gryta. Efter allt lamm var vi trötta och gav oss hemåt, utan att ha ätit fjärde omgången lamm, den egentliga middagen. Men jag tror inte att jag hade kunnat få ner minsta lilla lammbit till.

Kläder jag fått av min vän att fira Tabaski i
Kläder jag fått av min vän att fira Tabaski i

Finklädd och nysminkad
Finklädd och nysminkad

Waiting for device to become available…

Nu har jag snart hållit kurs i två veckor. Det har gått bra, men lite långsammare än vad jag hoppats på. Sista dagarna har det varit mycket ”Waiting for device to become available…” i alla försök att få Processing för Android att funka på Mac, Windows XP, Windows 7, Windows 7 med Atom processor etc. Trots smärre teknikstrul har det mesta funkat och alla verkar nöjda med kursen. För att kunna fortsätta efter att jag åkt hem vill de köpa den utrustning jag hade med mig, eftersom den är svår att få tag på här.

Förutom intensiva dagar på universitetet har jag gått kurs i hur man lagar Senegalesiskt te. Först ska gröna teblad koka länge i lite vatten. Sedan häller man på socker. Mycket socker. Sedan kokar de lite till. Sedan lägger man i mynta. Koka lite till. Sedan häller man upp i små glasmuggar, och häller fram och tillbaka, fram och tillbaka med hög stråle mellan muggarna. För varje gång man häller mellan muggarna blir det mer skum så att teet blir vackert. Teet är gott men onödigt sött. De använder mycket socker i både te och kaffe och diabetes är tyvärr ett stort problem här.

HV71

Har inte så mycket att skriva idag. Undervisningen flyter på. Intresset för Arduino är stort här på universtitetet i Dakar. Fortsätter känna mig som hemma. Firade HV-s seger mot Skellefteå med att springa 5 km längs strandpromenaden iklädd HV-tröja (http://runkeeper.com/user/bop/activity/57552149). Varmt, fuktigt och svettigt även på kvällen. Temperaturen de senaste dagarna har varit 28 grader konstant, både på dagen och på natten.

Teranga

Teranga är ett uttryck på Wolof (ett av de mest utbredda språken i Senegal) som betyder gästfrihet, och det är starkt förknippat med den senegalesiska identiteten. I helgen har jag varit ledig, och varit hemma hos olika familjer och fått ta del av teranga. Mycket mat har det bjudits på. Alla sitter på golvet och äter från samma tallrik, eller rättare sagt stora fat, några direkt med händerna, andra med sked. Det underlättar om man inte har bacillskräck. Portionerna de bjuder på har varit gigantiska. ”Il faut manger bien” säger de hela tiden. När jag redan ätit en stor portion komen till i familjen hem och då fick jag även göra honom sällskap och då var det bara att ”manger bien” lite till, eller rättare sagt ganska mycket till, allt annat hade vara oartigt. Efter den lunchen behövde jag inte mer mat den dagen. Maten är varierad, dvs olika varianter av fisk med ris. Sedan jag kom för drygt en vecka sedan har jag nog ätit fisk med ris alla dagar utom kanske en. Efter lunchen serveras tradionellt senegalesiskt te, grönt te med mycket socker och skum. Teet tillagas nästan som en ritual där det hälls fram och tillbaka mellan olika koppar, för att det ska bli fint skum.

Sedan tog helgen slut och det var dags att börja jobba igen. Jag har nu hållit mitt första seminarium på franska och det gick riktigt bra.

Fler bilder finns på Flickr