Till att börja med måste jag berätta att jag igår kväll efter avslutad undervisning plötsligt blev inviterad tillsammans med Angela och Ying och Conie från internationella kontoret att äta middag med prefekten på institutionen för idrott och hälsa. Vi bilade i prefektens tjusiga Lancia till en mycket vackert belägen restaurang på sluttningen av berget. Under samspråk om allehanda ting intog vi en delikat middag (bestående av som vanligt många kryddstarka rätter, inklusive sötvattenfisken nedan som lever på gräs!) och jag smakade den kinesiska ölen för första gången under denna resa. Riktigt gott! Det har blivit mest bara vatten och the för övrigt. Ni vet väl av de senaste forskningsrönen att chilipeppar är bra för hälsan och ger ett långt liv. Här är det chili i så gott som all mat!
Ikväll har Angela inviterat till the hemma i hennes lägenhet på campus. Många lärare har två boenden en i stan och en här ute på ”vischan”.
Så har då även mina undervisningsuppdrag slutförts och de har blivit många såväl i grupper som med enskilda studenter eller par. Kära nån så många timmar det blivit i samspråk med enskilda studenter – ömsesidigt utbyte; de har övat sin engelska och jag har fått massor av lärdomar såväl officiella som inofficiella. Några små anekdoter: studenterna betalar mer för sin lunch än vad lärarna gör och det tror de beror på att lärarna är mer betydelsefulla än dem själva. Med den stora respekt som studenter har för sina lärare reser de sig upp i bänkraden och högt och tydligt berättar eller läser innantill vad de nedtecknat.
Jag ska väl inte sticka under stol med att jag inte förberett mina lektioner – för de har varit grundligt förberedda och sen har jag kanske ändå fått ändra och improvisera i stunden. Jag har haft tre olika tolkar och två av dem har varit bra men Zena har förstås varit super. Hon har sannolikt förberett sig lika mycket som jag! Klassen grade 2 i Special Education känns nu som min egen klass. Från att ha varit mycket försiktiga och blyga till att de idag var spontana, pratsamma och med glädje tog sig an mina reflektionsuppgifter. De kommer med små presenter och glada tillrop. En ung studentska, som deltidsjobbar på hotellets SPA ( hon tycker att det är mördande tråkigt att serva folk med skor och visa dem vägen (b la mig) som hon säger och har därför en liten padda i fickan så hon kan ta alla stunder i akt för att läsa böcker. Rowling, som hon heter, frågade om hon fick följa med på dagens lektion, eftersom hon aldrig träffat annat än kinesiska lärare. Efteråt undrade hon om vi kunde hålla kontakt – kan man tänka sig.
Dagens lektion avslutades med klassfoto samt att tre studenter intervjuade mig och spelande in på Iphone. Inte kunde väl jag innan jag for iväg till Mittens Rike i min vildaste fantasi tänka mig att jag och mina presentationer skulle ”gå hem vid Ynnan Normal University”???!!! Dessutom tycker de att jag är ovanligt alert för att vara pensionär!!!! Här vid universitetet pensioneras kvinnor vid 55 och män vid 60, såvida de inte har höga positioner för då kan de jobba på lite till- kvinnor i alla fall till 60.
Nu återstår endast ett blogginlägg, innan det är dags att packa ihop det medhavda och inköpta för återvända till Sverige, och det kommer efter morgondagens studiebesök och utflykten till Stone Forest på torsdag.