My second host in Istanbul: The Swedish Research Institute in Istanbul

2015-01-05 17.33.352d7e7b69-00c8-40dd-a70a-a30a07d32744
During my Erasmus visit to Istanbul I had the privilege to stay at The Swedish Research Institute in Istanbul. The research institute is located on the European side of the city close to Taksim Square and was established in 1962. It was at first given access to small lodgings at the Consulate General of Sweden on a site bought by the Swedish state in the year 1757 for the then Swedish Embassy in Ottoman Constantinople.
In 1974, the so-called Dragoman House, situated behind the Palais de Suède of the Consulate General and once the home of interpreters (dragomans) working for the Swedish diplomats, came into the possession of the research institute. After several phases of restoration work, the Dragoman House at present comprises the secretariat and library of the Institute, as well as an auditorium and, on the top floor of the building, the residence of the Director. More information about the research institute can be found here: http://www.srii.org/

Next to the Dragoman House is a guest house with rooms for 10-15 guests, kitchen facilities, two seminar rooms and a beautiful terrace. The guest rooms, in the first place intended for scholarship holders and researchers from the Nordic countries. More information a can be found here: http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/europa/istanbul-turkiet-svenska-forskningsinstitutet/

The guest house is very comfortable and a great place to meet other researchers staying in Istanbul. Moreover, the library in the Dragoman House provides a comfortable environment during working hours. I have spent my late afternoons there writing up my analysis on Istanbul´s urban expansion. I would like to say thank you to the staff at SRII for providing me with such a wonderful environment.
IMG-20150108-WA0008

Back home – efterarbetet kan snart börja

Kära bloggläsare, hoppas du har haft en fin början på det nya året. Själv har jag nu haft en vecka hemma med några lediga dagar efter drygt sju veckor i Indien. Dagen efter att vi kom tillbaks till Malmö kändes allt väldigt tyst, ordentligt och kanske till och med lite färglöst.  Den känslan med stadslivet i Malmö jämfört med Bangalore och Chennai.

Redan på Malmö central blir du medveten om att våra kulturer är så olika. När jag skulle resa vidare med regionaltåget mellan Bangalore och Chennai kom jag inte ur bilen innan flera bärare önskade sälja sina tjänster. Vi hade gott om tid innan tåget skulle gå men ändå kändes det mer eller mindre självklart att låta någon annan bära de riktigt tunga väskorna. Jag tror min stora väska väger nästan 29 kilo (den stora svarta väskan på bärarens huvud). I Malmö hade detta varit helt otänkbart. Det finns Taxichaufförer  i Malmö som till och med vägrar köra de 750 metrarna det är hem till mig från centralstationen.

Att åka till Chennai efter Bangalore hade vi bestämt långt i förväg, det vi inte visste var dock att biljettbokning för tåg i Indien kräver god framförhållning. Det är platsbrist och låååånga väntelistor om man som vi vill åka på det stora huvudlinjerna. På en av våra utflyktsdagar passade vi därför på att kombinera ett besök i Mysore med att också uppsöka den lokala tågstationen för att få våra biljetter. Detta var en affär som krävde lite uppmärksamhet. Biljettkontoret var litet men ganska mysigt, just idag bestod kön framför oss av 37 Buddhistmunkar som skulle köpa vars en biljett. Gruppbiljett saknas tydligen. Som nyfiken och uppmärksam turist upptäcker jag att var och en som går fram till en av de tre expediterna bak stor glasruta har ett A4-formulär med sig som de avlämnar. Det visar sig att ett sådant A4-papper behöver vi också fylla i. Jakten på dessa formulär kan börja. Det finns en särskild lucka ute på perrongen där en rejäl bunke av människor kämpar om att få tag i de åtråvärda papperna. Här duger inte skandinavisk artig kökultur, det gäller att ha långa armar och bra röstresurser för att lyckas. Jag lyckades riktigt bra.

Väl inne på biljettkontoret så skulle vi så klura ut vilken information som skulle fyllas i. Det visade sig sen att vi tydligen  var ägare av den ända pennan i rummet. Således blev jag populär bland munkarna och vi blev vänner via denna penna som vandrade från munk till munk.

Efter att vi ordnat våra biljetter, besökte vi de olika sevärdheterna som Mysore har att erbjuda. Dock upptäckte vi några timmar senare att vi fått biljett från Mysore till Chennai istället från Bangalore. So what egentligen, vi chansar på att våra platser kommer att finnas kvar när tåget ankommer till Bangalore. En chansning som fungerade och sparade oss ett par ytterligare timmar i kö.

Som sagt i Mysore är det mycket som är småskaligt. Ett exempel på detta var att sockerrör och andra grödor ofta fortfarande transporterades med häst och vagn,


Mysore är också en stad med flera palats samt sultanens fina sommarhus med tillhörande vackra trädgård. http://www.inmysore.com/mysore-palace! Vi startade vårt Mysorebesök riktigt tidigt på morgonen, eftersom vi ju skulle hinna se så mycket som möjligt. Även detta var rätt strategi. Ju senare på dagen desto fler besökare kom till Mysore, och snart kändes det ganska trångt också i denna idyll. Dagen fylldes med de olika sevärdheter ach avslutades med en stor ljus- och vattenshow. Särskilt kul var att det också var många Indiska turister som var på besök. Detta märktes på att det var enormt många familjer som fattade mod till sig för att fråga om de fick ta en bild på sig tillsammans med oss. Jag tror jag nu är med i ett 20 tal olika familjealbum.

LEDIGA DAGAR I CHENNAI

Efter fem veckor i Bangalor så var det spännande att byta region. Chennai (fram till 1996, Madras) är huvudstad i den indiska delstaten Tamil Nadu i södra Indien. Staden skiljer sig rätt ordentligt från Bangalor: Dels är den betydligt mindre än Bangalore, dels så saknar staden en ordentlig stadskärna.

En annan stor skillnad är att Chennay är en kuststad. Enligt de boende i Chennai har staden begåvats med en av världens längsta strander, Marina Beach. Vid Maria Beach ligger också gamla fiskebyn som drabbades hårt vid Tsunamin 26 december 2004. Alla människor vi mötte hade hemska berättelser från denna söndagsmorgon, och än i dag så syns tydliga spår av  hårt drabbade hus i området.

Då vi första gången är på Marina beach är det söndag och då är det just till stranden som många söndagslediga  Chennaibor går för att ha en lugn familjedag.

MEN JOBBET DÅ? 

Jo som en extra bonus så lyckades jag få träffa spännande kollegor och eventuella framtida partners också i Chennay. Fört ett möte med rektorn för Asian College of Journalism .  Här utbildas flera av Indiens duktiga journalister i att både skriva för tidningar och att arbeta med video- och radiojournalistik. Jag tror faktiskt detta kan vara en spännande miljö för studenter och personal på KS (framförallt K3 och CKB). Om någon kommer att välja att tillbringa tid på ACJ  så är det inte omöjligt att du kommer att bo på campus i det moderna bostadshuset som ingår (se lilla bilden nedan). Det andra mötet var på The Hindu. En av de större dagstidningarna i Indien.

EFTERARBETE

Nu återstår bara att sätta ihop en kort rapport som beskriver vad som har hänt under detta utbyte, och sedan gäller det att kavla upp ärmarna och ta tag i några ”Att göra uppgifter”.

 

 

1) Hur får vi våra gäster att känna sig lika välkomna som jag har gjort i Indien hos IIIT-B?

2) Nya kontakter ger nya möjligheter till utbyten – Adobe – studentutbyte? Asian college of Journalism – kan detta bli ett nytt Linnaeus-Palme-avtal?  Är du intresserad tveka inte att kontakta mig.

Att åka iväg som gäst blir nog aldrig det du tror det ska bli… men wow så spännande och lärorikt. Jag hoppas verkligen att du som medarbetare vid Malmö högskola tar det lilla extra arbetet som det innebär med den här möjligheten som vi har. Det är värt otroligt mycket, och jag tror faktiskt jag blir en bättre lärare också här på hemmaplan, då dessa erfarenheterna säker sätter sina avtryck. Hur vet jag inte ännu! Det jag vet är att jag redan längtar till nästa utbyte.

Avslutningsvis välkommen till K3, Muralidhar! När du kommer från IIIT-B till oss under ditt lärarutbyte så glädjer jag mig till att få visa dig min högskola och mitt Malmö!

Ett smakprov på en Indisk drink – Fresh lime soda sweet and soure:

1 stor pressad lime

1 stor tesked socker

1 stor tesked salt

Blanda allt väl.

 

Toppa ett glas med sodavatten till det blir så starkt som du önskar.

Njut.

Tack alla kollegor

på IIIT-B! De fem veckorna som har gått så där obehagligt fort är nu över. Sista veckan har handlat mycket om att knyta ihop och avsluta, men också att knyta några nya kontakter. Torsdagens förmiddag gick till att ta adjö. Vi avslutade precis som vi började på rektors kontor, men en uppsummering av veckorna. Rektor kunde gott konstatera att jag hade haft mycket att göra, vilket ju är bra. Och jag kunde konstatera att jag lärt mig väldigt mycket både om skolan och Indisk kultur. Det som jag tror slog mig mest var hur nära vänner kollegorna verkar vara, och att de levererade bra undervisning med all den värme och kärlek som hör till det indiska temperamentet. Det är möjligt att jag är förblindad av de romantiska glasögonen som jag fortfarande har på, men jag tror inte det.

På eftermiddagen tog vi bilen ut till Adobes kontor. En stor ståtlig byggnad med en bra adress! På Yammer kunde jag efter mötet skriva ”Det blev ett bra möte med Adobe i Indien. Vi kommer att kunna delta i Adobes stora satsning kring system för Datorstöd vid lärande, Adobe learning system (ALS).  Jag undrar också om någon här vet om det finns bra resestipendier att söka för studenter om de blir erbjudna ”intership” i Indiska företag. Adobe vill erbjuda studenter att arbeta i kreativ labbmiljö med frågor som behandlar framtidens lärandemiljöer, nyhetsförmedling etc…”

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter mötet på Adobe så var det snabba puckar för att hinna hem i tid till Professor Dinesha och en riktigt trevlig kväll tillsammans med hans familj. Diskussioner om religion, utbildning, Bangalores snabba tillväxt de senaste 10 åren, jämförelser mellan Europa och Indien, och sedan en riktigt god traditionell middag på en restaurang i kvarteret.

 

Studiebesök på Sonim

Efter förra veckans workshop med deltagare från både IT och designbranschen samt flera universitet, så har jag fått möjlighet att besöka några av företagen. Först ut blir Sonim som har sitt kontor inte allt så långt ifrån IIIT-B och nästan granne med Adobe som jag kommer att besöka nästa vecka.

I går skulle jag egentligen ha mött Professor Muralidhar på IIIT-B där han undervisar någon dag i veckan. Så kunde det dock inte bli, eftersom han hade fullt upp på sitt företag Sonim Technologies. Vi bestämde istället att jag skulle träffa honom på hans kontor på väg hem efter dagens arbete. Sagt och gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man tar en titt på Sonims officiella hemsida så är det inget, vad jag har upptäckt, som avslöjar att en hel del av utvecklingsarbetet både vad gäller telefonerna  och dess program utvecklas just här i Bangalore. Jag har aldrig tidigare varit och sett Indiens stora IT-industri på nära håll. Jag har ju haft en känsla av hur jag tror det är på dessa företag, med stora kontorslandskap, där det programmeras kod till företag som skickar sina beställningar. Min föreställning om hur det skulle vara stämde ganska bra in. Fast ärligt så trodde jag nog att det skulle vara mer fabrik än det var. Stämningen var god och jag fick en känsla av att de som arbetade här var mycket stolta över sitt arbete och företag.

Muralidhars historia är nog en ganska vanlig. Han har valt att arbeta som extern lärare någon dag i veckan, dels för att det ger bra kontakter till forskningen, men också för att det är nyttigt för företaget att ha möjlighet att låta studenter göra en del projekt.

Då jag anlände sent på eftermiddagen var kontoret relativt folktomt, men det gav ändå en god bild av hur det är när nästan 100 programmerare och ingenjörer arbetar med sina olika specifikationer.

En av anledningarna till att jag önskade möta Muralidhar var att förhöra mig om hur samarbeten uppstår mellan IIIT-B och de organisationer som de  samarbetar med. I detta fallet precis som på CSTEP som jag besökte för någon dryg vecka sedan, handlar det hett och hållet om individuella kontakter och nätverk. Det finns inga formella avtal och det som sker det sker, oftast med studenternas projekt som huvudfokus. Däremot så blev det väldigt tydligt under vår diskussion att rektor Sadagopan tycker att näringslivssamarbeten är mycket viktigt för IIIT-B. Detta har han också gjort tydligt för de företag som vi mött tillsammans.

När det gäller att diskutera interaktionsdesign så kommer vi att få mycket tid att diskutera vidare då Muralidhar kommer att vara utbyteslärare i Malmö till våren, och förhoppningsvis kommer han att hålla en workshop på temat kreativitet för mina studenter på den fristående kursen i interaktionsdesign.

Srishti – School of art, design and technology

Denna tisdagen är trolig en stor dag för Shruti, kanske inte så mycket därför att hon står värdinna för oss som kommer på studiebesök till hennes institution. utan snarare därför att det är idag hon ska försvara sitt examensarbete på Srishti School of Art, Design and Technology. Hon har gjort ett arbete inom grafisk design/interaktionsdesign för Intel. Det är runt lunch när vi möter upp med henne vid huvudingången.

Srishsti är uppdelad på tre olika byggnader och två campusområden i Yelahanka New Town, som ligger nästan bredvid Bangalores flygplats. I den byggnad som hyser avgånsstudenterna känns en spänning i luften. Många förväntansfulla studenter lägger sin sista hand vid eftermiddagens presentationer. Det är böcker och annan dokumentation som finpoleras.  Föredrag som övas och testas inför kursarna.

Det är något särskilt med stämningen på designskolor, och samma gäller här. Jag tror det har att göra med den starka identitet och samhörighet som det ger i att varje student har sin egen arbetsplats och att varje student lämnar avtryck i form av färdiga och halvfärdiga skisser, modeller och annat som hör designutbildningar till. Det är inte utan viss längtan och avund jag önskar att också våra studenter på Malmö högskola hade mer av denna möjlighet. Än en gång får jag uppleva hur viktigt det är att studenternas lärandeprocesser och utveckling blir synlig på väggarna och studenternas arbetsplatser.  Srishti.

Anledningen till att Shruti inviterat oss till Srishti är att hon hoppas komma till Malmö högskola för att studera vårt Masterprogram i Interaktionsdesign. hon har tidigare varit på utbyte i Kolding (DK) och fick där inspiration som nu lockar henne tillbaks till Skandinavien. Jag håller verkligen tummarna för att hon kommer in, och glädjer mig till att vi ses i Malmö troligen hösten 2013.

De utbildningar som finns på Srishti är uppdelade på Industridesign respektive Kommunikationsdesign. Till Srishtis hemsida!

INDUSTRIAL DESIGN
1. Product and Interface Design
2. Furniture and Interior Design
3. Textile Design

COMMUNICATION DESIGN
1. Visual Communication Design
2. Digital Video Production
3. Animation and Visual Effects

Jag kan gott se att det finns goda kopplingar till vad vi gör på K3, så det är inte helt osannolikt att jag kommer att försöka få ett andra studiebesök och undersöka om det finns möjligheter till samarbeten. Vem vet – kanske ett nytt Linnaeus-Palmeavtal skulle sitta fint.  Under vårt besök mötte vi relativt stor grupp av studenter från Berlin som skulle tillbringa en tid här. Dessvärre hade jag inte möjlighet att gå djupare in i diskussioner med dem, men jag och deras lärare fick utbytt en del ord och visitkort så jag hoppas få möjlighet att höra mer om hur deras utbyte utvecklas.