Sista dagen i Suva

Idag blev jag intervjuad av en av universitetets informatörer. Vi talade om min bakgrund och min kompetens, vad jag gjort på USP och min uppfattning om universitetet. Jag blev också fotograferad tillsammans med medarbetarna på enheten. En artikel ska publiceras på universitetets nyhetsblad; den förste Mundusakademikern till USP.
Medarbetarna, under ledning av Morgan som jag mött endast en gång tidigare, på enheten bjöd på lunch på Suva Bowling Club nere i stan. I mitt tackanförande refererade jag till mina reflektioner över gårdagens möte med vägledare på Ministry of Education. Min uppfattning är att vägledningen i Fiji har en del att önska. Här finns så mycket att utveckla.
Jag talade också om hur intressant och givande mitt besök varit och hur mycket jag reflekterat över skillnaderna och likheterna mellan Fiji och Sverige. Efter en liten utläggning om abstraktionsnivåer, bussar, förståelse mm tackade jag för vistelsen och för lunchen. Därefter hade jag ett intressant samtal med Morgan om eventuell fortsättning på mitt engagemang i Fiji.
Tack och farväl till enheten, till International Office, och till städerskan i MQ5 och raskt iväg I tjugokronorstaxi till Holliday Inn och bussen västerut. Ett dygn på Tambua Bay (igen) blir bra. Under middagen samtalade vi med ett par som vi såg här förra helgen. De är från Australien och har varit ute och rest i tre månader och ska resa hem imorgon. Under samtalet frågade Glenn vad jag jobbade med och vårt samtal initierade följande reflektion vid tangentbordet lite senare:
Vilken rätt och varför ska jag bry mig om hur vägledningen fungerar i Fiji? Att såväl religionen och familjen har så pass stor betydelse för människors karriärval; är det bra eller obra? Och vad bör göras åt det, när och av vem? Att vi gått från yrkesvalslärarsystemet och börjat tillämpa modernare interventioner i vägledningen måste ju inte med nödvändighet betyda att utvecklingsländer måste göra på ett liknande sätt? Eller?
Om man skulle försöka ta i det här med att ungdomarna är så styrda av såväl kyrka som familj; i vilken takt, hur och vem är det som bör göra detta. Vilka nya metoder behöver utarbetas för detta? Här finns mycket att fundera vidare på och det är lätt att tro att man själv har en hel del av lösningarna till svårigheterna som finns här (på vägledningsområdet).
Tide tabellen är idag viktigare än time tabellen… Det fick bli morgonsnorkling därför att högvattnet inträffar kl 7 denna sista lördag. Skillnaden mellan ebb och flod är knappt en och en halv meter här. Den fantastiska undervattensvärlden bara väntade på oss och den gjorde oss inte besvikna. Några större fiskar den här gången. De var lite färglösa i jämförelse med de mindre. Vi såg en stor havsgurka och ett antal ormliknande varelser nära stranden. Koboltblå sjöstjärnor och småkrabbor finns det många av på stranden när vattnet ebbar ut. Några vadarfåglar och en små hägrar; en vit och en svart. Vi hittade några kokosnötter bredvid vår bure och en av de anställda visade hur man hugger upp den så att man kan dricka juicen och äta kokosköttet. Gott och nyttigt. Alla fijiander vi talat med håller kokospalmen väldigt högt och de säger samstämt att hela palmen används.

Snäckletning och strandpromenad innan vi tar bussen till Nadi och Smuggler’s Cove.

Rollin Stone

Perception är intressant. Nu har jag identifierat de häftigaste bussarna och den som står i särklass är just Rollin Stone. Snyggast, med bra musik och en chaufför med den tjockaste växelspaken i Suva. I början såg jag ju bara bussar och min tidiga reflektion var att de var gamla, utan sidofönster och enormt miljöovänliga. Det var så de var. Sedan började jag upptäcka att bussarna var olika och slutligen att de var “individer”. Jag gick alltså från en högre abstraktionsnivå till en lägre; från meta-meta till objektnivån med Engquists ord. Jag vände där och gick sedan upp till en ny meta-meta nivå beträffande Suvas bussar. Intressant! Så har jag inte tänkt förrut.
Idag har jag slagit många flugor i samma smäll. Jag har både varit på Ministry of Education och träffat aktiva vägledare. Vi satt samman och pratade samman på, den för vägledning ansvarige tjänstekvinnan, tjänsterum på ministeriet. Tjänstekvinnan satt bakom sitt stora skrivbord och vi andra: Tima, två manliga vägledare (en som jobbar på en religiös skola och den andre på en secular) satt runt ett litet bord i fåtöljer. Vi hade ett bra och fritt informationsutbyte. I landet Fiji finns 26 vägledare på motsvarande grundskola och gymnasieskola. De flesta av dessa finns på Vitu Levu. Man har just beslutat tillsätta sex ytterligare, varav fem ska ha ansvar (ambulerande) för övriga Fiji. Det är bra. Vägledning Over the Internet är inte att tala om då hårdvaran saknas. Det är obra.
När vi talar om vägledare så är de inte studie- och yrkesvägledare som i Sverige utan de är lärare i grunden med ansvar att vara såväl kuratorer och studie- och yrkesvägledare. Vid vårt informationsutbyte fann jag inte mycket gemensamt med vårt arbetssätt; de är rådgivare och de ger information. Basta! Vi var överens om familjens stora betydelse. Statsmakterna styr vägledningen och ungdomarnas val genom hur de fördelar stipendierna. Just nu saknas sökande till tekniska utbildningar så regeringen har beslutat att alla elever ska få någon kurs i ett “yrkesinriktat ämne” som t.ex. elektronik eller snickeri. Det är bra. Här är ju fijianerna mycket klokare än den svenska regeringen (Jan Björklund). Jag är inte förvånad, bara upprymd. Detta stämmer så bra in på min reviderade världsuppfattning ((stora ord)) och ett måtto som någon myntat: det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som räknas.

Ikväll ska vi bjuda hustruns fikakompisar på middag på en kinesrestaurang. Får se vad det mötet ger.

Egenansvar och mat

Det finns blott 48 vägledare i hela landet. Jag skulle få besöka en vägledare i Suva men besöket blev inställt antingen därför att vederbörande inte var utbildad och inte ville “visas” upp eller var vägledaren på den stora friidrottstävlingen för skolungdomar som hölls på Nationalstadion i går. Vem vet? Jag får ta ansvar genom att själv söka upp ungdomar på campus och fråga dem om deras uppfattning och erfarenhet av vägledning. Det gör jag och det är bra. Deras svar ger vid handen att det inte förekommer någon vägledning i den bemärkelsen som vi avser. Jag får detta bekräftat när jag idag har en lång diskussion med Tima om vägledning. Vi (jag) talar bland annat om Amundsons Karriärhjul och vi diskuterar de olika sektorernas betydelse för ungdomar i Fiji. Det är Significant others och Values som hon menar har den största betydelsen för deras karriärval. Min planering av deras karriärvägledningskurs påverkas så klart av detta. Det ger mig, i vanlig ordning, tankar om hur det är i den kalla Nord.
Vid kvällens reflektionsstund med hustrun kommer detta upp och vi diskuterar vår teoriarsenals relevans för människor som lever under så skilda förhållanden som vi gör. Jag relaterar också detta till de studerande som jag arbetar med på MAH; hur ser deras påverkansfaktorer egentligen ut? Hur adresserar vi detta? Vad som är PK i Sverige har ingen betydelse här och då blir min självklara slutsats att jag måste arbeta på ett lite annorlunda sätt med en del av de studerande för att de ska kunna utvecklas och bli bra vägledare. Jag måste våga ställa frågor om till exempel religion och ras (eller motsvarande benämningar) för att kunna förstå dem och deras situation. Detta är en förutsättning för att underlätta deras väg till självkännedom och kompetensutveckling. Utan detta tror jag att jag bara blir en i raden av bussiga, välmenande, förstående, kloka personen de möter på sin väg mot inkompetensen. Jag har gjort upp (nåväl, så gott jag kunnat…) med min egen begränsning och kan utan att ta i så jag blir medvetslös konstatera att jag kommit en bit i min egen självkännedom och kan MAD (Make A Difference; Gavins uttryck). En månad i Fiji MAD för mej. De av våra studerande som blir bemötta in på bara skinnet och verkligen får ifrågasätta sin egen person med allt det innebär har suveräna möjligheter att bli kompetenta vägledare. Det är ju det jag vill. Jag vill ju inte reproducera de jag ibland kallar “mähän”! När jag väl sagt detta har jag samtidigt förpliktigat mig själv att jobba på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Det är bra!
Efter tre veckor på de denna fantastiska plats börjar jag mer och mer komma bakom stereotyperna; att det ska ta sån tid? Jag ser mer och mer som jag var blind för de första veckorna. Det är inte fråga om att ta på sig andra glasögon utan att pustsa de befintliga.
Jag har upptäckt att jag älskar indisk vegetarisk mat. Att äta med en plastsked eller med högerhanden  (gäller Roti, Papadam och Palau) ur rostfria små skålar på ett rostfritt fat tillsammans med enbart indo-fijier är rätt så häftigt. Lyckan ler. Att det i princip endast är indo-fijier, australiensare och nya zealändare som äter, där vilket är ett tydligt tecken på segregationen i det fijianska samhället, är en annan historia…

MQ5 befinner sig i ett vattenfall

Nu har det ösregnat i 26 timmar. Vi är inne i regn- och cyklontiden. I vanliga fall regnar det ofta nattetid i Suva, till skillnad mot i Nadi som ligger på den torrare västsidan av Vitu Levu, som den största ön i Fiji heter. Normala årsdosen i Suva är 3 000 mm, i de inte delarna av ön (regnskog) 5 000 mm.

MQ5 befolkas under förra veckoslutet och början på den här veckan även av studerande. Tystlåtna, lite blyga sådana som det är svårt att kommunicera med. Det beror absolut på oss; att vi är främmande för dem samt att det finns ett klart respektavstånd mellan studerande och deras lärare här. Vårt nescafe’ och vårt köpta Fijiwater har förbrukats i en accelererande hastighet just i samband med den yngre generationens inträde i MQ5. Vi har ju helt klart olika förutsättningar och det går ju absolut ingen nöd på oss.
Vi har bokat en bure (typiskt litet fijianskt hus, av en friggebods storlek) på Nanunu-I-Ra, en ö utanför Rakiraki på nordsidan kommande veckoslut. Hoppas det slutar regna till dess och att inga cykloner är i antågande. Vi ska inhandla cyklop och snorkel för det vankas färggranna fiskar och koraller där. Ska bli spännande!
Mycket är annorlunda här. Vänstertrafik och Queen Elisabeth på sedlarna minner om en tid av brittisk överhöghet med kvardröjande medlemskap i Samväldet. Folkslag som lever sida vid sida med inte så många äktenskap över etnicitetsgränserna. Inten diskriminering pga etnicitet utan snarare en arbetsfördelning som liknar den i Västvärlden. Däremot en klar genusordning likt den vi finner hos oss om än mer uttalad här. Exempelvis inga kvinnliga bussförare och knappast några kvinnor (förutom några vita) som kör bil. Det är ett tydligt patriarkat. Religionerna lever sida vid sida likt de gjorde i det forna Osmanska väldet. De kristna är den största gruppen med metodister som största delgruppen, hinduer m.fl och muslimer följer. Fijier är största folkgruppen följda av indo-fijier (som för cirka hundra år sedan kom hit som gästarbetar i sockerrörsplantagerna), australiensare och nya zealändare. På USP finns alla representerade på alla nivåer. Det är en flagrant skillnad mot den mer uniforma och kritvita MAH… Men jag har inte sett så mycket av livet utanför campus.
Flip-flops är den helt klart vanligaste fotbeklädnaden här. Paraplyer som används både som skydd mot sol och regn. Det finns inga dammsugare. Vår städerska Rut borstar och våttorkar.
Så här på morgonen är det dags för några rättelser: De stora fladdermössen heter Flying Foxes, Polisutbildningen ges inte som distansutbildning. Den ges överhuvudtaget inte i USP’s regi (som på LNU) utan är helt statlig. USP sköter viss vidareutbildning av poliser så att kåren mer och mer ska akademiseras. Just nu planerar man att stärka deras kunskaper i engelska; en bra början.
Saker och snarare företeelser är inte var de synes vara som bekant; intressant och viktigt att alltid tänka på!
Lite senare på dagen:
Två studiebesök på campus idag. Först besökte jag Counseling Center där universitetets två counselors arbetar; en kvinna och en man. Det är en klart uttalad princip att alltid ha jämn könsfördelning på alla universitetets arbetsplatser som direkt möter de studerande. Det är bra.
Vi hade en för alla givande diskussion om deras arbetsuppgifter som handlar om relationer, ångest, vantrivsel, missbruk etcetera. De är även representater för USP när det gäller rättsärenden och besök på fängelset. De tycker att de har för mycket att göra och skulle behöva avlastning i enklare ärenden. På vägledningsområdet har de inte så mycket att erbjuda och kunde inte heller uppvisa någon särskild kompetens på området. Jag pratade om några tekniker du lätt kunde tillämpa då de faktisk har en grundläggande counselingutbildning. De fick veckans boktips och en metod-DVD. Gissa om de tyckte att mitt besök var givande!
Sedan besökte jag College of Foundation Studies, en mycket bra verksamhet, tycker jag. Där kan studerande som inte riktigt uppfyller behörighetskraven för universitetsstudier gå ett år och läsa högskoleförberedande kurser i princip i alla skolämnen på två nivåer: Preliminary respective Foundation. Jag har bara hört talas om att en del svenska universitet (bl.a. Lnu) har naturvetenskapligt respective tekniskt basår. Här tycker jag att vi har en del att anamma.

Det mest intressanta var att för att börja studera och även undervisa på USP måste man med godkänt resultat genomgå deras s.k. ELSA test; ett test i engelska. Vi på MAH borde ha motsvarande ELSA test i såväl svenska och engelska för våra egna studerande och för lärare. Det förslaget ska jag lägga fram för dem i Tornhuset! Ett mycket givande besök. Till butiken och provianterade jordnötter, oliver, kex, ost, vatten och vin. I kväll (strax) vankas det soppa med tillbehör.

Eureka-jag har löst det!

En vakenperiod i natt gjorde att jag såg det mycket klart framför mig: Att vattnet snurrar beror ju på att jorden roterar och det gör den ju snabbast precis på ekvatorn (längst distans att avverka per jordvarv). Norr om ekvatorn måste det ju bli rotation moturs eftersom jorden snurrar åt höger och hastigheten på jordrotationen avtar med avståndet från ekvatorn. På ekvatorn borde det ju då inte vara någon rotation alls. Jag borde gjort en observation när vi var i Ecuador… Helt logiskt måste då vattnet snurra medurs söder om ekvatorn; VSB.
Hur skulle man kunna ta tillvara på den energi som alstras på det sättet? Om man skulle använda vätskor med högre densitet så undrar jag om detta skulle kunna vara något att jobba vidare med. Det handlar helt klart om att ta tillvara på jordens knappa energiresurser och inte låta alla vattenutläpps virvlar bara rinna ner i avloppen…
En regnig dag i Suva, inte duggregn utan tropiskt dito. Tur att det finna paraplyer att låna. Det lilla medhavda som duger bra i den höga nord kommer helt klart till korta här.

Skulle träffa Susan som jobbar med Foundation Studies, men hon var dubbelbokad. Får väl träffa henne imorgon; Fijitime… Träffade däremot chefen på School of Science, Morgan med ett mycket långt efternamn. Han är är från Samoa och är den enda jag sett som står och jobbar här. Jag frågade honom varför och han berättade att när han läste till sin magisterexamen så fanns det bara en talarstol och en liten pall i rummet han hyrde. Har har blivit stående sedan dess. Fick hjälp av Ella med ytterligare stipendieadministration. Jag tror att portugiseran äter papper. När de nu borde vara mätta får jag hoppas att de betalar ut min euros, så att jag kan gå och betala hyran för MQ5.