Farmen

En liten del av Dukes Plantation sett från potatisfältet

I höstas så fick Cave Hill 40 tunnland av odlingsbart land från filantropen och landägaren Eddie Edghill och hans familj som äger Dukes Plantation i området St. Philip här på ön och det är till denna gård som landet tillhör.

Tanken bakom gåvan är att utbilda inom Food Security i det nystartade Centre for Food Security and Entrepreneurship. Enligt Dr Chelston W.D. Brathwaite som jobbar med projektet hör på UWI så importerar Barbados 75 % av sin mat och odlar resterande 25 %. Detta betyder att Barbados är extremet beroende av import och därför väldigt lätt utsatta om något skulle påverka möjligheten för import. Till exempel är recessionen tydlig. Det är alltså metoder för hålbarhet och produktion som ska läras ut. Att jordbruk faktiskt kan vara lönsamt och något värt att satsa en karriär på är annat som är viktigt att förmedla.

Enligt Cave Hills rektor Sir Hilary Beckles:”…put Barbados on its way to finally achieving food security and at the same time training young Barbadians who remain committed to one of the country’s most important sectors.” Källa http://nicefmradio.com/featured/barbados-uwi-gets-grant-of-40-acres/

Jag, Lisa och Petronia med dagens skörd

Denna ’Model Farm’ ska användas till följande 4 områden:

1. Utbildningsmöjligheter

2. Anläggningar för entreprenörskap

3. Resurser för forskning

4. Visa på möjligheter för lönsamhet hos utvalda företag

Cave Hill har inte en jordbruksfakultet; denna finns på St. Augustine och därför sker detta projekt i samarbete med denna fakultet. Långsiktigt strävar man dock efter att öppna en egen sådan fakultet eller institution här på Cave Hill.

Jag fick tillfälle att åka till plantagen och träffa Mr Edghill och det var verkligen spännande. Har  ser ni några bilder från Dukes Plantation.

Jag och Mr Edghill. Jag har bevis på att jag har brukat jorden – handen är smutsig efter att ha dragit upp betor!

Andra anhalt: Cave Hill Campus

Keith Hunte Hall

Cave Hill campus ligger högt uppe på en kulle, norr om huvudstaden Bridgetown på Barbados västkust. Jag bor i ett alldeles nyligen färdigställt studentboende som heter Keith Hunte Hall och som ligger ett stenkast ifrån campus. Att ta mig härifrån till fots till kontoret på International Office tar ca 15 minuter, men eftersom campus ligger på en kulle innebär detta en REJÄL uppförsbacke till jobb varje dag. Ni kan ju föreställa er mig flåsande uppför backen varje morgon. Ungefär halvvägs inne på campus finns det bord och stolar (i skugga!) med någorlunda WiFi där jag brukar sätta mig ner, ta en paus, kolla dagens mejlskörd och försöka att sluta svettas. Det är hett här, mycket varmare än Trinidad känns det som. Eller inbillar jag mig.

På tal om hetta, så kan jag tillägga att mitt studentrum är helt ok, jag har säng (hård som sten dock. Ibland vaknar jag av att händerna domnat), stol, skrivbord, rejäl garderob och ett tvättfat. Tyvärr så har något geni kommit fram till att det vore en god idé om man gjorde så att takfläkten går på en sensor, vilket innebär att den stängs av under natten. Dessvärre har jag inte sovit speciellt bra sedan jag kom hit, och jag känner att det påverkar mig på dagarna.

Mitt rum tredje våningen till vänster med gardinen fladdrande för vinden

Annars så har jag hunnit med att träffa antagningen, karriärrådgivare, bostadsadministratör för studentbostäder utanför campus samt att få en rejäl campus-rundtur av en väldigt trevlig student. Idag var jag också med på en liten ceremoni som lanserade nästa veckas karriärdagar. Det hela började väldigt högtidligt med att alla stod upp när nationalsången spelades och sedan när en invigningsbön sades. Väldigt speciellt och inte något jag tror mig skulle uppleva hemma!

Imorgon fredag och efter jobb ska Jessica Lewis (bibliotekarie här på Cave Hill som besökte BIT och Mah genom Mundus ACP) ta med mig till en liten fiskeby på sydkusten som heter Oistins där man på fredagkvällar inte har mys utan lite fest med fisk! Jag återkommer i ärendet.

Hem i två veckor! Mys.

 

Tid för reflektion 1. Halvvägs.

International Office at St Augustine
International Office at St Augustine

Två veckor har gått sedan jag landade här på denna gröna, bergiga något kaosartade  ö med sina alldeles galna och roliga innevånare. Tiden har vid några tillfällen känns som om det gått långsamt och det har funnits tidpunkter av frustration. Till exempel ha det varit jobbigt att inte kunna komma och gå som jag är van. Efter att mörkret faller (ca kl 18) är det inte säkert för mig som ensam tjej att gå ut. Några långsamma, ensamma kvällar har förflutit.Men mest av allt har dagarna flugit iväg och jag har liksom mest hängt med på resan.

Det finns likheter mellan vara två kontor: mina kollegor här är nästan (men bara nästan) lika fantastiska som de hemma, och har vänt att jag ibland blivit lite gråtmild med dem över Skype! Det är människor med stora hjärtan som jobbar hårt, men vet när det är dags att släppa loss lite och prata strunt en liten stund.

Sedan finns det också olikheter, och vi har båda saker att lära av varandra. Till exempel så har de en Exchange Partner Series. Dessa innebär att besökare till universitetet (akademisk eller administrativ personal) från partneruniversitet håller en kort presentation eller workshop på en timme om sitt hemuniversitet. På så sätt kan studenter och personal ta del utav information om (mobilitet) till detta lärosäte. Jag höll i en sådan for studenter i onsdags och det var riktigt roligt. Nu hoppas vi att kanske någon nappar på möjligheten att komma till oss på utbyte!

Nu ska jag erkänna att den presentation jag skulle haft i tisdags for personal blev framskjuten till idag och sedan inställd. Det pass jag skulle haft med personal kallas ‘a Brown Bag lunch session’ och det innebär helt enkelt att man multitaskar: intar information samtidigt som man intar lunch. Du tar med dig lunchlådan (Brown Bag) under armen och knatar iväg till valt klassrum där du blir inspirerad till att åka på personalutbyte av olika varianter, samtidigt som du blir mätt och belåten. Vilken oslagbar kombination!

Två veckor och jag känner att jag precis börjat förstå hur campus hänger ihop, var man kan köpa kaffet, den bästa maten eller var sjukstugan (med läkare!) finns. Men, det är nu dags att fortsätta resan och imorgon börjar del två: Cave Hill campus på Barbados.

Snack attack

God formiddag!

Idag handlar det helt enkelt, lite kort sahar pa formiddagen om smatt och gott.

Pa onsdagar kommer namligen Godismannen till kontoret. Med en korg full av pasar med godis och snacks av olika varianter kan man kopa pa sig for att iallafall klara av formiddagen intakt. Dagens skord ser ni har bredvid.

Varje eftermiddag kl 14 kommer Safttanten. Det betyder att man far ett glas iskall grapefruktsaft eller annan variant av saft, beroende pa vad dagen (och damen) har att erbjuda. Sedan ska man ju vara forsiktig och inte klantig som jag och spilla ut over skrivbordet. Det hjalper.

Snalla chefen, skulle vi kunna fa ha en fruktkorg? 🙂

 

Ankomst till Trinidad

Min resa – som på sätt och vis har pågått sedan maj 2012 då jag fick veta att jag blivit tilldelad det stipendium jag sökt – har äntligen påbörjats på riktigt. I torsdags åkte jag från ett isigt Malmö som bjöd på -5 grader och snö, och i fredags anlände jag till Port of Spain, Trinidad & Tobago och 28 varma grader och solsken. Underbart, om något av en chock för systemet.

Det stipendium jag fått innebär att jag ska spendera en månad på University of the West Indies (UWI) för att där ta del av hur två av deras tre Internationella sekretariat arbetar. UWI har tre campus: St Augustine (Trinidad), Cave Hill (Barbados) och Mona (Jamaica). Jag kommer att spendera två veckor på St Augustine och 2 veckor på Cave Hill.

Jag ska alltså ”skugga” mina kollegor på vardera International Office och ta del av deras rutiner, dela med mig av hur vi jobbar, och ta med mig massor av bra idéer hem. Vi kommer också att diskutera samarbetsmöjligheter mellan våra två institutioner. Till exempel är vi nära ett högskoleövergripande avtal med student- och eventuellt personalmobilitet!

Om någon känner igen UWI och Mona så kanske det beror på att Mah har sedan tidigare ett numera avslutat Linnaeus Palme-samarbete inom English Studies med Mona.

/maria