Inför 11.11.11 – 11.11

Så kan jag  påpeka att vi var 4,5 timmar före er i Malmö … nå ja det hade nog inte så stor betydelse här mer än för ett fåtal numerologer. Det skulle i och för sig inte förvåna mig om här finns ett par numerologer just på vårt universitet.

Det har redan gått en vecka och jag börjar nu känna mig ganska hemma på min nya arbetsplats. Jag och Professor Jaya håller på att förbereda den workshop som IIIT-B kommer att vara värd för den 25 november. Deltagare är representanter från näringsliv och olika universitet från Bangalore.

Det var först efter att jag haft ett möte med min fantastiske och varme mentor Professor Dinesha som jag började ana att jag som vanligt nog missförstått min uppgift totalt! Professor Dinesha sa det inte rakt ut, men jag förstod på honom att, den föreläsningen jag hade på gång skulle nog bli riktigt bra om jag gav för masterstudenterna istället, och det ville han genast ta tag i och prata med lärarna om. Den workshop som jag ska delta i för Professor Yaya blev i  istället  för en workshop om vad interaktionsdesign är, bantad ner till att jag ska hålla ett inlägg om hur vi har tänkt i Malmö då vi skapade våra utbildningar i Interaktionsdesign. Och faktiskt detta är nästan en större och ännu mer spännande utmaning inser jag nu. Workshopen kommer att vara i två delar, där första delen består av att var och en av oss deltagare får 15 minuter till att presentera våra organisationer och den syn vi har på vad som är bra respektive saknas inom teknik och designutbildningar i Indien idag! Hur kan Indisk utbildning möta nya krav som ställs på industrin. Den andra delen blir en fri diskussion. Detta  bli enormt spännande tror jag.

Efter den lilla förändring i planerna så hade jag annat än utbildningsplanering i huvudet. Det börjar ju närma sig 11.11.11 och av någon anledning så hade jag fått önskemål från flera släktingar att de önskar vykort stämplade från Indien just denna dag. Inte långt från IIIT-B finns en fin liten gata med några kaféer och massor av kiosker som säljer kontorsmaterial, datortillbehör och annat bra att ha vid affärer, så här skulle jag säkert också finna mina vykort.

Jag går runt lite på gatan för att kika efter ett vykortställ, men fullt så välorganiserade är inte de olika kioskerna. Varorna visas lite mer slumpmässigt upplagda (eller korrekt är nog att säga uppslängda). På Konsum där jag har förflutet inom, hade vi något som vi kallade för bombexponering av varor. Här var typexempel. Jag ser en kiosk som har massor med pappersvaror och pennor just så där bombexponerade, så här finns också garanterat en låda med vykort… ack ja! Mannen jag frågar bak disk, vickar på indiskt  karakteristiskt vis på huvudet för att välkomna mig till kiosken, och glad i hågen frågar jag efter “post cards” han ler och så tar han fram en kortlek. Nä inte riktigt det jag var ut efter. Jag gör ett nytt försök, “picture post cards please” Den glade mannen lägger pannan i djupa veck och försöker förstå då en student kommer till hjälp. Studenten förklarar att – picture  cards det har nog bara postkontoret. Ok tänker jag, ett steg närmare att uppdraget är slutfört. Men inte så enkelt ändå, för just idag denna torsdag 10.11 så har alla postkontor en egen liten semesterdag, så postkontoren är stängda och öppnar först i morgon. Här gäller alltså att tåla sig ytterligare en dag. Dagen efter skyndar jag mig direkt på morgonen till det lokala postkontoret i Frazer town, och glad i hågen frågar jag damen bak träluckan om hon har vykort. Hon ser mycket förbryllad ut. Hon förkunnar barskt att detta är ett postkontor. Och snabbt inser jag att här var nog inget att hämta, istället så får jag passa på att köpa mina frimärken. Jakten på vykort pågår sedan i ytterligare någon timme innan jag ger upp. Ska jag ha vykort får jag göra dem själv! Ska jag ta gamla pizzakartonger eller vad?

Räddningen blir en diversebutik som har fina kuvert. De får duga. Som av en slump ser jag också limstift i butiken, och jag inser att där var nog mycket tid att vinna att ha ett privat limstift. Jo så här är det nämligen… Frimärken i Indien de sätter man fast på brevet genom att använda ett lim som finns i stora burkar på två små bord inne i postkontoret. Kön till limborden var lång och limresterna långt ner i burkarna. Med mitt nyinköpta istället för “vykortskit” går jag nu till verket och producerar något som åtminstone går att få sänt med poststämplar – och ännu ett uppdrag slutfört!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *