Family Day

Today is not just any day in Ottawa, it is Family Day. We have asked a recent acquaintance, Anthony André Curkeet- Green to tell us more about Family Day.

Here we go:
It is February 17th and Ottawa, the quaint capital of Canada, bears an almost rustic air this day. Today is Family Day. Residents may spend quality time with friends and family – or simply indulge in personal activities outside the realms of work or school.

Family Day originated firstly in the province of Alberta during 1990 as a family holiday. The provinces of Alberta, British Columbia, Ontario, and Saskatchewan currently celebrate it. British Columbia was the last to adopt the holiday in the year 2013. Family day goes by a different name in Manitoba, Louis Riel Day, after the Métis leader & founder of the province. As of 2009, Prince Edward Island (PEI) introduced Islander Day instead of Family Day. Family Day and all its variants are celebrated during February, though not always on the 17th and the day differs between provinces.

Family Day is not held officially at the Federal level. Although, civil service workers may request the day off as per its recent significance around Family & Canadian values. Public transport is reduced in schedule, students may spend their day with a much needed rest, and many local businesses are closed. Today is meant to be taken slowly and leisure embraced. 

Material found in: (“Family Day 2014 in Canada”. 17 Feb. 2014. <http://www.statutoryholidays.com/family-day.php>)

P1060754

Midterm Week

Idag börjar vår “Study Week”/ vårt “Spring Break”. Passar väldigt bra med tanke på förra veckans bravader. Undertecknad hade ett grammatikprov, en muntlig presentation, ett engelskaprov samt ett salsprov om postkolonial teori. Puh! Tror aldrig jag har haft så mycket examinationer under en vecka. Det skiljer sig verkligen från det svenska universitetssystemet, liknar mer gymnasieskolans undervisningssätt.

IMG_2388

Jag tror iaf att mina prov gick ok, och den här veckan kommer gå i sportens och kulturens tecken! Ottawa visar sig från sin bästa sida, strålande sol och härliga minusgrader!

/Hanna

Läkarbesök, middag med ambassadören och utflykt till paradiset!

Här kommer det en liten update. Sedan sist har det hänt mycket. Det är verkligen svårt att hålla koll på allting som har hänt och hålla er uppdaterade, det händer saker HELA tiden men jag ska försöka uppdatera er om vad som har hänt dem senaste dagarna.

I det senaste blogginlägget nämnde jag att jag inte mådde bra. Dagen efter var det hela ännu värre och jag kunde inte sova under natten så jag ringde mitt försäkringsbolag. Efter några timmar hade de arrangerat en agent här nere i Ghana som hjälpte mig med att få en tid hos läkaren. Killen var väldigt hjälpsam och fixade en tid tidigt på morgonen. Innan vi åkte till läkaren var förhoppningarna låga då jag hade hört några skräckhistorier och läkarvården här nere i Ghana. MEN vad fel jag hade. Taxichauffören kör till ett område med fina hus och släpper av mig och Chris vid en stor port. Innanför var det ett vackert hus och ett litet hus vid sidan av där kliniken var. När vi steg in genom dörren kom det en fläkt av AC emot oss. Det kunde inte bli bättre när jag inte mådde så bra. Personalen på kliniken var väldigt trevliga och hjälpsamma. Chris och jag var dem enda patienterna och vi fick träffa läkaren direkt. Läkaren var en mycket trevlig man som hade studerat i Zurich och han kollade igenom alla värden och kom fram till att det var matförgiftning. Hos 60% av människorna går det över av sig självt men för resterande (jag) är man tvungen att ta en kur antibiotika. När vi lämnade kliniken mådde jag redan bättre då det verkligen kändes som att läkaren tog mig på allvar och att första mötet med den Ghanska sjukvården varit så bra. Jag betalade inte en krona utan min försäkring täckte allt! Helt fantastiskt!

Efter besöket hos läkaren åkte vi tillbaka och jag vilade för på kvällen skulle vi äta middag med den svenske ambassadören Svante Kilander. Med smink och min enda långklänning hoppade jag och Maria in i taxin mot hotell Mövenpick. Vi tänkte att vår tidsplanering var god men när vi ska köra ut från universitetsområdet är det en lååång kö! This is Ghana right?! Maria tog det ändå ganska lugnt men jag kände ändå paniken (jag har ännu inte helt lärt mig att leva livet som en sköldpadda). Taxichauffören kunde nog känna min panik så han gasade på och slutligen var vi bara 15 minuter försenade. Hotellet var helt fantastiskt, stor entré, en bar, toaletterna hade toalettpapper! Haha det låter som att vi lever i rena misären här men hotellet var verkligen vackert. Vi gick in i restaurangen och blir hänvisade till en grupp människor. Det var runt 20 personer och alla presenterade sig och var trevliga. Ambassadören Svante var mycket trevlig och verkligen jordnära. Efter presentationen fick vi tillträde till buffén… Jag vet inte hur jag ska beskriva den med ord. Det fanns många valmöjligheter och vi gick och tog om många gånger. Under middagen träffade vi många intressanta människor som arbetar här nere i Ghana och har även kommit i kontakt med några personer som arbetar med utsatta barn och som är i behov av volontärer :). Vi fick reda på att den här middagen bara var en “övningsmiddag” inför ett besök som kommer att inträffa någon gång under nästa månad här i Ghana. Men mer kunde vi inte få reda på för tillfället utan det är sekretessbelagt. Vi blev tillsagda att hålla våra ögon och öron öppna under nästa vecka. Undra vem det är som ska komma på besök? 😉 Och undra om vi blir inbjudna :).

Dagen efter fick jag skona för att jag hade ätit lite förmycket med mina magproblem men det var värt det då jag åt sju storters olika tårtor 😉 Igår var det dax för utflykt. På morgonen mådde jag inte bra men bestämde mig ändå för att åka med då jag hade varit sjuk dem senaste fem dagarna. Bussresan tog tre timmar och dem timmarna var de värsta timmarna på länge men sedan fick jag ett magiskt norskt piller som gjorde att jag mådde helt oki efter en stund. Första stoppet på resan var kankun? vilket är den tropiska djungeln här där man kan gå på broar emellan träden flera meter upp över marken. Häftigt! Nästa stopp var en krokidilfarm där alla krokodiler var lösa och vandrade omkring. Sista stoppet för dagen var en fästning som portugiserna byggde under koloniseringen. Den låg i en vacker by med en hamn. Historien om fortet är sorglig då slavhandeln från Afrika ursprungligen startades där men vilken vacker placering av fortet. Jag tänker att jag inte ska tjata på mer nu om ni har frågor är det bara att fråga 🙂 Så lägger jag upp lite bilder istället :).

IMG_3838

Jag och Clarie.

IMG_3840

Jag och Maria inför middagen med ambassadören.

IMG_3851

Klättra bland träden i Kankun.

IMG_3853

Kankun :).

IMG_3862

Kankun.

IMG_3874

Elmina.

IMG_3877

Elmina.

IMG_3883

Elmina.

IMG_3886

Det är svårare än vad man tror.

IMG_3896

Afrika 🙂 <3

Magproblem, första föreläsningarna och inbjudan att äta middag med Sveriges ambassadör.

Det har gått några dagar sedan sist och jag har drabbats utav dem ökända magproblemen. Jag hade räknat med att det skulle ta ett tag för magen att anpassa sig till det Ghanska köket? men det har slagit till hårt. De senaste tre dagarna har jag levt på vatten, kex och smakat på lite mat. Jag har insett det där med delade toaletter inte är det bästa. Utan att det är en lyx att ha sin privata toalett hemma i Sverige. Fast man får se till att få det att fungera, på nätterna är det mindre aktivitet så passar på då haha. Jag har tidigare skrivit om det där med attityden till saker och ting. Att se någonting positivt utav det här är inte lätt men en detox är väl alltid bra? Och några kilo mindre gör inget. Försöker vara positiv! 🙂

Förutom en hel upplevelse med min mage har skolan startat. Jag har varit på två stycken föreläsningar. Vid samtliga två fanns oron att jag skulle spy eller svimma men förutom det verkar föreläsningarna väldigt bra. Föreläsarna var väldigt trevliga och mycket kunniga. Att ha föreläsningar på engelska är någonting som jag personligen inte är van vid och upplever som en svårighet. Det är inte alltid lätt att förstå och hänga med i alla resonemang. Engelska med afrikansk brytning kanske inte heller är det enklaste men det kommer nog efter ett tag. Att vara den enda vita, blonda och blåögda personen i en klass på 100 personer är också en upplevelse men det får jag berätta om i ett annat inlägg.

Igår när jag var på väg hem från min första föreläsning plingade det till i min mobil. Det var ett mail. Jag tänkte inte efter så noggrant utan gick tillbaka till vårt hostel. Där satte jag mig ner och läste igenom mailet igen och insåg att det var från den svenska ambassaden i Nigeria. Det stod följande:

Dear All,

You are hereby cordially invited to a working dinner hosted by Ambassador Svante Kilander for Swedish companies, entrepreneurs and academics present in Ghana.

Det var en konstig känsla att inse att jag är inbjuden till att äta middag med den svenska ambassadören här i Ghana. Som tur var fick Maria samma inbjudan så imorgon kväll ska vi äta middag med ambassadören, svenska företag och entreprenörer. Jag och Maria och äldre män? Middagen kommer att hållas på ett av dem finaste hotellen här i Accra och vår förhoppning är att de serverar svenska köttbullar haha. Faktum är att jag är lite nervös jag har ingen aning om hur en middag med en ambassadör går till. Men det ska bli spännande och jag lovar att uppdatera er på hur det gick 🙂

Lite bilder från en promenad i den botaniska trädgården:

DSC_0517

Ett vackert träd.

DSC_0515

Frukterna? var mjuka och fall isär när man rörde dem.

DSC_0516

Botaniska trädgården.

DSC_0512

Botaniska trädgården.

DSC_0514

Chris i den botaniska trädgården.

 

My first encounter with ACU.

Yesterday I was invited to have a coffee with Kirk Doyle, who is working with different international issues at ACU, and Mats Johansson from Malmö University, who is an international coordinator at my home university. It was interesting here about universities through an Australian perspective – I learned that some australian universities have agents, which means that they try to get students to apply to their specific university. I guess this is logic if you consider the fact that students have to pay a fee to the university to study in Australia, however I think that making business out of education is a bit disturbing.

We had an interesting chat about the feeling of experience something new and different and visiting new places in general, but we also spoke about Malmö University and the possibilities there is to go abroad (summer courses, internship abroad, MFS, exchange). I hope that my thoughts about being an MU-student abroad and my reasons for going on an exchange will be useful somehow for the work that MUs international coordinator does!

After having coffee we got a little bit of a tour around ACUs campus by Kirk Doyle. I found out that my university has a rooftop terrace with a café and a great view of Melbourne – something Malmö University could be inspired by, perhaps?

bild-23

British weather’s got style

It was only two days ago that I talked to my housemates about the weather in Newcastle and found out that this winter was so far..snowless. The weather’s got a lot warmer recently, so for the past two days I have been walking with my jacket open, feeling the actual warmth of the sun on my skin. Yesterday was no exception. But when I left the uni after my lectures were over, it was pretty cold, so I was just thinking if I should take the bus. But then I didn’t. Wearing my best match (converse + mittens + wool scarf), I was walking home when it suddenly started to rain. But then it didn’t feel exactly like rain. It took me some time, but pretty soon no questions were needed anymore – it was snowing like crazy! To my surprise, people did not care at all, even those wearing pullovers or worse – t-shirts (British style). The snow was really wet and fell in lumps, so it was sleeting rather than snowing. Even though the adults really didn’t care, on my way home I saw so many houses with doors open and moms standing inside, watching their children play in the snow, as happy as they get.

But now..it’s all back to normal. It’s raining again 🙁

So, even though weather-related posts are not among the most entertaining ones, I must confess: I become the happiest I can be when it’s snowing, so I couldn’t resist sharing this 🙂

Whitewashed.

IMG_2226

One of my course is called “Diversities of women: gender, race, class and (dis)abilities”. It is so interesting! We talk about colonialism, racism, white supremacy and different kind of oppressions. Last week, we watched a film called “Whitewashed, Unmasking the World of Whiteness” which is a documentary about whiteness, racial identity and racism. It really makes me think about my privilege in matter of being born in a white body. Also, the discussions in class is always interesting as well. The social context and discourse in Canada is different compared to Sweden in many ways.

/Hanna

 

 

Same same, but different.

Hi!
Last saturday my housemates and I went to The Butterfly Club, which is a theater, to see our other housemate perform in the show “Mr Marmalade and the Catawampus Cabaret”. My housemate is working with circus and juggling but in a more artistic way than what the “regular” circus artist does, at least I think so! The performance was entertaining and the bar at the theater itself was very cosy – red lights everywhere in the room, big book shelfs stuffed with books (of course!), creepy dolls, christmas decoration here and there and old 50’s furniture. Lovely!

After the show I went to take the tram home and an australian guy came up to me and asked me something about the tram. After answering his question we started chatting and he said that he thought that I was swiss since he thought that I sounded a bit german (?). I said that I was from Sweden and he then asked me if I knew about Eurovision song contest. It’s kind of hard to avoid that contest, so I said yes and we started talking a bit about it. Apparently this guy is working as a designer and he had worked with Alexander Rybak in 2009 when he won the whole thing. The guy was telling me this as if I would have some kind of connection to Rybak, which is why I told him that I’m swedish and not norwegian. He then said that “our” flags kind of look the same – he was referring to the flag of Switzerland, which is red with a white cross, and the flag of Norway which is also red but with a blue and white cross. I told him once again that I’m swedish but I’m still not sure if he got it or not… Keeping the european countries separated seems to be a bit hard! I had a similar experience in Italy last semester – one of the kids at the center where I did my internship asked me if I spoke german and I said yes (since I have studied it). She then said that she didn’t know that people spoke german in Slovakia – she thought that I was from Slovakia and not Sweden, and that people spoke german in Slovakia. And I just thought she was curious when she asked if I spoke german… This happened all the time during my internship, people often thought that Sweden, Switzerland, Slovenia and Slovakia were all the same, which I find very interesting. Sure, they all begin with an S and they are all european countries, but besides that… Apparently people mixing Sweden and Switzerland up is pretty common since a quick googling got me to this site: http://www.swedennotswitzerland.com/

travelling in packs.

Det här med grupper kan vara en spännande sak. När jag först anlände till Ghana så var det bara jag i mitt rum. Jag träffade min granne Melissa direkt på kvällen och vi bestämde att vi skulle hitta på någonting dagen efter. Sedan dess har gruppen bara blivit större och större.

Nu för tiden är vi minst tio personer som hittar på saker tillsammans. Det finns lite nackdelar med att vara en sådan stor grupp. Det blir mycket väntan… Vi väntar alltid på någon, vi tappar bort varandra och splittras i små grupper. MEN vi är en fantastisk grupp av människor. Det är många olika personligheter och vi har väldigt roligt ihop. Alla är ute efter att umgås med andra människor och att dela sina tankar. Vart man än går finns det någon annan i närheten som man kan prata med och ha följe med till night market för att köpa någon form av mat. Det är bara att knacka på vilken dörr som helst och gå in och umgås. Vi är verkligen ett gäng. Om någonting skulle hända har vi varandra.

Just nu sitter vi inne hos Melissa och Claire och väntar på att vi ska få pizza levererad till oss. Vi är fjorton personer, det är en helt okej söndagskväll :).

IMG_3817

Sam, Garrett, Melissa.

IMG_3818

Chris, Kelly, Poppy, Vivian och Bonnie.

IMG_3819

Barbara och Martin.

IMG_3825

Poppy, Melissa, Barbara, Chris, Laura och jag.

IMG_3827

Poppy, Melissa och Sam.

IMG_3810

Felizitas, Haley och Claire.

IMG_3813

Jag, Chris, Maria och Sam.