Nu har jag varit här i mer än en vecka och det känns som att allting börjar bli en vardag. Man går och köper färsk frukt varenda dag i samma stånd, man äter middag eller lunch  på samma ställe och hittar på någon aktivitet på kvällen. Vanemänniska? Japp! Som jag tidigare har nämnt är det stora skillnader emellan Ghana och Sverige och vissa är mer frustrerande än andra. Jag är väl medveten om att jag ibland kan vara en tidspessimist, gillar att vara i tid, komma fram fort och ha kontroll över saker och ting. Det är någonting jag verkligen kommer att få jobba med här nere. Igår skulle vi registrera oss. Jag tog med alla papper och passet. Vi gick upp tidigt på morgonen för att kika runt på vilka kurser som går och vilka dagar. Här nere väljer man själv hur schemat ska se ut. Sedan hade Chris den norska tjejen registrering kl 09.00 och vi gick dit och var kanske fem minuter tidiga (Jag hade gärna varit där tidigare) vi sätter oss ner och ingen annan är där. En kille som jobbar för det internationella kontoret kommer förbi och frågar vad vi gör där så tidigt. Vi berättar att vi är här för att registrera oss och att det börjar kl 09.00. Han förklarar att de kommer att bli lite sena. Efter en stund kommer mer människor vi alla sitter där och väntar. Efter en timme börjar registreringen att komma igång och folk börjar att gå in i registreringsrummet. En man kommer ut och förklarar för oss alla att kvittot från banken måste innehålla student id numret, jag kollar på mina papper det finns inget nummer där. Mannen berättar vidare att de som inte har numret får sitta och vänta tills efter alla andra. Jag sitter kvar efter två timmar är det äntligen min tur jag får gå in i registreringsrummet. De tar kopior på mitt betalningsintyg och berättar att jag måste gå till banken och få dem skriva in mitt student id i transaktionen så att de ser att den är från mig. Med lågt blodsocker, törst och en uns av irritation går vi till banken. Det var fullt med människor och man insåg direkt att det här kommer att ta hela dagen. Jag frågade en kvinna och frågade var jag skulle och hon pekade på en dörr. Där inne satt en tjej från Korea som också är på utbyte och ingen mer i kö. Efter en stund kommer jag in på kontoret berättar läget och att jag behöver få in student id numret i transaktionen för att skolan ska veta att den är från mig. Mannen är väldigt trevlig och vänlig. Berättar att jag ska komma tillbaka imorgon och hämta pappret. Allting gott 🙂 Eftermiddagen spenderade vi vid poolen och sedan bestämde vi oss för att åka äta. Det finns ett område som kallas för Osu där alla nattklubbar och restauranger ligger. Vi bestämde oss för att ta en trutru dit.

Väl där blev vi påhoppade av försäljare direkt. En av försäljarna var en kille som hade teckningar som han målade med barn på gatan. Han uppmärksammade att jag bar ett halsband med en sköldpadda. Han berättade att han var som en sköldpadda tar livet i ett långsamt tempo, då och då kan den gå snabbare. Jag började fundera på om hur det skulle vara att leva som en sköldpadda och att jag nog borde bli mer som en sköldpadda. Under kvällen försökte jag att anamma tempot. Jag insåg att det inte kommer att hända på en dag då jag måste erkänna att jag var irriterad och stressad när jag satt i trutrun och väntade på att den skulle bli full i 45 minuter i 31 graders värme och utan air condition.

De senaste dagarna har jag försökt att leva som en sköldpadda genom att spendera dem vid poolen och stranden och inte oroat mig för registreringen. Det visade sig idag att vi inte behöver oroa oss för det då skolan kommer att fixa allt. Så livet som sköldpadda kanske fungerar? Kanske den perfekta livsstilen? Vi borde stressa mindre i vardagen.

På väg till Osu

Osu

Chris och Sam i Osu.

La Badi

La Badi

La Badi

Oh yes, finally have I found myself some time to do some blogging!

I am studying at Kingston University here in London and have been here for some weeks now, I think it’s even getting closer to a month. Or actually, it’s over a month now when I’m thinking about it. The first two weeks were just ridiculously intense. I came on new years eve to celebrate with my best friends who just happen to live in London. These first couple of weeks were full of uni work (from Sweden since the semester ends in mid-jan) and flat hunting (due to being homeless). But it all worked out fine and I am no longer homeless as me and my boyfriend landed this wicked place in Brixton, I can still not really understand we got it! We share a house with a lovely couple (in their 60s), where they have renovated the middle floor for tenants, i.e., us. Which means that we have our own massive room, our OWN kitchen and our OWN bathroom! It’s so incredibly good. But yeah, if anyone is reading this and thinking about moving to London but is afraid of not being able to find somewhere to stay – don’t worry! You will find something, it’s honestly not so hard. Fair enough we had to up our budget quite drastically, but as long as you’re aware of the prices being much higher here (and the standard generally lower) you’re fine! I am so happy about living in Brixton as well, it takes a bit over an hour door-to-door to uni, so it’s well alright. And Brixton in itself is just too good.

Anyways, I know it’s so boring to read blogs without pictures, I for one anyway can’t seem to find the patience to read blog posts long as novels if there are no pictures attached. However, unfortunately I am so bad with taking photos, there never seems to be a good time to take a photo (even if I’m constantly holding with my phone). I’ve got one from my time in London so far:

As you can see, I’m not only a person who forgets to take pictures, but am also a very bad photographer. However, this is Brick Lane which is an every-sunday-market and fantastic if you’re interested in second hand shopping. And food.

I should probably tell you a bit about my uni as well. Kingston is well alright, there’s not many erasmus students (not in any modules I’m taking anyway) and, also, they have a fairly new system I think where their modules run over an entire year. Hence, I am starting modules that has already been running for one semester, which can to be honest feel a bit confusing (I was extremely confused the first weeks). It’s alright though, since they split the year into teaching bloc 1 and 2, so you don’t have to know anything of what they have done the previous semester (although I think it’s different depending on the tutor, I actually cancelled one module as I thought it seemed too dependent on the previous semester, and added another one – which I’m so happy to have done as I love the new one!). It could however, as well be a bit tricky to get to know the people in your course, as they have all been studying together for a good few months, and since there are not many visiting students. I don’t care about that though, I’m well happy to live in London. My best friends live here and my boyfriend has come with me, so I couldn’t ask for more. Another great thing is as well that it is so close to Sweden, as I know that if it would be that I really want to see my family, it is not too hard to do. And, in either case, Skype is like the best thing ever.

But yeah, I’m taking 4 modules, three of which I love and one which I don’t love, which run parallel, which is one reason of the confusion, but I get more and more used to it and am actually starting to really enjoy it. It’s fun as well to study something different! It has really made me well into reading anyway, since this is not something I would read in Malmö but that I think could be well useful in my degree. To be honest, the more I go to uni here, the more I enjoy it. Which is brilliant!

Alright, a brief introduction to my first month in London! Next time I will have more pictures. See you soon!