Nu har jag försökt att uppdatera bloggen några gånger och internetet har svikit mig så jag tänker att vi gör det här inlägget kort och koncist.

Förra helgen var vi iväg på en lång weekend på en liten hippie resort. Det var jättemysigt och vi hade det mycket trevligt. Under dagarna låg vi vid stranden och besökte resturangen (de hade helt underbar mat). På lördagskvällen var det live musik och dans. På söndagen åkte större delen av gruppen hem, det var bara jag och Chris som stannade. Att bara vara två var annorlunda och skönt på något sätt. Vi hade bara varandra att ta hänsyn till. Även denna dagen spenderades i restaurangen och på stranden. Under kvällen satt vi och förtärde några drinkar och förberedde oss för en strandfest som universitetet anordnade på en resort i närheten. Festen var rolig men väldigt annorlunda emot dem svenska festerna.

Här nere i Ghana dricker man inte alls lika mycket alkohol som hemma i Sverige. Utan de flesta är nyktra när de går ut och dansar. Vilket jag kan förstå då kulturen är annorlunda och folk kan dansa utan att behöva dricka alkohol. Jag tror att många i Sverige väljer alkohol för att det hjälper en att slappna av och bjuda mer på sig själv. Om ni söker på Youtube: asonto och alkyida så kan ni få en aning om hur man dansar här nere i Ghana.

Nu till lite bilder. Kort och koncist blev väl lite sådär?

Chris

Felizitas, jag och Shay.

Big Milly’s.

Big Milly’s.

Gruppen på Big Milly’s.

Chris och Jag.

Jag.

Toaletten och duschen var utomhus. Det fanns väggar och golv men inget tak ;).

Big Milly’s.

Big Milly’s.

Big Milly’s.

Big Milly’s.

Big Milly’s.

WOW… I think that’s the word I’ve used must since coming to Seoul, Korea! It is and alltogether mindblowing experience….

It’s been about a week and a half since I landed in Incheon airport and got picked up by the amazing KUBA team. KUBA is the Korea University BuddyAssistance and they are a thrill to be around. Just today my group, Group 5 (since there are so many exchange students they’ve had to divide us into 8 groups) went out to lunch and coffee and some of them helped me get my books and my buddy Sandra (Seola in Korea) took me out to dinner. She even invited me home to her parents next week 🙂 There are so many events and good times and they are all extremely fun, welcoming and interested in getting to know us all and our cultures.

Although people have been really great, it’s still been quite a change and there has been ups and downs. Coming here is extremely overwhelming since the language, writing and culture is completely different and there is a big language barrier since most Koreans don’t speak English! It is difficult finding out what food is what and how to get around etc. There is a lot of respect surrounding age and all Koreans will ask your age as well as your name when you meet them, so they can call you by the right name – sister or brother if you’re older. Drinking is huge and soju and beer is the preferred beverage. Soju is a rice wine (19% so not quite as strong as other spirits) and drinking games are often involved when drinking soju shots. You never pour for yourself and you should receive your glass (or anything really) with both hands out of respect – especially from people older than you. There is a big culture concerning couples and having a girlfriend/boyfriend is very popular. You will see them holding hands and being very couplely, but you will never see them kiss!! Even hugging your guy friends is considered too sexual. It is confusing coming from Denmark (Sweden) where people will be hugging everyone first time they meet almost and couples will be kissing on every corner.
It is difficult getting it all right, however once you get a hang of it and have some people to lean on, it helps and gets to be more of an adventure than a challenge. Also the KUBA members are more flexible with our slip ups as foreigners and don’t take the traditions all too serious, so that helps.

Korea University is a beautiful place! The campus is amazing to walk around and you get the real college experience for sure. There is so much pride and spirit surrounding the university and everyone will be wearing jackets, sweaters or t-shirts with the school logo on it – a tiger. Yesterday we went to an event for the freshmen students at KU to learn how to cheer properly. It was one of the craziest experiences in my life! There were maybe 5000 students at the stadium – the Tiger Dome – all dancing, screaming, singing along, cheering. It was absolutely amazing! You couldn’t help but get captured by the spirit and it wasn’t long till we all sang along as best we could not having the slightest idea what was being said.

Since coming here I have been quite homesick, but mainly since it takes time to meet people and the evenings can be somewhat lonely. Also when classes start it feels like starting all over because the exchange students and KUBA buddies I’ve met are in different classes and majors. That can be tough – I’m not gonna lie! But that’s when I know I have my family and boyfriend to lean on and it’s amazing feeling like you can get the best of both worlds that way! They have been so supporting and for me that’s been the most important thing and gives me the energy to get out there again and be social and outgoing for the 100th time that day 🙂 It is draining but so worth it!

I think the best lesson I’ve learned so far is to remember that all the other exchange students are in the same boat as you! Do not be afraid to ask them or the buddies for advice because someone will know what to do and if not you can at least figure it out together!

Generally feeling uptimistic and excited to learn more about this amazing city, country and people!

Until next time…
Kia

Tänk att jag har varit här i mer än en månad nu…

Tillslut känns det som att man har kommit tillrätta. Dem stora kulturchockerna inträffar inte lika ofta, jag har hittat den maten jag gillar, kroppen har börjat anpassa sig ect.

I det senaste inlägget skrev jag om att det ibland kan vara ganska lite att göra här nere då skolan inte riktigt har kommit igång. Nu har jag fått den första skrivuppgiften som handlar om att jag ska skriva ett arbete på 1500 ord om människor i mindre minoritetsgrupper, vilka behov de har, vilka risker som finns och vilka resurser det finns som kan hjälpa dem. Allt utifrån det landet man kommer ifrån. Det känns som att läraren verkligen tänkte på mig när han utformade uppgiften då jag är den enda personen som inte kommer ifrån Ghana. Att skriva ur en svensk kontext här nere tror jag dock kan bli en utmaning då tillgång till litteratur inte är den bästa.

Förövrigt verkar skolan och kurserna jag har valt att läsa mycket intressanta. Jag är som jag tidigare har berättat den enda utbytesstudenten i alla mina klasser och det kan vara lite jobbigt ibland. Jag upplever det som att lärarna ständigt har koll på en. Hittills har jag inte vågat kommentera någonting som lärarna har sagt inför hela klassen. De som känner mig frågar sig väl säkert sen när vågar inte Emma prata? Det minsta antalet deltagare på en kurs som jag läser här nere är ungefär 50 personer. Sedan upplever jag det som en svårighet att jag inte helt kan uttrycka mig på engelska ( alla fackliga termer) men jag känner mig mer och mer modigare för varje föreläsning så plötsligt händer det väl.

Förutom att skolan har kommit igång har även jag kommit igång att röra på mig. Det hände en eftermiddag då jag och min underbara rumskamrat Maria låg och kollade på Criminal minds. Plötsligt knackade det på dörren och in kommer Shay och frågar om inte någon av oss vill följa med och spela basket. Då Maria spelar rugby och jag själv inte har gjort någonting alls övertalade mitt samvete mig att säga ja. Det var bara att ta på sig träningskläderna och köra. På väg till planen pratade vi och jag blev införstådd i att vi skulle spela en match emot ett annat hostel?! Jag har aldrig spelat basket tidigare i mitt liv och känner knappt till reglerna men men. Vi kan väl säga såhär att det kanske inte gick jättebra men vi försökte :). Efter matchen bestämde vi oss i alla fall för att det här är någonting vi vill göra så igår hade vi vår första officiella träning. Det känns idag kan jag lova ;).

Hoppas ni har det bra där hemma.

Kramar Emma

Jag slänger in lite bilder från en dag på stranden och vår första lagbild:

Bojjo beach

Bojjo Beach

Bojjo beach.

Ett restaurangbesök. ( Väldigt god pepparstek! )

Art village.

Första lagbilden :):) vi saknar dock Hayley.