Imagine….Canada

It has been a very hectic since I left for Canada almost a week ago. I was absolutely planning to write more often on this blog. But it just didn’t work out as expected. So time for an update on the Canadian adventure. I travelled to Canada on behalf of Study Destination Sweden, a project initiated by the Swedish Institute and a large number of Swedish higher education institutions. The purpose of this visit was to get a better idea how Canada markets itself as a study destination. What happens at national level (Edu-Canada) and how are the educational institutions involved in this?

We organised a large number of meetings with several stakeholders is dealing with promotion of Canada as a study destination. It was extremely challenging to find the right stakeholders in a country without a federal minister of education (every province and teritory has it’s own minister(s) of education). We started our first day in Ottawa with a breakfast meeting with a Higher Education Consultancy company. We spent our day mostly at the Canadian Ministry of Foreign Affairs and Trade. Edu-Canada is also part of this ministry (Edu-Canada is responsible for the slogan: ”Imagine….Education au/in Canada”). At federal level, education is seen as an important export product and therefore national marketing  of education is placed under responsibility of this ministry. Recent figures show that attracting international students to Canada leads to a revenue of 8 biljon CAD per year. So you can probably imagine that education is big business in Canada. In Canada, international education is not just seen as a temporary service that is offered. It is also seen as a very efficient way of attracting skilled workers for Canada’s knowledge economy.

Besides meetings with Edu-Canada, we also had a meeting with the department that is responsible for scholarships and policy, a representative of the Ministry of Immigration (concerning Canada’s migration policy towards international students).  On the same day we also met with several non-governmental organisations that are strongly related to the Canadian higher education sector: The Canadian Bureau for International Education, The Association of Universities and Colleges of Canada, and Canada’s Consortium for International Education Marketing. The first day finished on the train from Ottawa to Montréal, where we tried to summarize our findings of the day.

The weekend was mostly dedicated to setting up a structure for our report and writing down our findings from the first day of meetings. Although we had many meetings it was still a bit difficult to understand who does what when it comes to higher education in Canada. It was interesting to conclude that all stakeholders had their own interpretation of responsibilities.

On Monday the delegation was split up into two groups. One group visited McGill University in Montréal and I went to Bishop’s University in Lennoxville (together with a colleague from the Swedish Institute). Tuesday was completely dedicated to writing on the report. In the meanwhile we travelled to Toronto, the last destination of our study visit. Today we visited the Council of Ministers of Education of Cananda (CMEC). This council is formed by all ministers of education of the several provinces and teritories. During the afternoon we visited to Ryerson University.

Now it’s time to write on the report again. The presure is high since we will present the results next week Thursday in Stockholm. Tomorrow we’ve a meeting scheduled at York University in Toronto.

Rugby och hemresa

Fest i Fiji; rugbylandslaget vann en stor turnering mot motstandarna New Zealand, Australia och South Africa. Pa ungdomsresorten Smugglers Cave visas matcherna pa storbildskarm i baren. Jubel. Vi ar i Nadi, pa den torrare nordvastra delen av Viti Levu. Det ar harifran de internationella flygen gar. Det har regnat och himmelen utover havet ar spannande och dramatisk. Langt bort ser man nagra andra oar sticka upp ur havet. Otroligt vackert och inte olikt Turkiets kustlinje. Askan mullrar och ungdommarna umgas ljudligt. Det ar en enorm kontrast mot Suva och de resorter vi varit pa tidigare. Vi ar i backpackerland… Myggor…

En vacker morgon. OK frukost. Kokosnot till lunch. Vilket samband finns det mellan kokosnotter och rygby? Vi talade med nagra unga fijianer och de namnde att de spelat rugby med just kokosnotter; de ar ju anvandbara till det mesta! Pa stranden spelar nagra fijianska ungdomar rygby med en strandrygbyboll och lite annorlunda regler. Intressant – och det ser mycket roligare ut an att spela beachvolleyboll eller fotboll i sanden. Lovutillagad middag; en sorts stenungn i vilken man lagar maten. Kyckling, gronsaker, rotfrukter, frukt mm. Pa kvallen var det dansuppvisning pa resorten. Kulturpoang, speciellt for machetejongleringen och de basta av de traditionella danserna fran Pacific. En ung korean forbryllar dock. Han gar omkring saktare an den skickligaste fijianen, stannar upp, ritar tecken i luften, sjunger lite monotont, tittar ut over havet, dricker en Coke, tilltalar ingen. Jag tror att han mediterar, ar galen eller forskar pa bypasserteorin.

Morgontidig taxi till flygplatsen. Pa flygplatsen traffar vi ett par fran Filippinerna och samtalar med dem under nagon timme: intressant. De namnde bl.a. att en tiondel av de 90 miljoner filippinerna jobbar utomlands.Koper en CD: Black Rose. Korean Air till Seoul. Bra service, hyfsad mat och tre filmer (ingen somn): en italiensk om familjerelationer, en dokumentar om Ernest Hemmingway och en tysk om manniskosmuggling. Turbolent flygning.
Buss in till Seoul. Hittade vart hotell, Doulos, direkt. Gick en runda och at en traditionell koreansk middag. Otroligt gott med farskt kott grillat pa ”egen” gosolgrill tillsammans med en otrolig massa gronsaker i olika skalar. Och till detta en inhemsk pilsner. Det ar bra! Seoul verkar blanda gammalt och nytt. Tranga grander ar grannar med hoghus. De som styr infrastrukturen; hur tanker de? Inser de vilket ansvar de har?

Morgonpromenad, men det blir aldrig ljust idag (29 november 2011 i Seoul). Ar det dimma, luftfororeningar pga den enorma trafiken, eldarna vid matlagningen eller ar det bara ett lagtryck? En del, men relativt fa anvander munskydd… Lite latt regn och inte mycket att fotografera. Ganska likt Beijing. Buss till Incheon och flyget mot Paris, Kastrup och Oresundstaget till Malmo. Strax ar det filmtajm igen…

Griffith University

Jag är i Australien för att träffa några av våra partneruniversitet inom ramen för projektet Border Crossings. Första besöket är Griffith University i Brisbane. Griffith är stort med flera olika campus. De svenska studenterna föredrar att vara på det som ligger på Gold Coast får jag veta. Man är fascinerad över att de är så blonda och så bruna! Studieresultaten sägs det inget om, så jag förmodar att de är goda. Man anser också att svenska studenter är självständiga och utåtriktade. Ett gott betyg.

Mötet är givande och det som slår mig mest är hur lika vi faktiskt arbetar. Särskilt med praktik. Tankarna kring vad det ska ge och hur det ska examineras är nästan identiska. Och vi har samma upplevelser av studenterna resa från att på egna något osäkra ben söka praktik till att komma tillbaka som mer självsäkra individer som vet att de kan hävda sig och sin utbildning ute i verkligheten.

Internationella studenter är en stor affär för Griffith. De har 15.000 inresande studenter per år. Deras Internationella sekretariat består av 120 anställda!

Det är roligt att få representera Malmö högskola här. Alla är vänliga och intresserade, stämningen är trevlig och avslappnad.

Överhuvudtaget är det trevligt att vara i Australien. Det är dock väldigt varmt och jag plågas lite av jetlag.

I morgon ska jag till James Cook University i Townsville.

Sista dagen i Suva

Idag blev jag intervjuad av en av universitetets informatörer. Vi talade om min bakgrund och min kompetens, vad jag gjort på USP och min uppfattning om universitetet. Jag blev också fotograferad tillsammans med medarbetarna på enheten. En artikel ska publiceras på universitetets nyhetsblad; den förste Mundusakademikern till USP.
Medarbetarna, under ledning av Morgan som jag mött endast en gång tidigare, på enheten bjöd på lunch på Suva Bowling Club nere i stan. I mitt tackanförande refererade jag till mina reflektioner över gårdagens möte med vägledare på Ministry of Education. Min uppfattning är att vägledningen i Fiji har en del att önska. Här finns så mycket att utveckla.
Jag talade också om hur intressant och givande mitt besök varit och hur mycket jag reflekterat över skillnaderna och likheterna mellan Fiji och Sverige. Efter en liten utläggning om abstraktionsnivåer, bussar, förståelse mm tackade jag för vistelsen och för lunchen. Därefter hade jag ett intressant samtal med Morgan om eventuell fortsättning på mitt engagemang i Fiji.
Tack och farväl till enheten, till International Office, och till städerskan i MQ5 och raskt iväg I tjugokronorstaxi till Holliday Inn och bussen västerut. Ett dygn på Tambua Bay (igen) blir bra. Under middagen samtalade vi med ett par som vi såg här förra helgen. De är från Australien och har varit ute och rest i tre månader och ska resa hem imorgon. Under samtalet frågade Glenn vad jag jobbade med och vårt samtal initierade följande reflektion vid tangentbordet lite senare:
Vilken rätt och varför ska jag bry mig om hur vägledningen fungerar i Fiji? Att såväl religionen och familjen har så pass stor betydelse för människors karriärval; är det bra eller obra? Och vad bör göras åt det, när och av vem? Att vi gått från yrkesvalslärarsystemet och börjat tillämpa modernare interventioner i vägledningen måste ju inte med nödvändighet betyda att utvecklingsländer måste göra på ett liknande sätt? Eller?
Om man skulle försöka ta i det här med att ungdomarna är så styrda av såväl kyrka som familj; i vilken takt, hur och vem är det som bör göra detta. Vilka nya metoder behöver utarbetas för detta? Här finns mycket att fundera vidare på och det är lätt att tro att man själv har en hel del av lösningarna till svårigheterna som finns här (på vägledningsområdet).
Tide tabellen är idag viktigare än time tabellen… Det fick bli morgonsnorkling därför att högvattnet inträffar kl 7 denna sista lördag. Skillnaden mellan ebb och flod är knappt en och en halv meter här. Den fantastiska undervattensvärlden bara väntade på oss och den gjorde oss inte besvikna. Några större fiskar den här gången. De var lite färglösa i jämförelse med de mindre. Vi såg en stor havsgurka och ett antal ormliknande varelser nära stranden. Koboltblå sjöstjärnor och småkrabbor finns det många av på stranden när vattnet ebbar ut. Några vadarfåglar och en små hägrar; en vit och en svart. Vi hittade några kokosnötter bredvid vår bure och en av de anställda visade hur man hugger upp den så att man kan dricka juicen och äta kokosköttet. Gott och nyttigt. Alla fijiander vi talat med håller kokospalmen väldigt högt och de säger samstämt att hela palmen används.

Snäckletning och strandpromenad innan vi tar bussen till Nadi och Smuggler’s Cove.

Studiebesök på Sonim

Efter förra veckans workshop med deltagare från både IT och designbranschen samt flera universitet, så har jag fått möjlighet att besöka några av företagen. Först ut blir Sonim som har sitt kontor inte allt så långt ifrån IIIT-B och nästan granne med Adobe som jag kommer att besöka nästa vecka.

I går skulle jag egentligen ha mött Professor Muralidhar på IIIT-B där han undervisar någon dag i veckan. Så kunde det dock inte bli, eftersom han hade fullt upp på sitt företag Sonim Technologies. Vi bestämde istället att jag skulle träffa honom på hans kontor på väg hem efter dagens arbete. Sagt och gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man tar en titt på Sonims officiella hemsida så är det inget, vad jag har upptäckt, som avslöjar att en hel del av utvecklingsarbetet både vad gäller telefonerna  och dess program utvecklas just här i Bangalore. Jag har aldrig tidigare varit och sett Indiens stora IT-industri på nära håll. Jag har ju haft en känsla av hur jag tror det är på dessa företag, med stora kontorslandskap, där det programmeras kod till företag som skickar sina beställningar. Min föreställning om hur det skulle vara stämde ganska bra in. Fast ärligt så trodde jag nog att det skulle vara mer fabrik än det var. Stämningen var god och jag fick en känsla av att de som arbetade här var mycket stolta över sitt arbete och företag.

Muralidhars historia är nog en ganska vanlig. Han har valt att arbeta som extern lärare någon dag i veckan, dels för att det ger bra kontakter till forskningen, men också för att det är nyttigt för företaget att ha möjlighet att låta studenter göra en del projekt.

Då jag anlände sent på eftermiddagen var kontoret relativt folktomt, men det gav ändå en god bild av hur det är när nästan 100 programmerare och ingenjörer arbetar med sina olika specifikationer.

En av anledningarna till att jag önskade möta Muralidhar var att förhöra mig om hur samarbeten uppstår mellan IIIT-B och de organisationer som de  samarbetar med. I detta fallet precis som på CSTEP som jag besökte för någon dryg vecka sedan, handlar det hett och hållet om individuella kontakter och nätverk. Det finns inga formella avtal och det som sker det sker, oftast med studenternas projekt som huvudfokus. Däremot så blev det väldigt tydligt under vår diskussion att rektor Sadagopan tycker att näringslivssamarbeten är mycket viktigt för IIIT-B. Detta har han också gjort tydligt för de företag som vi mött tillsammans.

När det gäller att diskutera interaktionsdesign så kommer vi att få mycket tid att diskutera vidare då Muralidhar kommer att vara utbyteslärare i Malmö till våren, och förhoppningsvis kommer han att hålla en workshop på temat kreativitet för mina studenter på den fristående kursen i interaktionsdesign.