Eftermiddagen den första dagen ägnades åt ”Joint programme : What is it ?” med underpunkterna ”General framework after the Bologna Process : in Europe, in FWB” samt ”Added value and challenges of joint degrees”. Ni vet att en del larviga människor brukar säga confused but on a higher level efter att de försökt lära sig eller lära ut något. Jamen då är jag väl en tönt då. Men klarare än någonsin är att ingen helt klart kan säga vad som är en double degree, joint degree och/eller joint programme. Vi pratade länge och väl om vem som ska signera vad för att det ska vara det ena eller det andra, samtalet smög sin in på Brexit, och hur gör man med avgiftsbelagda studenter? Tja, alla länders regelverk ser ju lite olika ut.
Efter det passet kändes det bra med en rejäl bensträckare i de backigare delarna av Liège. Med kullarna här blev det ju inte någon 50-minutersmil precis.
Kvällen bjöd på underhållning i form av nykomponerade musikstycken av elever på kompositörsutbildningen på det kungliga konservatoriet. Temat för kvällens uppförande var rymden, och det kanske förklarar varför i stort sett alla stycken var experimentella, i alla fall för mig som inte är så bevandrad i modern ”klassisk” musik. En glädjande sak var att nästan alla stycken uppfördes av bland annat tvärflöjt. Tvärflöjt är ju som ni vet chefsinstrumentet (och nej, det är inget som jag fått för mig efter att ha sett Anchorman, jag har varit nere med tvärflöjten sedan Gunilla von Bahr gav ut Solflöjtskivorna.)
Det bändes på strängar, hostades i flöjter, valthorn fistades och flygeln spelades inifrån, direkt på strängarna (det är inte det som är preparerat piano vad?) Mest minnesvärt var ett stycke för Cello, altfiol och två violiner som malde på i stort sett samma ackord i en bestämd rytm för att ibland glida ett halvt tonsteg och mer sällan överraska med stråkattacker. Gud var jag är utanför min kunskapszon nu. Några, efter en lyssning, minnesvärda melodier var det inte. Men, det tror jag mycket väl kan bero på temat för kvällen och uppgiften de fått. Tolka rymden liksom, det blir väl inga evergreens av det – eller vad säger du major Tom?
